söndag 17 december 2017

Livet. Barnen. Frun. Barnen. Livet.

Rrritch! låter det när släpper på blöjan och öppnar upp det illaluktande. En stor hög med sådant som inte syntes för en stund sedan fyller nu min näsa. Känns väldigt fränt och flimmerhåren inne i min näsa krullar ihop sig, liksom för att ta skydd. Damen själv ligger leende framför mig, Hon verkar vara glad av med èt. Skulle man väl  vara själv också..
Ny torr blöja, vinka hejdå i spegeln innan vi lämnar tvättrummet för denna gången. Man vet ju aldrig. Det kan vara dags efter en halv timme på nytt. Eller en timme. Vem vet.

Kanske lite samma sak med att skriva blogg, när jag tänker efter. Kan gå kortare, eller längre, mellan varven. Men plötsligt är det dags. Kan "lukta illa" när det ska till, men känns överlag bättre efteråt.

Nu kanske inte liknelsen var helt hundra. Försäker bara få ihop det hela. Var inne här den 26 Mars och det är ju ett tag sedan. I tanken har jag skrivit rätt mycket. Men det där att verkligen slå sig ner med datorn och börja på har jag inte hittat tid eller ork till. Största delen av min vakna tid har jag spenderat på jobbet, alternativt med min familj. Den yngsta, nu 9 månader, har hållit oss alla rätt så sysselsatta. Orkar inte dra den långa historien om tiden som gått, men den korta följer här.

Vår dotter är liten. Väldigt liten. Minns inte riktigt i vilket skede det började, men vi fick/blev tvungna att åka på alla möjliga tester och undersökningar under våren och sommaren. Det skulle kollas överallt ifall det fanns något som hämmade Hennes tillväxt. Hon har genomgått röntgen, magnetdito, sjukgymnaster, neurologer, naprapater och allsköns apparater. Hoppas att Ni missförstår mig rätt. Jag är innerligt tacksam över all den fina vård som vi har fått på sjukhuset. Har dock varit väldigt tungt för alla inblandade att jumpa fram och tillbaka på ibland undersökningar som vi inte riktigt förstod hur de hängde ihop med något. Tyvärr är ju också specialister ofta  just specialister inom sina områden. De kunde kanske inte alla gånger se helheter eller heller kunde de alla gånger förstå att vi inte riktigt hänger med i jargongerna.
Var faktiskt rätt tungt mellan varven och inte helt sällan börjar man ju till sist se spöken på blanka dagen. Vi hade aldrig sett något fel med Henne. Hon åt, sket, sov och var vaken. Pigg och hänger alltid med på vad som händer och sker. Men man började ju nog ibland betvivla att dottern var frisk, fast det aldrig hittades några fel eller brister. Räknade torrt en dag att av mina fyra veckor sommarsemester tillbringades cirka 25-procent på Vasa centralsjukhus.
Här i höstas fick vi sen till sist höra det som vi nog haft som magkänsla hela tiden. Uttalandet var att Hon helt enkelt är så här liten. Hon ska vara så här..

Så, Du kära läsare som orkat Dig såhärpass långt, så här har vi haft det. Familjen tog sommaren lite som den kom. Vi fullständigt struntade i att det var ogräs i rabatterna, bilarna var smutsiga etc. Vi har alla varit trötta och försökte att inte ta någon stress över ytliga saker som egentligen kunde vänta. Det var här och nu. Barnen, familjen, varandra, det var det som räknades. Min ork och kraft är tyvärr nog fortsättningsvis lite bristfällig. Har så småningom kunnat börja känna igen när orken tryter och kan bromsa in innan det stannar. På riktigt. För dit ska jag ALDRIG tillbaka!

Och att jag nu har varit och är trött är jag egentligen inte så bekymrad eller rädd för. Jag vet varför jag är trött. Inte för att jag stressar och grubblar nattetid och inte kan sova. Nä, jag är trött för att situationen med små barn och mycket på agendan är ständigt närvarande. En verklig sits. En vanlig sits. Försöker och också tror att jag inte tar för mycket stress över det.Vi i vår familj gör det vi kan, när vi kan. Sen får resten vänta. Mina barn är små nu. Det är vardagen.

Hade jag mycket att komma med i detta inlägg? Hade jag mycket att skriva om och fylla i för det halvåret som jag varit borta härifrån? Vet inte. Men vill Ni ha maffigt och biffigt stoff så kanske det här inte alltid är rätt forum. Det här är bara jag.

Tack för ordet. Ha en bra dag.