lördag 22 december 2018

Köra motorcykel och fira jul

Retar mig lite på myggan som likt en kamikazepilot från ett krig för nått tag sedan beslutat sig för att avsluta sina dagar mot mitt visir. Mitt i synfältet. Men vägen är känd. Vet att efter den där halvdåliga lagningen tvärs över vägen kommer min lilla Honda att liksom ruska på axlarna lite, för att berätta att det är dags att tänka på retardationen. Men vet också att om jag bara håller stumt kommer axelruskningen att bara stanna vid just en ruskning. Vi är rätt bra överens, jag och min lilla gröna. Efter den halvdåliga lagningen tvärs över vägen kan man hålla på gasen ett halvt ögonblick ännu innan det är dags att resa sig upp lite i sadeln. Samtidigt nyper jag åt bromshandtaget och känner hur magen lämnar kvar där någonstans bakom mig. Man puschar det breda Renthalstyret en uns till höger och Hondan lägger sig genast ner och den tvära vänsterkurvan blir lika skön ikväll som den var sist jag åkte här. Redan vid inbromsningen hade jag tryckt ner växelväljaren ett par hack och har nu hela det feta vridmoment som bara en tvåcylindrig 500-kubikare kan erbjuda vid ett direkt kommando från höger näve. Så fortsätter vi. Kurva efter kurva. Backe upp, backe ner Vet att jag kanske håller en medelhastighet som kanske skulle ge myndigheterna en orsak att plocka fram papper och skrivmaskin. Kanske inte ändå någon sax för att klippa det kort som jag har i plånboken. Försöker hålla körningen på den nivån att myndigheterna vid kontakt behåller saxen i bilen. Billigare och hälsosammare så. Fast det är klart. Ibland kan det ivra till. Ibland. Ni vet när kvällen är skön. Vägen helt perfekt för humöret och hojen under en spinner som en nymatad katt liggande på soffan hos mormor. Då kan det bita i. Ibland..

Det är väl så här det är. Livet. Vi människor har en grundfrihet att göra lite som vi vill. Men också ett ansvar. Både gentemot oss själva och våra medmänniskor. En hastighetsbegränsning. En STOP-skylt eller ett rödljus om man så vill.  Liknelsen mellan en sommarkväll i juli och Livet ter sig kanske lite märklig nu när julen står för dörren. Temperaturen ute är under fryspunkten och vi har någon centimeter snö. Som den sommarmänniska och framför allt motorcykelnörd jag är väljer jag att ta liknelsen vid mc-körning. oberoende av årstid.

Att jag valde att ta upp detta nu är väl just detta med julen. Sitter i soffan hemma. TV:n visar störtlopp, barnen pysslar någonting och frun bakar pepparkakor. Vi kommer att ha en rätt lugn jul. Tända ljus på gravgårdar. Kolla på Kalle-anka och äta allt för mycket. Tillbringa tid tillsammans. Kommer att bli sena kvällar, ohälsosam mat, Jämför jag vår familjs jul med motorcykelkörning så är det kanske en Söndagstur på en glänsande customhoj där mesta tiden går åt till att äta glass. Fast det kan bli en fullgasacceleration när man väl åker vidare.
Men vet också att många människors jul kan jämföras med att köra Suzuki gsxr på bakhjulet förbi ett dagis. Där och då kommer jag kanske in på min tanke. Retardation. STOP-skyltar och lagar. Kanske inte så farligt att ha en liten överhastighet bara det är tryggt för både dig och alla andra inblandade. Men linjen mellan vad som är tryggt och inte kan vara hårfin.

Vet att det i detta nu är många barn som bara får finna sig i att det "körs suzuki gsxr på bakhjulet förbi ett dagis". Det är bara så när det är jul. Ville bara ägna detta en tanke. Inget ont om en Suzuki gsxr.!Eller att köra på bakhjulet heller för den delen. Skulle gärna ha en Suzuki gsxr750, årsmodell 2001-2004. Ni vet den där med den spetsiga bakdelen? Nähä, inte det? Spelar ingen roll i sammanhanget. Skulle gärna köra gsxr, även på bakhjulet ibland. Dock inte förbi dagis. Där skulle jag vilja köra lugnare. Förstår ni vad jag flummar om? Ville bara säga att Ni som kör sportmotorcykel under julhelgen.. kör försiktigt. Ni har barnen och medmänniskorna på bönpallen bakom.

Kanske Du som nu läser detta tycker att jag förösker vara präktig? Sitter och klappar mig själv på axeln? Det bjuder jag på i såfall. Vill bara att vi vuxna ska ge våra barn en God jul och ett Gott Nytt År. Köra motorcykel är kul! Det gör jag så ofta jag kan. både med och utan barn bakpå. Det är dock alltid på deras nåder. Julen vill jag att ska bli en tid där barnen får vara barn. Får glädjen och viljan att flera gånger vilja åka mc med sin pappa. Jul eller Juli.

Tack för ordet. Ha en bra Jul.

onsdag 17 oktober 2018

Man flu

"Man flu is a phrase that refers to the idea that men, when they have a cold, exaggerate and claim they have the flu. While a commonly-used phrase in much of the English speaking world, there is a continuing discussion over the scientific basis"

Tänkte nu inte gå desto mer in på området. Man flu. Vill bara konstatera att det existerar. Genomlider det själv för tillfället. Varit hemma från jobbet. Legat på soffan. Hostat. Snörvlat. Tyckt lite småsynd om mig själv

Vi har haft lite fullt upp på jobbet nu under hösten. Jobbar i en liten grupp på 6-7 personer där vi alla har våra egna uppgifter. Egentligen hela sommaren har det escalerat mer och mer och nu under hösten har det bara fortsatt. Ett positivt problem, javisst. När vi jobbar med försäljning och kundbetjäning så är det självklart ett positivt problem att vi har mer och mer att göra. Det är nu som jag så småningom kommer fram till problemet.

Är någon frånvarande så täcker de andra upp för dem. Men det betyder många gånger att det kan bli på bekostnad av egna göromål skjuts upp på framtiden. Kände att jag inte alls skulle ha tid med Man flu. Inte ha tid att ligga på soffan hemma och stirra i taket..  Är man borta en dag så är det mer att ta ikapp nästa. Så är det bara. 

Det jag också vet att det inte lönar sig att fundera på ogjort jobb när man själv är hemma. Varken Man flu eller något annat heller blir bättre av att fundera på det på förhand. Betyder dock inte att man inte gör det. Förstår ni hur jag menar?

Kan bara konstatera att Man flu existerar. Addera den till känslan av att inte riktigt räcka till, att inte klara av sina åtaganden.. ja då är soppan klar. Det här är väl också ett led i min superman-självbild. Denna bild jag har av mig själv av att alltifd finnas till. Räcka till. Klara av. Då blir även en Man flu lite småstressig. Clark Kent hade väl ingen flunssa..?! Då borde inte jag ha det heller.

Tack för ordet. Ha en bra dag.

söndag 16 september 2018

Sommaren är kort fast inte mycket ens regnat bort

Datorfläkt. Denna lilla snurra som ska förse en bärbar dator med kylning och förhindra att hela maskineriet får en total härdsmälta och att data blir till en oförståelig gröt. Tycker ibland att den där lilla snurran är lite arrogant. Den snurrar och låter, liksom för att berätta att den är beredd, redo för allt som jag vill slänga på den. I vanliga fall är det inte störande alls. Men till exempel när du sitter med en bunt räkningar bredvid dig och försöker fundera hur i hela friden ska man få kvitterat dessa?! Då känns den där fläkten lite arrogant. Eller som nu, när du vid morgonkaffet kände att du hade något jääätteviktigt att skriva ner men sen när datorn, och fläkten, väl är igång så är det bara tomt. Också då känns det som att fläkten är lite arrogant...

När man nu tittar ut genom fönstret och ser hur daggen dröjer sig kvar i gräs och buskar och temperaturen envist håller sig under 20 grader Celsius så får man väl konstatera att sommaren börjar vara över. Veckor av högsommarvärme där man egentligen kunde ha haft en egen liten arrogant datorfläkt monterad över huvudet är väl nu ett minne blott.
Förutom dagg i gräs och buskar ser jag också annat, kanske inte lika vackert, utanför mitt fönster. Jag ser en lekstuga som fortsättningsvis har sin blekgula nyans och färgflagor som sakta bryter upp med sina paneler för att försöka hitta ett bättre liv någon annanstans. Den hade jag/vi tänkt måla i sommar.
Ser också hur gräs och ogräs har levt sina egna liv och liksom låtit rabatter och gräsmatta bara växa ihop till en symbios ganska svår att bryta. Röjsågen ligger lite småsårad på garagegolvet och funderar vad den har gjort för fel när jag inte har bjudit upp till dans så ofta som den har velat och omgivningarna skulle ha krävt denna sommar.  På tal om sårad. Min lilla gröna Honda står bredvid röjsågen i garaget även den. De har säkert haft långa förtoerliga samtal där de har funderat på vad de har gjort för fel när jag inte har lekt med dem desto mer.

Enda maskineriet som egentligen har varit igång något vidare är väl Briggs&Stratton-maskinen i vår gröna Rally-traktorgräsklippare. Men också den bara ibland där man med höga varv på motorn och klippbordet justerat rätt högt upp bara mejat ner det värsta

Det blev nu bara en sådan sommar. Min semester tillbringades mestadels på sommarstugan. Barnen tillbringade timtal i vattnet och själv satt/låg man på stranden och flämtade som en halvdöd gös på båtbottnen. Fanns varken ork eller inspiration till så mycket mer. Känslan sådär efteråt är kanske lite tvetydig. Å ena sidan har det varit ett sätt att försöka slappna av. Förutom barnens fotboll så har det inte blivit gjort så mycket mer. Försökt slappna av. Å andra sidan så känner jag en liten stress som kryper upp för ryggraden på mig nu när hösten är här. Ser på det ogjorda, det halvfärdiga som även denna sommar gör sig påmint. Har alltid haft svårt med hösten. Jag älskar färgerna, temperaturerna, men har svårt med hur sommarens känslor som jag har satt åt sidan så småningom kommer ikapp.

Hade en jättetung dag igår. Mådde faktiskt ganska dåligt. Hade ångest, något jag inte haft på väldigt länge. Såg hur resten av familjen kände igen mina symptom. Såg hur de både led med mig, men även var lite bekymrade över vart det här tar vägen. Tror.. nej, jag VET, att det inte tar vägen nånstans. Det var en sämre dag igår. Jag hade ångest. Jag hade en klump i halsen. Jag grät inombords.

Känner dock idag att jag har kontroll. Det var bara en sämre dag igår när allting bara ramlade över mig. Röjsåg, lekstuga.. U name it. Det är väl så här det är. Min depression, min ångest är nått jag bara får ha med mig. Igår ville den göra sig påmind. Är fortfarande trött och lite loj. Men ger den inte lika stort spelrum idag. Jag är "chef" över mig själv. När man har bättre dagar så har man bättre dagar. Men som igår så kan det komma sämre dagar. Jag VET att jag inte är riktigt 100%. Vete sjutton blir jag någonsin 100% igen. Men jag får köra på 85% då. eller 95%. Precis som med allt annat här i världen så blir det till vad man gör det till. Om man bara ger sig själv möjligheten att försöka se de bättre tillfällena så ser man dem. Inte ger de sämre tillfällena så mycket spelrum.

Det var väl kanske min grundtanke med detta inlägg. Att berätta om hur vi alla formulerar våra egna liv. Både direkt och indirekt. Medvetet, men, ack så viktigt, även omedvetet.

Tack för ordet. Ha en bra dag.

måndag 28 maj 2018

Lev och låt leva. Dårar finns det gott om.

Det går upp det går ner, den startar på ett kick det är en makalös manick. Känns meningen igen? Kanske inte helt ordagrant, men någonting ditåt gick texten om professorns evighetsmaskin. Det nämndes också om att den om somrarna kan gå såpass varm att man kan koka gröt uppe i någon tratt. En sång jag tyckte mucket om som liten och även ännu idag fascineras av.
lite här vi kommer in på dagens agenda, den makalösa manicken. Hade flera dagar, kanske veckor vetat om att det var någonting lurt på gång. Kopplingspedalen hade varit trög och bilen släppte ur sig stönande ljud, liksom för att säga att jag mår dåligt. En dag var det då hänt. Kopplingen sade helt upp kontraktet med resten av bilen. Fick varken i eller ur några växlar. Bilen fick stå några dagar medan min far lade sin varsamma han över den. Sist och slutligen hade vi den på hjulen igen med ny koppling och andra tillhörande grunkor. Vilket var bra, för den andra bilen hade också kreverat. Kände tydligen någon sorts empati för sin kompis på parkeringen. Både ett och två pust och stön yttrades nog mellan mina och fruns gnisslande tänder.
Vi tog en sväg till stan med bilen med den fina kopplingen medan den andra stod hemma och väntade på sitt verkstadsbesök. Den skämdes inte ens..
Vi fixade rätt smidigt våra ärenden på stan. Spände fast vår yngsta i bilstolen, satte oss själva i framsätet. Tryckte in pedalen till vänster och vred på nyckeln.. nada. Inte ens ett klick. Nytt försök med samma klena resultat. Ett par pust och tre stön senare hade jag och hustrun skuffat ut kärran ur parkeringsfickan. Händelsevis var det nedförsbacke och det tog inte många meter rullande innan vi hade igång eländet.
Efter diverse felsökning kom vi fram till att nu hade startmotorn gett upp. Undertecknad var också på väg att göra det samma. Hittade dock rätt snart en ny startmotor och snart gick det igen som med professorns manick. Blev en makalös manick. Typ.

Vad ville jag då säga med detta? Att jag har en makalös manick? Nej bevare oss från dylika uttalanden. Det vågar jag inte. Inte efter denna månads eskapader. Funderade mer på en annan sak. En bekant till mig lät påskina att vi skulle gjort mest rätt i att skruva registerskyltarna av bilen och slängt den på en skrot. Köpt en ny. En bättre.
Visst, håller med. Skulle vara skönt med en ny/nyare. En bättre. Men började tänka. Det kostar rätt mycket beskattade medel att köpa en bil. Skulle bli en begagnad hur som helst. En ny har vi inte möjlighet med nu. Köper vi en begagnad bil, om än bättre än den vi har, är den knappast perfekt. Knappast utan fel och brister eller helt utan behov av service.
Dit går också nån vacker sedel, förutom de vackra sedlar vi då redan skulle ha satt för att få den finare bilen. Nu hade vi redan en bil. Om än lite defekt. Den hade, om nån händelsevis läst mitt föregående inlägg redan fått bättre begagnade sommardäck under. Så att vi nu blev tvungna att sätta lite tid och pengar på den för att få igång den igen var ändå ett bra drag. Åtminstone i min bok. Nu är ju detta väldigt olika på situationer, på olika människor och användningsområden. Ingenting som är rätt för oss är per automatik rätt för någon annan. Hängde ni med?

Slutklämmen på mitt virrvarr av tekniskt mumlande och mitt framhållande av att vi minsann gjort rätt är, Kanske det. Kanske var det rätt. För oss. Kanske inte. Vi känner så. Vi tycker att det var rätt. Att någon annan gjort helt annorlunda i en dylik sits kan också vara rätt. För dem. Har ofta tänkt i dessa banor senaste tiden. Försöker skärpa mig. Tänka att det inte är min sak vad och hur någon annan sköter sitt. Lika lite som det är någon annans sak hur vi sköter våra göromål. Lev och låt leva. Det finns rum för många olika får i vår herres hage. Även bässar och fårskallar..

Tack för ordet. Ha en bra dag.

fredag 20 april 2018

Min Peugeot fick nya däck. Men fruns Lejon har fortfarande gamla slöa klor i tassarna.

Vi har en bil. Den behöver däck. Bor man sen längs våra breddgrader behöver man två omgångar däck. En omgång vintertid, så kallade vinterdäck och sen en i mitt tycke trevligare omgång, sommardäck för den roligare delen av året. Det blir åtta däck tillsammans. Men det slutar sen inte där. Vi har en till bil. Den behöver lika många omgångar däck. Det är sexton stycken däck det. Började en dag gå igenom skicket på de svarta gummiblandingarna och det jag såg var rent ut sagt inget vidare. Av dessa sexton däck var tolv stycken i behov av förnyelse. Tolv. Det kostar en del pengar att skaffa tolv däck.
Hade dock en rätt bra flax med den äldre bilen vi har. Hittade en omgång bara lätt begagnade däck med fälgar och allt på en för mig välbesökt köp- och säljsida. Köpte dem och satte sen direkt ut mina gamla dåliga däck på samma annonsforum. De blev sålda!? Jag hamnade ut med ett några tior för att lugnt kunna köra vidare mot sommarsolen.
-Tjing! Som min mellersta dotter brukar säga när hon tycker att hon gjort något bra. Det var "bara" den andra bilen kvar då. Det lär inte gå lika enkelt.
(läs, lika förmånligt..)

Det är kanske någonstans här som jag kommer in på dagens ämne. Positivt tänkande vs negativt dito. När man vill tänka positivt så fick jag skaffat bra däck till en total kostnad av 35,-. Det är jag riktigt nöjd med. Men väljer jag att tänka negativt så fokuserar jag på att det fortfarande behövs åtta nya däck åt den andra bilen. Det är jag inte alls lika nöjd med.

Hur ska man tackla sånt här då? Hur ska vi människor ställa våra hjärnor, våra tankar så vi mest är fyllda av tankar på de fina däck vi faktiskt har runt omkring oss? Varför väljer vi altför ofta att tänka på de däck vi har vars mönster börjar sjunga på det sista? Visst, ur trafiksäkerhetssynvinkel måste man hålla koll på sina dåliga svålar för att kunna byta ut dem vid behov. Men det var kanske mer en liknelse. Ni vet förhoppningsvis vad jag menar.

Ja jag har inte några bra svar på den här frågan. Hade Du som läser hoppats på det så kommer jag att göra Dig besviken. Tyvärr. Kände mest att jag ville lyfta fram tanken. Vet att jag brottas med positivt vs negativt tänkande varje dag. Väger över till endera sidan beroende på hur livet går i övrigt.

Ska nu stänga ner datorn så småningom. Är lite törstig. Vet att vi har en halvtom Pepsi i kylskåpet. Nej, vänta lite. Den är inte halvtom. den är halvfull..

Tack för ordet. Ha en bra dag.

söndag 18 mars 2018

Mr Ross kör Yamaha, jag kör Honda och dottern har hunnit fylla 1.

Sitter i soffan med datorn i famnen. När jag kikar över skärmen ser jag min 1-åring på en madrass på golvet. Hon sover sin förmiddagsvila. Ibland hostar Hon och snörvlar till lite. Lite så som att Hon vill berättta var Hon är. Jodå gumman! Pappa ser Dig! Frun och de två andra flickorna är ute på. Hade  först på TV:n men kände rätt snart att det var ganska meningslöst. Amerikanska SitComs, matprogram och reseprogram. Inget som alls fångar mitt intresse. Sitter hellre och lyssnar på Dotterns andetag, även om datorfläkten gör sitt bästa för att överrösta det hela.
Ett ganska turbulent år är bakom oss. Vi fick vår hett efterlängtade Ingrid. I sin litenhet har Hon gett oss något så ofantligt stort. Ett barn är alltid stort. Javisst! Men känner också hur Hon är beviset på att en kamp som har varit både lång och tung har fått ge med sig. Livet segrar. Det går liksom inte att vara nere några längre stunder när en 1-åring kommer ibland krypande, ibland halvt staplande på darriga ben emot en. Nu kanske det där lät som att jag inte ser någon annan glädje än min lilla dotter..? Fel! Hela min familj är min glädje. Men menade blott det att Hon, den lilla, över huvudtaget finns hos oss är ett bevis på att livet segrar. Fanns en tid när jag inte trodde på att vi (JAG) skulle ha kraft eller möjlighet med fler barn. Men igen, livet segrar.
Med risk för att jag vältrar samma saker om och om igen här på sidan, ber om ursäkt. Vad hjärtat är till fyllest av sprudlar munnen.

Nu när dottern somnade och jag lämnade för mig själv i stugan hade jag tänkt ta en drabbning med städningen. Plocka upp fotbollssockor, Lego, kuddar, fjärrkontroller och dylikt från golvet. Mata diskmaskinen och tvätt-diton och kanske vika in lite kläder i skåpen. Mmm.. gick sådär. Lämnade med datorn i famnen. Förutom detta inlägg som Du nu läser sitter jag även och söker efter några bra sidor med referat från MotoGp. Valentino Rossi #46 har skrivit på för två år till för Yamaha och det ska bli intressant att se hur säsongen fortskrider. Städa kan man väl göra sen..

Tack för ordet. Ha en bra dag. 

söndag 28 januari 2018

No time like the present.

Drömska fingrar låter jag svepa äver sitsen. Tar in lite luft, håller kvar, och slänger benet över. Min Honda CB500 har moloket stått i mitt halvkalla garage hela vintern. Både Hon och jag börjar känna att det här med vinter.. vi kan det nu. Nu får våren gärna komma. Jag sitter kvar en stund. Pillar på chokereglaget. Ställer in bakspeglarna, även om jag vet att de inte kommer att behövas på ett bra tag ännu. Det där med att starta sparar jag till en annan gång. Dels för att batteriet behöver laddas. Men också för det faktum som ljuddämparen ligger på golvet bredvid. Släpper ur mig en lätt suck, ställer Henne på stödet och släcker lamporna.
Det sägs att alla årstider har sin charm. Javisst, det håller jag med om. Hösten med långa skuggor, färger som brinner i naturen.Vintern med snötäckta fält, knarr under vinterkänga, handbromssladdar :) och eld i spisen. Våren. Snödropp i husknuten, första blicken av torr asfalt, ljuset som blir längre för var dag. Och sommaren. Värme, sol, villaliv.. och Hojkörning. Alla årstider har sin charm. Gäller bara att plocka russinen ur kakan. Tror dock att det är fler av Er därute som längtar till vår och sommar. Oberoende har Ni en MC i garaget, en båt på bockar eller flera påsar frön i skåpet som bara måste ut i trädgården. Tror vi är ganska många som går lite på halvfart under de mörka kalla årstiderna och längtar efter allt det här.
Vad jag nu ska säga är kanske lättare sagt än gjort. Kanske bara något att drömma om. Men likväl, here goes..
Stanna upp. Kolla runt omkring Dig. Varför längta framåt? Varför längta till något "bättre"? Jag beskrev ju själv hur jag längtar till sommaren. Framåt. Sant, så är det. Jag längtar. Men har börjat försöka att mer och mer leva i nuet. Idag. Nu. Idag lär sig min dotter att gå. att prata. Idag behöver dottern skjuts till en kompis. eller till fotbollsträning. Idag. Även fast det idag är kallt och mörkt så är det en bra dag. En bra dag att ta hand om. Det blir sommar sen. Och varmt och trevligt. Oberoende om man fångar dagen idag eller inte så är den varma dagen på kommande. Det tar lika länge till dess att den kommer, oberoende om jag går och bara väntar på den eller väljer att njuta idag.

Låter det präktigt? Kanske det. Det bjuder jag på i såfall. Och nu säger jag ju inte heller att det går till hundra procent. Jag säger mer att jag aktivt försöker. En bra början i min bok.

Tack för ordet. Ha en bra dag.

lördag 6 januari 2018

Tid är pengar. Vad betyder det?

Lapp på lapp men ingen söm. Vad är det? Det var en gåta som florerade när jag växte upp. Någon hade i något skede varit småfyndig och ville lyfta fram kålhuvudet. Det är ju ganska fyndigt när man tänker efter. Idag ska jag dock inte prata om grönsaker. Idag tänkte jag vidröra ämnet Lapp vid lapp, kraftig söm. Storleken på objektet varierar med storleken på dess användare. Vår äldre dotter har nyss gått upp i storlek 4. Den fick Hon i julkapp. Pratar om Fotboll, ifall det undgått någon.
Vår helg är rätt intensiv i fotbollens tecken. Det är en fotbollsturnering och det är matcher i dagarna tre, Fredag till Söndag. Man gör liksom inte så mycket annat en sån helg. Fast man inte måste vara där ska det hur som helst föras och hämtas. Vi har över tio kilometer till hallen och känner inte riktigt rätt att skicka en 12-åring cyklande en dylik sträcka längs slarvigt plogade vintervägar. Och så vill man defacto vara på plats när det är match. Spännande att se hur flickorna har utvecklats och hur samspelta de är när det gäller.
Det är kanske nu som jag börjar komma in på dagens agenda. Tid, och hur man använder den. Har vid ett flertal tillfällen hört andra människor himla med ögonen, ibland till och med förfäras över den tid som det tar i vår familj. Med två döttrar som spelar kan det ibland vara fotboll 4 kvällar i veckan. De kvällar det är träning gör man inte så mycket annat. Så är det bara. Hem från jobbet, ibland äter man nått ibland inte, och iväg tillbaka till stan och träningarna. Det tar mig ca 20 minuter att köra till fotbollshallen, följaktligen lika länge att köra hem. Är träningarna sen 1,5 timme känns det lite smått onödvändigt att köra hem emellan. Det är inte SÅ kul att köra bil. Och sen kostar det. Hur som helst är det 2,5 timme var träningskväll. Tar tid. Fast man ofta kan utföra ärenden, kanske handla mat under tiden är det tid bort hemifrån. Bort från annat.
Visst skulle man kanske få gjort mer här hemma om man inte skulle hålla på med fotbollen. Kanske ha mer tid för egna hobbyer, gräsklippning etc.
Men då brukar jag försöka tänka, det här är mitt liv, min hobby, min livsstil. Mina barn och min familj är ju ändå det som är viktigt, det som jag lever för. Innan jag vet ordet av så har mina barn egna körkort, kanske egna bilar. Eller, hemska tanke, egna pojkvänner. Då behöver jag inte köra någonstans längre. Då kan jag klippa gräs. Då kan jag bygga fågelkolkar i garaget. Eller börja med tennis.
Färutom det faktum att mina barn rör på sig och inte sitter och jäser vid TV:n eller vid datorn varje kväll är värt mycket. Att de får göra nått de tycker om, lika viktigt. Att sen fotbollen även ger mina flickor skinn på näsan och ger dem självkänsla och mod att ta för sig och ta sig fram här i livet är ännu viktigare. Lika viktigt som det är att det ger dem respekt och lär dem att samarbeta.  Då spelar det föga roll att jag och frun inte hinner med så mycket annat. Det är viktigt för oss. Vi vet inte hur länge och i vilken utsräckning detta spelande fortsätter, men så här ser det ut nu.Så länge flickorna väntar/längtar på att få snöra på sig skorna med dubbar, så länge är vi med. Lite småsjälviskt sagt så ger det ju också en pappa många fina stunder med sina döttrar. Både på och vid sidan av planen. Tid jag även  tror är en ren investering för framtiden.

Någonting sådant tänker jag på ikväll.

Tack för ordet. Ha en bra dag