tisdag 4 december 2012

God natt.

Hmmm... Då sitter man här igen. Klockan är modell sent, undertecknad modell jättetrött
 och huvudet modell fullt. Har kanske inte förstått riktigt förut hur bra det känns att skriva av mig.
Visst, i yngre år skrev jag lite, mest när man var olyckligt kär eller annars på dåligt humör. Både känslorna och föremålen för min olyckliga kärlek varierade ju kraftigt, inbillar mig att det hör tonåren till. Det här behovet av att skriva escalerade väl när jag blev pappa. Då dök känslor upp jag inte visste kunde finnas i en människa. Dock blev mina skriverier ganska sporadiska, och det som väl blev skrivet hamnade oftast direkt i pappersavfallet. Kände att ingen varken vill eller behöver läsa detta. Det kan jag i och för sig tänka än idag. Vem i hela friden skulle vilja läsa mina tankar vid köksbordet. Men i första hand skriver jag för mig själv. Det som blivit skrivet har blivit uttalat. Det outtalade kan ibland bli en börda för mig. Det blir något som lämnar att hänga i luften lite. Sen är det ju bra att andra får välja om de vill läsa eller inte. .Ifall någon kommenterar mina skriverier är det ju jättekul, då har ju någon brytt sig om att läsa. Nu kanske Ni tycker det där blev konstigt. Å ena sidan säger han att det inte gör så mycket om någon läser, att han skriver för sig själv. Å andra sidan tycker han också det är kul om någon kommenterar så han vet att någon läser.

Det är väl där skon klämmer. Jag fikar kanske ändock efter en viss acceptans.
Och visst är det lättare efter en positiv respons att fortsätta,,

Med risk för att detta blev lite småråddigt...

Tavk för ordet, ha en bra dag.

6 kommentarer:

  1. ;) Sitter alltid med ett litet leende på läpparna efter att ha läst dina funderingar... Jag GILLAR det!!

    SvaraRadera
  2. Jag läser, och tycker om det! Fortsätt, fortsätt! :-)
    /A-K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, jag fortsätter väl då..

      Radera
    2. Det här är hur bra som helst! Det är dina tankar och vi som läser får tacksamma att någon tänker sånt vi borde stanna upp och tänka själva åt oss. De där blev också lite.. märkligt. :)

      Radera
  3. Jag känner igen min bror i dina tankar vid köksbordet. Redan vid köksbordet hemma på våran gata i stan snurrade dina tankar på samma sätt. Föremålen för dina tankar var förstås andra då men "tankesnurret" känns igen. Det är roligt att fler på detta sätt får ta del av din härliga penna.

    SvaraRadera