onsdag 28 maj 2014

Sladd med offroadhoj, eller sladd mellan öronen?

Den gamla luftkylda sexhundrakubikaren kom flåsande på den långa start- och målrakan. Må så vara, att trötta grovmönstrade offroaddäck inte var ypperliga för att köra runt en asfaltbana, men om sanningen skall fram, det var väl inte chauffören heller. På Kemora Raceway, Vetil, avlöses långa rakan av först en svag höger som egentligen inte kräver vidare broms. (och absolut inte med en 45-hästkrafters endurocykel..) Nej, först påföljande höger som kniper till lite mer kräver en viss fartreducering. När jag i mitt iofs mediokra tempo vek in min hoj i den brantare högern kände jag hur bakhjulet släppte ut i en liten sladd. Inte brett, inte vidare farligt, men likväl en sladd. En sladd är inte farlig, sånt sysslar man nog med till vardags. Men där och då fick jag en klump i halsen. Vinglade vidare och körde ett par varv till. Sen, i samma kurva, på samma ställe, fick jag sladd igen. Grejen är väl att asfalten är skarvad där. Ett vettigt huvud hade väl förstått att ta kurvan lite mer till vänster. Men kanske inte jag då..
Körde in till depån och tog av mig handskar och hjälm. Det fick vara klart åkt för denna gång. Kompisen kom in efter några varv och frågade vart jag tog vägen. Jag citerade tjuren Ferdinand: "Jag trivs bättre här, luktande på blommorna!"
Kompisen har känt mig i tjugo år. Han frågade inte mera.

Dagarna går i sakta mak. Försöker hitta på olika saker att göra. Med ett egnahemshus och en rätt stor gårdsplan finns det projekt att göra för den hugade. Hemligheten är att inte ta i för mycket. Göra för stora projekt åt gången. Jobba tungt en hel dag betyder ofta två dagar vila. Då är det bättre att hålla på en timme och ta paus en timme (eller två). då är det lättare att hålla igång och få vardagen att lunka på. Då har mc:n varit en bra kompis. Kör jag hoj är det svårt att göra något annat. Och, olikt med bil, går det inte att sitta och grubbla på oväsentligheter när man kör. Du har vind, annan trafik, att avläsa vägen efter gropar, ojämnheter och lappningar. Sådant som kanske passerar obemärkt med bil, men som kan ställa till med allt möjligt när man sitter på en motorcykel. Då vilar huvudet.

Ser fram emot nästa vecka. Då får fruns elever hänga skolväskan i skrubben, ta av strumporna och får sitt sommarlov. Frun hade väl någon dag av städa, fixa-trixa innan de lämnar skolan för en tid. Då kommer vår familj att vara samlad. Det blir roligt. Samtidigt vet jag med mig att det kanske inte blir lika lätt alla dagar. När vi är hemma kommer vi ofta på alla möjliga saker att göra. Och det är så lätt att triggas till alla möjliga stordåd när man ser slutresultatet framför sig. Gäller bara att ha huvudet med sig. Stordåden får nog låta vänta på sig. Lite åt gången. 

Med en såpass lång sjukskrivning som jag har är det ofrånkomligt att pengar kan bli ett aber. Lön från jobbet blir ersatt av en ersättning från FPA. Den är kanske inte riktigt diger. Inte menar jag att jag skall lyfta stora summor pengar med att gå sjukskriven. Nej, absolut inte. Men faktum kvarstår, elräkningar, försäkringar, mat... Samma kostnader kvarstår. Inte känner man sig vidare manlig där man sitter och funderar kring det ekonomiska. Skulle gärna se mig själv tillbaka på jobb. Både för det ekonomiska, men mer viktigt för det faktum att gå hemma är inte något som är helt enkelt. Och jag är av den åsikten att en man på snart 37 år är i bra arbetsför ålder. Borde göra rätt för sig. Barnen har dock tagit det hela med ro. De ser det naturligt att pappa är hemma. Att pappa vilar mellan varven och kanske inte alltid är med på noterna. Det är väl mest jag själv som har dåligt samvete mellan varven.

I och med att vi troligen inte kommer att ta någon längre resa i sommar så kommer sommarstugan nog bli välbesökt. Barnen har pratat halva vintern om sommarstugan, om att simma och bada bastu där. Ser jag själv fram emot. När vi är där ser jag inte heller så mycket jobb som skulle behöva ombesörjas. Eller, visst har vi hur mycket jobb som helst där, men det är inget som måste göras nu på direkten. Och jobben som blir gjorda blir oftast gjorda tillsammans med familjen och svärföräldrarna. Då är det inte så stor skillnad som jag sitter lite emellanåt.

-Men, farbror skribent, vad nu? Hur ser framtiden ut? Hur länge ska du gå hemma, sjukskriven, som en kåldolme liggande på soffan..?
-Kära läsare. Jag vet inte. Vet faktiskt inte när och hur det det ska bli lättare. Vet inte hur saker och ting ska svänga och orken skall återkomma. Det är väl däri som problemet ligger. Man ska väl inte gå och tänka och känna efter. Kanske mer med vila och små projekt sakta få krafter tillbaka. Men det största problemet ligger väl mellan öronen. Vore människan en dator skulle det kanske gå att trycka på någon Reboot-knapp, eller Control-Alt-Delete eller något liknande.
Har dock inte hittat någon sådan knapp. Vet någon av Er var den ligger? Nä, skämt åsido. Denna rätt utlämnande text är väl för att berätta för Er vad som händer. Inte har jag någon skyldighet att lämna ut mig själv. nog vet jag det. Men på något bisarrt sätt känns det helt ok att sitta och skriva och berätta. Jag skäms inte för mig själv. Jag skäms dock  lite, i tysthet, för att jag grävt denna grop åt mig själv. Rätt obemärkt gick det att gräva den, men sen, nere på botten, är det kanske lite svårare att fylla upp den igen.

Känns faktiskt riktigt bra att efter en rätt lång paus sätta in ett litet inlägg på denna sida. Är det någon som mot förmodan haft bort mina skriverier, ber om ursäkt för mitt långa uppehåll. Är inte alltid lika lätt att hitta motivation att slå på maskinen och börja skriva. Och datorns bäst-före-datum har tyvärr gått ut. Det gör att vissa knappar kräver en extra hård tryckning innan den svarta bokstaven tar plats på det vita pappret.
Idag hade jag gärna gått ut i garaget och plocka på hojen lite. Kanske också städa lite. Har skruvat både traktorgräsklippare och motorcykel, vilket gör att golvet mellan varven varit täckt av både torkat gräs, verktyg och även glasfiber..
Den yngre av mina två döttrar har en släng av lite feber. Det gör att jag hållit mig inne, hemma med henne i två dagar. Ingen större fara med henne, dock. Hon är sitt vanliga yrväder om än lite dämpad. Bygga puzzel, spela spel och titta på barnprogram är trots allt rätt kul det med.

Tack för ordet, ha en bra dag.