måndag 31 oktober 2016

Från ett styre till ett annat

Wow! He´s alive! Han finns faktiskt kvar! Han har inte slutat skriva! En suck av lättnad sprider sig över läsarnas läppar och alla känner hur ordningen är återställd...
Nå, kanske lite självinsikt vore på plats. Det är ju kanske inte J.L.Runeberg eller Mark Levengood som sitter vid tangenterna. Det är en ordinär familjefar med två barn och en  hustru. För att specificera, en gravid hustru. Ja, Ni läste helt rätt. Vi väntar barn. Min fru har en bulle i ugnen. Vi går i väntans tider. Benämningarna är många för att beskriva det mirakel det faktiskt är. Miraklet hur två människors kärlek kan resultera i att en annan människa kommer till. Hur det från en liten prick börjar formas till ett  huvud, till armar, ben, hjärta, lungor och tarmar. Och näsa och sånt där trevligt en människa behöver för att fungera.  Det är en överväldigande känsla, för att säga det minsta.

Så där har vi åtminstone en delorsak till att jag inte uppdaterat desto mer på sistone. Min/vår vardag har varit rätt intensiv under sensommaren/hösten. Flickorna har haft rätt mycket både fotbollsträningar och -matcher. Även om det tar mycket av vår tid i anspråk känner jag att det är något vi gärna kan satsa på. Det får ta tid. Både den äldre och den yngre träffar så mycket nya människor, lär sig ta för sig, får motion.. Fördelarna är många. Och även något riktigt viktigt: de får höra och prata finska. Där vi bor är finska språket något som man bara ser på TV. Här är vi alla svenskspråkiga och alla döttrarnas kompisar likaså. Då tycker jag det är perfekt att de får språkbad på samma gång. Vin-vin på alla sätt.

Min kära hustru har inte mått så bra alla dagar, av ovannämnda orsak. Då har det självklart fått vara jag som fått sköta om diverse marktjänster, så som fotbollen och sånt. Jag kan ju inte direkt ta över och ha barnet i mig. Lika lite kan jag ta över illamående eller liknande. Man får göra vad man kan.

Så... vi står inför stora förändringar i vår familj. Även fast vi redan har begåvats med två barn och jag redan förut fått både bada, fått spyor på axeln och fått försöka trösta ett sovande barn på småtimmarna fast man kanske eventuellt gärna själv hade sovit.. Jo, jag har gjort det. (fast frun lär harkla sig nu och fråga när jag egentligen varit vaken nattetid..) Men likväl känns det som väldigt avlägset. Väldigt länge sen. Och framför allt. Detta är en helt ny människa vi ska få lära känna. En helt ny människa som ska bli en av hörnpelarna i vår nya familjekonstellation. Då kommer allt att kännas nytt. det ska kanske vara så? Jag tycker det. Det ska vara nytt och pirrigt. Det ska vara spännande och häftigt. Och vet Ni vad? Det är häftigt!!

Har mellan varven också hunnit med att köra en hel del motorcykel. Sålde den jag hade och köpte en som var en tredjedel billigare. Den föregående var nu inte heller så dyr, så det där lät häftigare än vad det egentligen är. Har nu en halvgammal Honda som är liten och behändig, kul att köra med och inte dyrare än att jag vågar köra dit jag vill utan att vara rädd för att lägga omkull eller få någon liten repa i lacken. Det är helt enkelt inte så omständigt.

Det här känns också lite märkligt, såhär i efterskott. När jag sålde den förra och började söka efter en ersättare hade jag inte planerat hur det skulle bli. Jag hittade den här hojen på nätet och det kändes bara rätt. Kände att det här kan vara något. Och nu känns det bra. Att vi har ett tredje barn på kommande med allt vad det innebär gör att min billiga Honda känns än bättre. Jag vet ju att nästa sommar blir kanske inte så väldigt mycket kört. Det är väl mer ett Emmaljunga-styre än ett dito Honda-sådant som lockar. Då får hojen stå. I en småbarnfamilj är de stora pengarna kanske inte alltid närvarande, och då gör det under för mitt välbefinnande att jag inte har så dyra grejer i garaget.

Så här ser mitt liv ut för tillfället. Formen är faktiskt helt okej. Jag orkar riktigt bra. Visst, går i vågor det också.  Det kommer det säkert att göra framledes också. Men jag/vi har lärt oss att leva med det. Vi är starka tillsammans.

Tack för ordet. Ha en bra dag.