måndag 28 maj 2018

Lev och låt leva. Dårar finns det gott om.

Det går upp det går ner, den startar på ett kick det är en makalös manick. Känns meningen igen? Kanske inte helt ordagrant, men någonting ditåt gick texten om professorns evighetsmaskin. Det nämndes också om att den om somrarna kan gå såpass varm att man kan koka gröt uppe i någon tratt. En sång jag tyckte mucket om som liten och även ännu idag fascineras av.
lite här vi kommer in på dagens agenda, den makalösa manicken. Hade flera dagar, kanske veckor vetat om att det var någonting lurt på gång. Kopplingspedalen hade varit trög och bilen släppte ur sig stönande ljud, liksom för att säga att jag mår dåligt. En dag var det då hänt. Kopplingen sade helt upp kontraktet med resten av bilen. Fick varken i eller ur några växlar. Bilen fick stå några dagar medan min far lade sin varsamma han över den. Sist och slutligen hade vi den på hjulen igen med ny koppling och andra tillhörande grunkor. Vilket var bra, för den andra bilen hade också kreverat. Kände tydligen någon sorts empati för sin kompis på parkeringen. Både ett och två pust och stön yttrades nog mellan mina och fruns gnisslande tänder.
Vi tog en sväg till stan med bilen med den fina kopplingen medan den andra stod hemma och väntade på sitt verkstadsbesök. Den skämdes inte ens..
Vi fixade rätt smidigt våra ärenden på stan. Spände fast vår yngsta i bilstolen, satte oss själva i framsätet. Tryckte in pedalen till vänster och vred på nyckeln.. nada. Inte ens ett klick. Nytt försök med samma klena resultat. Ett par pust och tre stön senare hade jag och hustrun skuffat ut kärran ur parkeringsfickan. Händelsevis var det nedförsbacke och det tog inte många meter rullande innan vi hade igång eländet.
Efter diverse felsökning kom vi fram till att nu hade startmotorn gett upp. Undertecknad var också på väg att göra det samma. Hittade dock rätt snart en ny startmotor och snart gick det igen som med professorns manick. Blev en makalös manick. Typ.

Vad ville jag då säga med detta? Att jag har en makalös manick? Nej bevare oss från dylika uttalanden. Det vågar jag inte. Inte efter denna månads eskapader. Funderade mer på en annan sak. En bekant till mig lät påskina att vi skulle gjort mest rätt i att skruva registerskyltarna av bilen och slängt den på en skrot. Köpt en ny. En bättre.
Visst, håller med. Skulle vara skönt med en ny/nyare. En bättre. Men började tänka. Det kostar rätt mycket beskattade medel att köpa en bil. Skulle bli en begagnad hur som helst. En ny har vi inte möjlighet med nu. Köper vi en begagnad bil, om än bättre än den vi har, är den knappast perfekt. Knappast utan fel och brister eller helt utan behov av service.
Dit går också nån vacker sedel, förutom de vackra sedlar vi då redan skulle ha satt för att få den finare bilen. Nu hade vi redan en bil. Om än lite defekt. Den hade, om nån händelsevis läst mitt föregående inlägg redan fått bättre begagnade sommardäck under. Så att vi nu blev tvungna att sätta lite tid och pengar på den för att få igång den igen var ändå ett bra drag. Åtminstone i min bok. Nu är ju detta väldigt olika på situationer, på olika människor och användningsområden. Ingenting som är rätt för oss är per automatik rätt för någon annan. Hängde ni med?

Slutklämmen på mitt virrvarr av tekniskt mumlande och mitt framhållande av att vi minsann gjort rätt är, Kanske det. Kanske var det rätt. För oss. Kanske inte. Vi känner så. Vi tycker att det var rätt. Att någon annan gjort helt annorlunda i en dylik sits kan också vara rätt. För dem. Har ofta tänkt i dessa banor senaste tiden. Försöker skärpa mig. Tänka att det inte är min sak vad och hur någon annan sköter sitt. Lika lite som det är någon annans sak hur vi sköter våra göromål. Lev och låt leva. Det finns rum för många olika får i vår herres hage. Även bässar och fårskallar..

Tack för ordet. Ha en bra dag.

fredag 20 april 2018

Min Peugeot fick nya däck. Men fruns Lejon har fortfarande gamla slöa klor i tassarna.

Vi har en bil. Den behöver däck. Bor man sen längs våra breddgrader behöver man två omgångar däck. En omgång vintertid, så kallade vinterdäck och sen en i mitt tycke trevligare omgång, sommardäck för den roligare delen av året. Det blir åtta däck tillsammans. Men det slutar sen inte där. Vi har en till bil. Den behöver lika många omgångar däck. Det är sexton stycken däck det. Började en dag gå igenom skicket på de svarta gummiblandingarna och det jag såg var rent ut sagt inget vidare. Av dessa sexton däck var tolv stycken i behov av förnyelse. Tolv. Det kostar en del pengar att skaffa tolv däck.
Hade dock en rätt bra flax med den äldre bilen vi har. Hittade en omgång bara lätt begagnade däck med fälgar och allt på en för mig välbesökt köp- och säljsida. Köpte dem och satte sen direkt ut mina gamla dåliga däck på samma annonsforum. De blev sålda!? Jag hamnade ut med ett några tior för att lugnt kunna köra vidare mot sommarsolen.
-Tjing! Som min mellersta dotter brukar säga när hon tycker att hon gjort något bra. Det var "bara" den andra bilen kvar då. Det lär inte gå lika enkelt.
(läs, lika förmånligt..)

Det är kanske någonstans här som jag kommer in på dagens ämne. Positivt tänkande vs negativt dito. När man vill tänka positivt så fick jag skaffat bra däck till en total kostnad av 35,-. Det är jag riktigt nöjd med. Men väljer jag att tänka negativt så fokuserar jag på att det fortfarande behövs åtta nya däck åt den andra bilen. Det är jag inte alls lika nöjd med.

Hur ska man tackla sånt här då? Hur ska vi människor ställa våra hjärnor, våra tankar så vi mest är fyllda av tankar på de fina däck vi faktiskt har runt omkring oss? Varför väljer vi altför ofta att tänka på de däck vi har vars mönster börjar sjunga på det sista? Visst, ur trafiksäkerhetssynvinkel måste man hålla koll på sina dåliga svålar för att kunna byta ut dem vid behov. Men det var kanske mer en liknelse. Ni vet förhoppningsvis vad jag menar.

Ja jag har inte några bra svar på den här frågan. Hade Du som läser hoppats på det så kommer jag att göra Dig besviken. Tyvärr. Kände mest att jag ville lyfta fram tanken. Vet att jag brottas med positivt vs negativt tänkande varje dag. Väger över till endera sidan beroende på hur livet går i övrigt.

Ska nu stänga ner datorn så småningom. Är lite törstig. Vet att vi har en halvtom Pepsi i kylskåpet. Nej, vänta lite. Den är inte halvtom. den är halvfull..

Tack för ordet. Ha en bra dag.

söndag 18 mars 2018

Mr Ross kör Yamaha, jag kör Honda och dottern har hunnit fylla 1.

Sitter i soffan med datorn i famnen. När jag kikar över skärmen ser jag min 1-åring på en madrass på golvet. Hon sover sin förmiddagsvila. Ibland hostar Hon och snörvlar till lite. Lite så som att Hon vill berättta var Hon är. Jodå gumman! Pappa ser Dig! Frun och de två andra flickorna är ute på. Hade  först på TV:n men kände rätt snart att det var ganska meningslöst. Amerikanska SitComs, matprogram och reseprogram. Inget som alls fångar mitt intresse. Sitter hellre och lyssnar på Dotterns andetag, även om datorfläkten gör sitt bästa för att överrösta det hela.
Ett ganska turbulent år är bakom oss. Vi fick vår hett efterlängtade Ingrid. I sin litenhet har Hon gett oss något så ofantligt stort. Ett barn är alltid stort. Javisst! Men känner också hur Hon är beviset på att en kamp som har varit både lång och tung har fått ge med sig. Livet segrar. Det går liksom inte att vara nere några längre stunder när en 1-åring kommer ibland krypande, ibland halvt staplande på darriga ben emot en. Nu kanske det där lät som att jag inte ser någon annan glädje än min lilla dotter..? Fel! Hela min familj är min glädje. Men menade blott det att Hon, den lilla, över huvudtaget finns hos oss är ett bevis på att livet segrar. Fanns en tid när jag inte trodde på att vi (JAG) skulle ha kraft eller möjlighet med fler barn. Men igen, livet segrar.
Med risk för att jag vältrar samma saker om och om igen här på sidan, ber om ursäkt. Vad hjärtat är till fyllest av sprudlar munnen.

Nu när dottern somnade och jag lämnade för mig själv i stugan hade jag tänkt ta en drabbning med städningen. Plocka upp fotbollssockor, Lego, kuddar, fjärrkontroller och dylikt från golvet. Mata diskmaskinen och tvätt-diton och kanske vika in lite kläder i skåpen. Mmm.. gick sådär. Lämnade med datorn i famnen. Förutom detta inlägg som Du nu läser sitter jag även och söker efter några bra sidor med referat från MotoGp. Valentino Rossi #46 har skrivit på för två år till för Yamaha och det ska bli intressant att se hur säsongen fortskrider. Städa kan man väl göra sen..

Tack för ordet. Ha en bra dag. 

söndag 28 januari 2018

No time like the present.

Drömska fingrar låter jag svepa äver sitsen. Tar in lite luft, håller kvar, och slänger benet över. Min Honda CB500 har moloket stått i mitt halvkalla garage hela vintern. Både Hon och jag börjar känna att det här med vinter.. vi kan det nu. Nu får våren gärna komma. Jag sitter kvar en stund. Pillar på chokereglaget. Ställer in bakspeglarna, även om jag vet att de inte kommer att behövas på ett bra tag ännu. Det där med att starta sparar jag till en annan gång. Dels för att batteriet behöver laddas. Men också för det faktum som ljuddämparen ligger på golvet bredvid. Släpper ur mig en lätt suck, ställer Henne på stödet och släcker lamporna.
Det sägs att alla årstider har sin charm. Javisst, det håller jag med om. Hösten med långa skuggor, färger som brinner i naturen.Vintern med snötäckta fält, knarr under vinterkänga, handbromssladdar :) och eld i spisen. Våren. Snödropp i husknuten, första blicken av torr asfalt, ljuset som blir längre för var dag. Och sommaren. Värme, sol, villaliv.. och Hojkörning. Alla årstider har sin charm. Gäller bara att plocka russinen ur kakan. Tror dock att det är fler av Er därute som längtar till vår och sommar. Oberoende har Ni en MC i garaget, en båt på bockar eller flera påsar frön i skåpet som bara måste ut i trädgården. Tror vi är ganska många som går lite på halvfart under de mörka kalla årstiderna och längtar efter allt det här.
Vad jag nu ska säga är kanske lättare sagt än gjort. Kanske bara något att drömma om. Men likväl, here goes..
Stanna upp. Kolla runt omkring Dig. Varför längta framåt? Varför längta till något "bättre"? Jag beskrev ju själv hur jag längtar till sommaren. Framåt. Sant, så är det. Jag längtar. Men har börjat försöka att mer och mer leva i nuet. Idag. Nu. Idag lär sig min dotter att gå. att prata. Idag behöver dottern skjuts till en kompis. eller till fotbollsträning. Idag. Även fast det idag är kallt och mörkt så är det en bra dag. En bra dag att ta hand om. Det blir sommar sen. Och varmt och trevligt. Oberoende om man fångar dagen idag eller inte så är den varma dagen på kommande. Det tar lika länge till dess att den kommer, oberoende om jag går och bara väntar på den eller väljer att njuta idag.

Låter det präktigt? Kanske det. Det bjuder jag på i såfall. Och nu säger jag ju inte heller att det går till hundra procent. Jag säger mer att jag aktivt försöker. En bra början i min bok.

Tack för ordet. Ha en bra dag.

lördag 6 januari 2018

Tid är pengar. Vad betyder det?

Lapp på lapp men ingen söm. Vad är det? Det var en gåta som florerade när jag växte upp. Någon hade i något skede varit småfyndig och ville lyfta fram kålhuvudet. Det är ju ganska fyndigt när man tänker efter. Idag ska jag dock inte prata om grönsaker. Idag tänkte jag vidröra ämnet Lapp vid lapp, kraftig söm. Storleken på objektet varierar med storleken på dess användare. Vår äldre dotter har nyss gått upp i storlek 4. Den fick Hon i julkapp. Pratar om Fotboll, ifall det undgått någon.
Vår helg är rätt intensiv i fotbollens tecken. Det är en fotbollsturnering och det är matcher i dagarna tre, Fredag till Söndag. Man gör liksom inte så mycket annat en sån helg. Fast man inte måste vara där ska det hur som helst föras och hämtas. Vi har över tio kilometer till hallen och känner inte riktigt rätt att skicka en 12-åring cyklande en dylik sträcka längs slarvigt plogade vintervägar. Och så vill man defacto vara på plats när det är match. Spännande att se hur flickorna har utvecklats och hur samspelta de är när det gäller.
Det är kanske nu som jag börjar komma in på dagens agenda. Tid, och hur man använder den. Har vid ett flertal tillfällen hört andra människor himla med ögonen, ibland till och med förfäras över den tid som det tar i vår familj. Med två döttrar som spelar kan det ibland vara fotboll 4 kvällar i veckan. De kvällar det är träning gör man inte så mycket annat. Så är det bara. Hem från jobbet, ibland äter man nått ibland inte, och iväg tillbaka till stan och träningarna. Det tar mig ca 20 minuter att köra till fotbollshallen, följaktligen lika länge att köra hem. Är träningarna sen 1,5 timme känns det lite smått onödvändigt att köra hem emellan. Det är inte SÅ kul att köra bil. Och sen kostar det. Hur som helst är det 2,5 timme var träningskväll. Tar tid. Fast man ofta kan utföra ärenden, kanske handla mat under tiden är det tid bort hemifrån. Bort från annat.
Visst skulle man kanske få gjort mer här hemma om man inte skulle hålla på med fotbollen. Kanske ha mer tid för egna hobbyer, gräsklippning etc.
Men då brukar jag försöka tänka, det här är mitt liv, min hobby, min livsstil. Mina barn och min familj är ju ändå det som är viktigt, det som jag lever för. Innan jag vet ordet av så har mina barn egna körkort, kanske egna bilar. Eller, hemska tanke, egna pojkvänner. Då behöver jag inte köra någonstans längre. Då kan jag klippa gräs. Då kan jag bygga fågelkolkar i garaget. Eller börja med tennis.
Färutom det faktum att mina barn rör på sig och inte sitter och jäser vid TV:n eller vid datorn varje kväll är värt mycket. Att de får göra nått de tycker om, lika viktigt. Att sen fotbollen även ger mina flickor skinn på näsan och ger dem självkänsla och mod att ta för sig och ta sig fram här i livet är ännu viktigare. Lika viktigt som det är att det ger dem respekt och lär dem att samarbeta.  Då spelar det föga roll att jag och frun inte hinner med så mycket annat. Det är viktigt för oss. Vi vet inte hur länge och i vilken utsräckning detta spelande fortsätter, men så här ser det ut nu.Så länge flickorna väntar/längtar på att få snöra på sig skorna med dubbar, så länge är vi med. Lite småsjälviskt sagt så ger det ju också en pappa många fina stunder med sina döttrar. Både på och vid sidan av planen. Tid jag även  tror är en ren investering för framtiden.

Någonting sådant tänker jag på ikväll.

Tack för ordet. Ha en bra dag

söndag 17 december 2017

Livet. Barnen. Frun. Barnen. Livet.

Rrritch! låter det när släpper på blöjan och öppnar upp det illaluktande. En stor hög med sådant som inte syntes för en stund sedan fyller nu min näsa. Känns väldigt fränt och flimmerhåren inne i min näsa krullar ihop sig, liksom för att ta skydd. Damen själv ligger leende framför mig, Hon verkar vara glad av med èt. Skulle man väl  vara själv också..
Ny torr blöja, vinka hejdå i spegeln innan vi lämnar tvättrummet för denna gången. Man vet ju aldrig. Det kan vara dags efter en halv timme på nytt. Eller en timme. Vem vet.

Kanske lite samma sak med att skriva blogg, när jag tänker efter. Kan gå kortare, eller längre, mellan varven. Men plötsligt är det dags. Kan "lukta illa" när det ska till, men känns överlag bättre efteråt.

Nu kanske inte liknelsen var helt hundra. Försäker bara få ihop det hela. Var inne här den 26 Mars och det är ju ett tag sedan. I tanken har jag skrivit rätt mycket. Men det där att verkligen slå sig ner med datorn och börja på har jag inte hittat tid eller ork till. Största delen av min vakna tid har jag spenderat på jobbet, alternativt med min familj. Den yngsta, nu 9 månader, har hållit oss alla rätt så sysselsatta. Orkar inte dra den långa historien om tiden som gått, men den korta följer här.

Vår dotter är liten. Väldigt liten. Minns inte riktigt i vilket skede det började, men vi fick/blev tvungna att åka på alla möjliga tester och undersökningar under våren och sommaren. Det skulle kollas överallt ifall det fanns något som hämmade Hennes tillväxt. Hon har genomgått röntgen, magnetdito, sjukgymnaster, neurologer, naprapater och allsköns apparater. Hoppas att Ni missförstår mig rätt. Jag är innerligt tacksam över all den fina vård som vi har fått på sjukhuset. Har dock varit väldigt tungt för alla inblandade att jumpa fram och tillbaka på ibland undersökningar som vi inte riktigt förstod hur de hängde ihop med något. Tyvärr är ju också specialister ofta  just specialister inom sina områden. De kunde kanske inte alla gånger se helheter eller heller kunde de alla gånger förstå att vi inte riktigt hänger med i jargongerna.
Var faktiskt rätt tungt mellan varven och inte helt sällan börjar man ju till sist se spöken på blanka dagen. Vi hade aldrig sett något fel med Henne. Hon åt, sket, sov och var vaken. Pigg och hänger alltid med på vad som händer och sker. Men man började ju nog ibland betvivla att dottern var frisk, fast det aldrig hittades några fel eller brister. Räknade torrt en dag att av mina fyra veckor sommarsemester tillbringades cirka 25-procent på Vasa centralsjukhus.
Här i höstas fick vi sen till sist höra det som vi nog haft som magkänsla hela tiden. Uttalandet var att Hon helt enkelt är så här liten. Hon ska vara så här..

Så, Du kära läsare som orkat Dig såhärpass långt, så här har vi haft det. Familjen tog sommaren lite som den kom. Vi fullständigt struntade i att det var ogräs i rabatterna, bilarna var smutsiga etc. Vi har alla varit trötta och försökte att inte ta någon stress över ytliga saker som egentligen kunde vänta. Det var här och nu. Barnen, familjen, varandra, det var det som räknades. Min ork och kraft är tyvärr nog fortsättningsvis lite bristfällig. Har så småningom kunnat börja känna igen när orken tryter och kan bromsa in innan det stannar. På riktigt. För dit ska jag ALDRIG tillbaka!

Och att jag nu har varit och är trött är jag egentligen inte så bekymrad eller rädd för. Jag vet varför jag är trött. Inte för att jag stressar och grubblar nattetid och inte kan sova. Nä, jag är trött för att situationen med små barn och mycket på agendan är ständigt närvarande. En verklig sits. En vanlig sits. Försöker och också tror att jag inte tar för mycket stress över det.Vi i vår familj gör det vi kan, när vi kan. Sen får resten vänta. Mina barn är små nu. Det är vardagen.

Hade jag mycket att komma med i detta inlägg? Hade jag mycket att skriva om och fylla i för det halvåret som jag varit borta härifrån? Vet inte. Men vill Ni ha maffigt och biffigt stoff så kanske det här inte alltid är rätt forum. Det här är bara jag.

Tack för ordet. Ha en bra dag.

söndag 26 mars 2017

En liten dotter och en liten Honda har rätt mycket gemensamt

Känslan när de perfekt avvägda kurvorna kommer i en aldrig sinande ström. Dina små inputs på styret gör att motorcykeln lutar sig ner och smiter genom kurvorna snabbare än en avlöning på bankkontot. Motorn smattrar under bensintanken gladare än aldrig förr och svarar blixtsnabbt på alla mikroskopiskt små rörelser i högerhanden. Känslan man har när dagen har varit het, för het för att köra. Nu när klockan passerat nio på kvällen har dock hettan lättat lite. Fortfarande värmer solen starkt på ryggen och ger små strilar svett mellan skulderbladen. Visiret på hjälmen är nedsmutsat av diverse småkryp som i oförstånd lämnat sina leriga tuvor på åkrarna och flugit ut över landsvägarna.

Du vill aldrig sluta köra, men vet att euforin du nu känner tyvärr inte varar för evigt. Du vet att du småningom borde styra framhjulet hemåt, väl medveten om att klockan kommer att ringa 06.00 påföljande morgon. Men bara en kort omväg till. Bara några kurvor till..

Lite samma känslor jag har idag. Har dock inte kört en meter motorcykel. Känslan är dock lite likadan. Mina tre veckor Pappaledig börjar lida mot sitt slut. Vi har idag en vacker Söndag som gör sitt bästa för att ge oss frusna nordbor ett smakprov på vad som är på gång. Våren och SOMMAREN! Känslan är som sagt den samma som i ovanstående scenario. Har tillsammans med hustrun haft en skön tid hemma. Vi har fått vara tillsammans och gemensamt lära känna vår dotter. Har kunnat ta korta promenader med barnvagnen. Vi har kunnat ta en 5-minutersvila på varsin soffa medan Hon har sovit. Det har varit riktigt skönt. Kan drista mig till att använda ett av fruns och hennes systers vanliga uttryck: Ljuvligt.

Från och med imorgon kommer jag att börja jobba igen. Klockan ringer 06.00 veckodagar. Vet redan nu att det inte kommer att bli helt enkelt att stiga upp när man hör hur dottern ligger och snusar i spjälsängen. Kan även vara så, att det inte är helt enkelt att stiga upp, pga att samma dotter har hållit oss vakna x-antal timmar under natten. Sammanfattningsvis, det drar ihop sig till Vardag.

Det är ju ofrånkomligt. Vardagen kommer ikapp oss alla, förr eller senare. Känslorna är dock lite blahaa. För att återigen återgå till början av mitt inlägg. Bara en kurva till. Ett backkrön till..

Tack för ordet. Ha en bara dag.