söndag 22 januari 2017

Manflunssa vs Barnafödande.. 1-0. eller var det 0-1?

Känner ett tryck under ögonen. Kranen mitt i ansiktet skulle behöva en VVS-montör. Kanske byte av någon packning eller liknande. Det läcker lite. Vidare har min temperatur stigit till svindlande 37,8-grader. Ni hör. Man börjar treva i mörkret och söker ljuset i tunneln. Sankte Per står där i andra ändan med händerna i fickorna och visslar på Bjärn Afzelius hit "allting kan gå itu, men ett förkylt huvud kan gå i tusen bitar.."
Manflunsa.
Jag märker hur Ni sätter huvudet på sned och suckar, det är ju synd om karln! Och visst. En manflunsa är inget man leker med. Ett uttryck lyder ju att manflunsa är fullt jämförbart med att föda barn. Kanske värre.
Nu kanske jag borde prata lite tystare. Min älskade hustru kanske läser detta. Att Hon är i sjunde, snart åttonde månaden och snart ska bli mammaledig gör att Hon eventuellt har avvikande åsikter. 

Hon klagar dock inte. Hon låter mig ha min manflunssa och mitt tycka synd om mig-humör. Jag vet ju trots allt att Sankte Per inte lockar oss pga en manflunssa. Tror nog att herr Per själv varit förkyld och vet att det inte är något farligt. Fast det nu känns så.
Förutom ovannämda jobbigheter har vi det rätt bra. Frun börjar nog bli beredd på att börja stanna hemma. Ställa sig för juniorens ankomst. Med de praktiska sakerna som att skaffa en bilstol, spjälsäng etc får vi ju hjälpas åt. Men den andra delen, det att föda och bli mamma, det kan jag inte påverka så mycket. Mer än att vara där. Att bli pappa vs. att bli mamma tror jag nog har vissa olikheter. Jag har ju trots allt inte burit underverket i mig. Inte heller får jag/blir jag tvungen att föda barnet. Jag får bara vara med. Vara där. Närmast jag kommer till att lite försöka förstå är när jag får sätta handen på Hennes magen och känna sparkar och rörelse. En häftig känsla.

Har precis loggat ut från Ebay. Det blev inte så mycket. Beställde delar till motorcykeln för cirka €9,- Hittade mycket fina bra att ha-grejer, men kände att någonstans måste man väl dra sträck. Så jag raderade bort 80% innan jag gick vidare med köpkorgen. Fast någonting litet kul ska väl vara på kommande. Inte fullt lika maffigt som att vänta på vår baby, men likväl kul att vänta på posten. Tror jag ska lägga upp en kopp kaffe och lägga mig och ynka mig och min manflunssa ett tag. Ifall det inte blir värre en detta ska jag försöka återkomma här snart..

Tack för ordet. Ha en bra dag.
(orsaken till att jag stavat manflunsa växelvis med ett eller två S är att samma åkomma gör att det står stilla i huvudet. Hur stavas det..?)

onsdag 11 januari 2017

En upphängd TengTools-skruvmejsel, skum belysning och Radio Iskelmä

Trycker på brytaren och lysrören i taket blinkar först till för att sedan sprida sitt ljus och ge mina ögon lite hjälp på traven. Nu under den här mörka tiden tänker jag ibland på de lysrören som lämnat kvar i butiken. Jag visste redan då när min far, elektrikern och en riktig allt-i-allo kopplade belysningen att det inte räcker till. Men plånboken sade där och då att det räckte till. Nu har man kanske vant sig. Plockar lite slött med fastnycklar, skruvmejslar och skruvlådor. När vi byggde garaget hade jag en klar vision för hur det skulle se ut. Jag byggde en väggfast arbetsbänk som är ca 3meter lång, monterad i ett av hörnen. Fick även överta ett stabilt skrivbord från en begravningsbyrå som skulle flytta och inte längre behövde det. Har följaktligen 4,5meter lång arbetsyta. Man skulle ju tro att det finns rum för vilka utsvävningar som helst... men nej. Med det utrymmet är det tyvärr också väldigt enkelt att bara lyfta upp allt möjligt som annars skulle ligga på golvet..
Nå. Plockar in nån låda med 4,5x70 träskruv och muttrar i din 934 i en av många lådor under arbetsbänken. Gör egentligen ingenting. Bara plockar lite förstrött medan radion i bakgrunden levererar finska hits mellan varven de två radiopratarna försöker föra en rolig disskussion kring nått ämne jag redan glömt vad det var. Skönt. Riktigt skönt med en stund i garaget.
Motorcykeln står där upptryckt längs ena väggen och bara väntar. Skönt också det att jag egentligen inte behöver göra någonting åt den. Den är beredd som den är. Bara rulla ut och åka iväg bara det blir plusgrader.

Lite knepigt det här. Eller mer riktigt, det har varigt knepigt för mig. Knepigt att ta mig tid att göra ingenting. Bara för att jag själv vill. Har oftast tyckt att jag måste göra någonting annat. Någonting vettigt, viktigt, nödvändigt. Inser och vet att människan behöver tid av vila, av glädjen i att göra ingenting. Det är bland annat där jag kommit till korta. Det som gjort att jag under många år åkt med gasen i botten tills bränsletanken började eka tomt. Lätt för mig själv (kanske även för andra..) att klandra mig och tycka att jag borde förstått bättre. Hmm... sant. Som de säger på engelska. Could have, Would have, Should have..

Vill inte säga att jag till 100 procent klarar det ännu. Men är glad över att jag åtminstone i teorin förstått det. Det, mina vänner, är ett stort kliv framåt. Jag har lovat mig, både för mig själv och min familj att jag aldrig skall elda ljuset i båda ändar igen. Jag ska ALDRIG tillbaka till det helvete som kulminerade 2012. Därför är jag väldigt stolt över att, som sagt åtminstone i teorin, ha förstått mina tillkortakommanden. Små steg framåt.

Tror att jag fortsätter den här våren med för få lysrör i garaget. För å ena sidan är det lite mörkt i delar av garaget. Men jag försöker tänka positivt. Jag har ljusare på andra delar.

Tack för ordet. Ha en bra dag.