torsdag 13 december 2012

Viktiga julbestyr

Har Ni alla julklappar fixade? Skinkan på upptining/alternativt plockat kalkonen i väntan på den stora dagen? Köksskåpens innersta hörn har fått smaka Vettex-trasan och kärvarna införskaffade för de små fladderfäna därute? Nähä, det hinns väl. Kan erkänna jag själv har en del ogjort än med tanke på att det är en dryg vecka kvar till tomtens ankomst.Det senaste dygnet har jag fått ett hälsosamt, till och med nödvändigt uppvaknande ur mina julförberedelser.

Den yngre dottern hade en par dagar haft rätt hög feber och en retsam hosta. Både hon och vi tröttnade till sist på detta, och vi åkte igårkväll iväg till Hälsocentralen på kontroll. Hon fick sina medikament och febern och hostan har lättat, vackert så. Det som mest lämnade att gnaga i mitt undermedvetna var en annan patient. Hon var rätt gammal och verkade vara rätt yr och lite vilsen. Hon låg i sängen och skrek rakt ut, ömsom svordomar, ömsom nånting oförståeligt. Läkarna och sköterskorna skötte nog om henne på bästa möjliga sätt, men det skar i mig när jag hörde på hur hon våndades.

Ikväll åkte mina döttrar tillsammans med två av sina kusiner till grannarna och lussade. De sjöng och lussade så det stod ut genom öronen. När vi gick ut genom dörren började de prata om att åka och lussa för ett äldre par som bor en dryg kilometer bort. Suckade djupt inombords, hade inte riktigt planerat för detta. Ärligt talat hade jag en halv sockermunk och en kaffekopp som bara väntade på mig hemma. Såg fyra flickors blinkande, vädjande ögon och fann det som bäst att packa in dem i bilen och åka. Sockermunken fick vänta. När de klampade in med snöiga stövlar i parets kök såg jag hur deras fårade, skrynkliga ansikten lyste upp. Med ett stilla leende satt de blickstilla medan flickorna lussade. Min yngsta tyckte det var roligare att klättra i soffan och peta sig i näsan med batteriljuset, men det störde knappast någon.

Väl hemkommen (har fortfarande sockermunken som väntar..) sitter jag och bara är lycklig för att vi åkte och lussade. Paret tackade och bockade ett flertal gånger, kändes väldigt bra det flickorna gjorde. Det tog mig en halvtimme att åka med luciatåget, med det gav minsann tusenfalt tillbaka.

Det är väl detta som är julens riktiga mening! Sprida lite glädje hos varandra. För tillfället, åtminstone ikväll, struntar jag blankt i mina oinköpta julklappar, oskurade golv och ostrykta julaftonsskjorta. Är så väldigt glad för vad jag varit med om ikväll. Inte utan att man också är lite stolt över mina och broderns barn som själva kom på att åka och lussa, till att börja med.

I lag med att Ni står med huvudet inne köksskåpen och skurar eller står i kön i butiken med julklapparna, sänd en tanke åt kärringarna och gubbarna runt omkring Er. Besöket vi gjorde ikväll gav mig lite mer julfeelis, det är med sånt här vi firar jul! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar