lördag 12 november 2016

Elaka Arne, Domkyrkan och telefonnumret till Pjäsbatteri i Dragsvik

Tjena alla Monsterdiggare. Vet inte känner Ni till den meningen? Klas Möllberg klädde ut sig med hornbågade glasögon och en keps och vips så var han Elaka Arne. I barnprogrammet från åttiotalet gjorde han succe´som busunge.
Minns även hur Ted Åström som Olyckan med bandage runt huvudet och en söndrig cykelfälg över axeln gick runt och önskade olyckor på andra. Han ville att alla skulle cykla ut i korsningar utan att titta för att bli påkörda etc. Men om de sen inte lydde honom blev han ledsen och försvann. Tanken med programmet var att lära barnen trafikvett.
Allt detta hände för trettio år sedan. Men alla möjliga detaljer minns man från dessa program. Likaså minns man hur man stod och grät på trappan till Domkyrkan i Helsingfors när man inte vågade gå ner när det var för högt. Det är också väldigt länge sedan.

Men. Minns man vad Tor-Leif lärde oss i Datakunskap i högstadiet? Njää, inte riktigt. Men från samma tidsperiod minns jag nog hur jag hade en liten flört med en dam vid en av sittgrupperna i korridoren och därför blev sen till lektionerna med samma Tor-Leif..

Varför minns jag Klas Möllbergs fniss med de hornbågade glasögonen? Varför minns jag vad flickan i korridoren heter, men inte hur RAM-minnet var uppbyggt?
Det kan inte vara selektivt minne. Jag väljer inte att inte minnas huvudstaden i Långbortistan. Jag väljer heller inte att faktiskt minnas telefonnumret till Pjäsbatteri från min tid i armen. (4334 var det..)

Tog en sväng till stan med frun idag. Hon skulle behöva en ny jacka med lite mer växtmån i sig. Vår arvtagare växer så det knakar och fruns garderob börjar halta. När man får sådana rent konkreta bevis på vad som komma skall börjar tankarna också skena iväg. Minns hur jag hade en trevlig pratstund med en för mig okänd man på parkeringen vid Vasa Centralsjukhus 2006 när äldsta dottern låg på BB. Mannen ville berätta för mig hur Italien skulle ramla ur fotbolls-VM redan i ett tidigt skede. Detta endast på grund av min blåa T-skjorta med texten Italy över bröstet..

Är väl detta som formar våra liv. Hur vi minns vissa saker och andra inte. Hur vår uppfattning om saker formas av vad vi minns, vilka förutfattade meningar vi har och hur vi tycker och tänker. Fast minnet ibland till och med kan skrämma mig kan jag inte annat en fascineras. Tillbringar ibland väl mycket tid på att tänka och fundera. Ibland tyvärr även grubbla.
Har haft en period nu där jag kanske grubblat väl mycket. Tänker väl mycket "tänk om?-tankar". Vet ju nog hur grubbleri oftast inte för något gott med sig. Går bara inte att styra. Lite som minnet av Elaka Arne eller den höga trappan på Domkyrkan. Fascinerande.

Tack för ordet. Ha en bra dag.