Snön som hänger knappt över takkanten färgas alltmer blå,
andelen snökristaller minskar för att ge plats åt vatten. När andelen vatten vs
andelen snökristaller ökar kommer det ofrånkomliga, det underbara: takdroppet.
Som på beställning har man placerat sig själv på passande plats utmed
husväggen. När vattendroppen lösgör sig från sina kamrater uppe vid taket har
den ett klart, utstakat mål i sikte, min nacke. Fallhöjden på cirka 8 meter är
fullt tillräcklig för att den lilla droppen skall komma upp i en bra fart. När
man känner droppen mot sin nacke hoppar man allt som oftast till, drar upp
axlarna och resignerat utbrister: UFF! FY! eller liknande.
Det är en lite knepig situation man sen står inför. Visst,
man kan bli lite sned på den iskalla droppen som så elakt likt en kamikatze-pilot
offrade sitt liv, och såpass träffsäkert valde din nacke. Ja, förresten, många
är de gånger dropparna valt en annan plats för sina bombningar. Åtminstone
undertecknad har vid flertal tillfällen känt hur dropparna träffat mitt på
huvudet. Inte helt sällan just där skallen vore skarvad, ifall den skulle bestå
av två halvor. Samtidigt är det
underbart när det inträffar. Takdroppet är en väsentlig del av vårens ankomst.
En annan del av vårens ankomst stavas TERRASSEN. När man
genom terrassdörren ser hur de impregnerade plankorna dyker upp blir man lätt
upprymd. Idag steg jag i vinterstövlarna och gick ut för att hjälpa solen bryta
upp snöns sammansättning. Att hjälpa solen ersätta snökristaller med lika delar
vatten, som sen rinner ner genom springorna. Inte utan att pulsen stiger lite
när man ser allt mer impregnerat virke dyka upp under snödrivan. Tankarna
skenar iväg kring barnkalas, grillfester kring den nya grillen, kanske en fru
solande på en blå handduk.
Men, takdroppet, det var där vi började. När vi var små
hemma hos mamma och pappa brukade jag och en kompis plocka koppar under
takdroppet, för att sen få njuta av en ”god” vattendrink. Inte helt sällan
tyckte min mor att detta inte var lite olämpligt. Tydligen kunde snö som legat
på gamla tegelpannor vara smutsigt?!
Men vad jag försöker säga är, takdroppet har alltid
fascinerat, lockat mig. När jag nu skriver detta kommer jag plötsligt att tänka
på en sak: glömde jag stövlarna på terrassen? Och i så fall, lämnade de strax
under takkanten, i takdroppet? :)
Tack för ordet, ha en bra dag.