onsdag 5 december 2012

Liverpool United Football City Club, 95 and counting

Tror de flesta människor mer eller mindre har idoler, personer de ser upp till eller är intresserade av. Reflekterar närmast om människor inom sporten som roar, underhåller och även ger oss ruscher av spänning. Engelsk fotboll är ett fenomen som är vida utbrett. Funderar på vad det gör att man fastnar för ett visst lag. Vad är det som gör att Manchester United är så mycket bättre än Liverpool eller Chelsea? Eller vice versa?  Där man följer tex Vasa VPS eller Jaro, där är jag med.  Där spelar kanske en polare eller grannens Oskar som plötsligt blivit stor och börjat springa runt i shorts och sparka boll. Men i Chelsea då? Där har man knappast någon som är bekant eller någon man följt sedan de var barn. Varför blir de plötsligt så bra? Och samma obekanta människor i Manchester City är inte alls lika intressanta, de är till och med nästan hatobjekt!?

Samma fenomen kan spåras inom motorsporten, till exempel inom Formel 1 eller inom Moto GP. Där är det frågan om liv och död om Alonso slapp om i sista kurvan eller om Vettel avgick med segern. Vem är Alonso? Eller Vettel? Vilka värderingar och funderingar har dessa gentlemän som gör dem så mycket bättre än den andra? Här har jag lite enklare att förstå, i sporter där den enskilda människans prestationer är rådande allena för resultatet. Likadant för all del inom skidsporter eller friidrott. Där kan man ju trots allt följa personen och bilda sin egna uppfattning om personen bakom prestationerna, rätt eller fel bild.

Men tillbaka till den engelska fotbollen. Fast man kanske har en viss favorit bland spelarna är det trots allt elva spelare på plan samtidigt, den enskilda människans del är väl under tio procent. Okej, vissa tycker väl tex Zlatan eller Rooney är åtminstone femtio procent av laget, vad vet jag. Tycker ändock det är intressant hur det blir. Jobbade ett tag på en arbetsplats där det var VÄLDIGT intressant det där med engelsk fotboll. I torkskåpet i kafferummet fanns kaffekoppar med Chelsea, Liverpool och Manchestermotiv. Där gick diskussionerna heta ibland, vill jag lova! Tippningar och vadslagningar kryddade deras spänning ytterligare. Där hade (och har) de flesta en klar uppfattning om vilket lag som rockade fett. Varifrån deras fascination för sina lag hade uppkommit vet jag ej, men intressant var det.

Idag vill jag dock lyfta fram ett lag som faktiskt alla kan, och SKA följa. Ett lag vi alla varit förhoppningsvis stolta spelare i så länge vi levat. Ett lag med många spelare, men tyvärr också stridigheter inom laget. Inte lyckligtvis lika kraftiga stridigheter som i mellanöstern, men likväl. Onödvändiga stridigheter om brödet heter bröd eller leipä, om den eller den kommunen/staden är förmer än den andra. Låt oss åtminstone idag alla försöka spela från samma planhalva mot ett gemensamt mål, 95 år till med egen flagga!

Tack för ordet, ha en bra dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar