måndag 28 maj 2018

Lev och låt leva. Dårar finns det gott om.

Det går upp det går ner, den startar på ett kick det är en makalös manick. Känns meningen igen? Kanske inte helt ordagrant, men någonting ditåt gick texten om professorns evighetsmaskin. Det nämndes också om att den om somrarna kan gå såpass varm att man kan koka gröt uppe i någon tratt. En sång jag tyckte mucket om som liten och även ännu idag fascineras av.
lite här vi kommer in på dagens agenda, den makalösa manicken. Hade flera dagar, kanske veckor vetat om att det var någonting lurt på gång. Kopplingspedalen hade varit trög och bilen släppte ur sig stönande ljud, liksom för att säga att jag mår dåligt. En dag var det då hänt. Kopplingen sade helt upp kontraktet med resten av bilen. Fick varken i eller ur några växlar. Bilen fick stå några dagar medan min far lade sin varsamma han över den. Sist och slutligen hade vi den på hjulen igen med ny koppling och andra tillhörande grunkor. Vilket var bra, för den andra bilen hade också kreverat. Kände tydligen någon sorts empati för sin kompis på parkeringen. Både ett och två pust och stön yttrades nog mellan mina och fruns gnisslande tänder.
Vi tog en sväg till stan med bilen med den fina kopplingen medan den andra stod hemma och väntade på sitt verkstadsbesök. Den skämdes inte ens..
Vi fixade rätt smidigt våra ärenden på stan. Spände fast vår yngsta i bilstolen, satte oss själva i framsätet. Tryckte in pedalen till vänster och vred på nyckeln.. nada. Inte ens ett klick. Nytt försök med samma klena resultat. Ett par pust och tre stön senare hade jag och hustrun skuffat ut kärran ur parkeringsfickan. Händelsevis var det nedförsbacke och det tog inte många meter rullande innan vi hade igång eländet.
Efter diverse felsökning kom vi fram till att nu hade startmotorn gett upp. Undertecknad var också på väg att göra det samma. Hittade dock rätt snart en ny startmotor och snart gick det igen som med professorns manick. Blev en makalös manick. Typ.

Vad ville jag då säga med detta? Att jag har en makalös manick? Nej bevare oss från dylika uttalanden. Det vågar jag inte. Inte efter denna månads eskapader. Funderade mer på en annan sak. En bekant till mig lät påskina att vi skulle gjort mest rätt i att skruva registerskyltarna av bilen och slängt den på en skrot. Köpt en ny. En bättre.
Visst, håller med. Skulle vara skönt med en ny/nyare. En bättre. Men började tänka. Det kostar rätt mycket beskattade medel att köpa en bil. Skulle bli en begagnad hur som helst. En ny har vi inte möjlighet med nu. Köper vi en begagnad bil, om än bättre än den vi har, är den knappast perfekt. Knappast utan fel och brister eller helt utan behov av service.
Dit går också nån vacker sedel, förutom de vackra sedlar vi då redan skulle ha satt för att få den finare bilen. Nu hade vi redan en bil. Om än lite defekt. Den hade, om nån händelsevis läst mitt föregående inlägg redan fått bättre begagnade sommardäck under. Så att vi nu blev tvungna att sätta lite tid och pengar på den för att få igång den igen var ändå ett bra drag. Åtminstone i min bok. Nu är ju detta väldigt olika på situationer, på olika människor och användningsområden. Ingenting som är rätt för oss är per automatik rätt för någon annan. Hängde ni med?

Slutklämmen på mitt virrvarr av tekniskt mumlande och mitt framhållande av att vi minsann gjort rätt är, Kanske det. Kanske var det rätt. För oss. Kanske inte. Vi känner så. Vi tycker att det var rätt. Att någon annan gjort helt annorlunda i en dylik sits kan också vara rätt. För dem. Har ofta tänkt i dessa banor senaste tiden. Försöker skärpa mig. Tänka att det inte är min sak vad och hur någon annan sköter sitt. Lika lite som det är någon annans sak hur vi sköter våra göromål. Lev och låt leva. Det finns rum för många olika får i vår herres hage. Även bässar och fårskallar..

Tack för ordet. Ha en bra dag.