söndag 21 augusti 2016

En köksstol som kanske smakar trä kan med tiden bli skön att sitta på

Tur att det inte är min brödföda detta med att skriva blogg, om man säger så. För med mina slöa, tafatta inlägg i bloggvärlden skulle nog mina barn gå hungriga. Nå, det finns kvantitet och det finns kvalitet.. :)
Här sitter jag nu och tittar ut genom mitt kära köksfönster. Köksbordet har jag dock  tillfälligt bytt ut mot en bardisk under ett annat fönster. Sitter på en lite högre, vit barstol från en svensk möbeljätte med roliga namn på sina produkter. Ensam hemma. Frun och barnen ställer till med 60-års kalas för min svärfar, tillika min frus far och mina barns morfar. Har självklart själv för avsikt att närvara vid begivenheterna och firandet av denna stora, lilla man. Stora för att min svärfar har hjärta stort som en elefant och omtanke mer vitt och brett än Australiens Outback. Lilla för att min svärfar inte mäter mer än ca 168 i strumplästen. Är inte till någon större hjälp när kakor ska plockas fram och tårtor garneras. Passar då på att nyttja mitt Spotify-konto och spela gamla godingar från när jag var liten.

Vi har nått 21 Augusti och jag väntar fortfarande på att sommaren ska börja på. De få dagar som det var riktig sommar flöt förbi fortare än ögat. Känner mig inte alls beredd på att barnen börjat skolan och man ersätter shortsen med byxor med full längd på benen. Barnen ja! Min yngre har börjat första klass! I skolan! Helt fantastiskt! Tycker det var igår som jag och den äldre kom in genom dörren till BB och Hon höll ett spänt grepp om min hand vid första åsyn av sin lillasyster.
Mycket har hänt på dessa sju år som gått. Att jag var sjuk redan då vet jag nu efteråt. Att jag var stressad och inte riktigt orkade med är jag väldigt medveten om. Tyvärr har dessa år ganska långt speglats av min utbrändhet. Men också långt hur mina barn har hjälpt mig. De har lyft mig om och om när jag bara velat sjunka genom soffan. Vill en 3-åring bygga Lego med sin pappa, då bygger man. Behöver en 5-åring skjuts till en kompis, då kör man. Idag har jag två barn jag stoltserar med. Jag har ofta dagar jag är deprimerad och bara inte vill, inte vill någonting alls. Men det är inte varje dag. Och har jag dessa dagar så reder det upp sig. Jag hålls på fötter, och det nöjer jag mig med. Är likt Ballou nöjd med allt som livet ger och allt jag omkring mig ser.  Har kommit till sans med mig själv. Vet att jag inte är lika energisk som när jag var 25. Vet att mitt närminne inte funkar som det ska  ännu. Min läkare säger att minnet kanske inte blir 100%. Men, so what. På jobbet skriver jag lappar, använder kalendern på datorn mer än förut. Det funkar.

När jag var mitt inne i min bubbla, när jag låg hemma funkade min blogg som ett andningshål. Jag skrek ut min vanmakt och lättade på trycket med att hamra på tangentena. Idag är mina inlägg mer sporadiska. Och innehåller förhoppningsvis inte lika mycket vanmakt. Jag hymlar inte med min situation och vad jag och min familj gått igenom. Inget jag skäms över. Vill heller inte att någon ska tycka synd om oss. Visst, skriverierna lättar fortfarande på trycket. Har dock märkt en annan sak med mig själv. Jag känner att jag gärna vill skriva och berätta. Hoppas att folk förstår att det vi gått igenom inte är något att skämmas över. Nej, inte alls. Skulle vi människor inte skämmas så mycket och inte alltid känna att vi behöver vara så fruktansvärt duktiga stup i kvarten skulle vi må mycket bättre. Vi behöver inte springa igenom dagarna och känna att vi ska återuppfinna hjulet varje dag. Idag har jag många halvfärdiga saker och projekt omkring mig. Jag försöker ta ett, högst två åt gången och inte tro att det måste bli klart NU. Fick igår monterat en dörr till garaget. Legat ett bra tag på tapeten, men igår blev det av. Jag var imorse glad för det projektet. (Tack pappa för hjälpen!) Pikku hiljaa hyvää tulee!.. som det heter.

Lite mina tankar denna sköna, mulna Söndagsförmiddag. Ska småningom raka mig och stryka skjortan inför ovannämnda 60-års kalas. Tack för att Du tittade in.

Tack för ordet. Ha en bra dag.