söndag 28 september 2014

Vita skor, smutsiga tankar

Skorna i någon typ av konstmaterial har för länge sedan fått ge sig. Gummi/plastblandningen som utgör botten och även går upp en bit på sidorna av skon har färgats lite mer grådaskigt gula än den äggskalevita, Googlevita om man så vill, kulör som skorna hade när de lämnade fabriken. Att jag till att börja med plockade ner dem från Supermarketens hyllor var kanske mest det faktum att inne i skon satt en röd lapp som indikerade att skodonen var nedsatta 50% i pris. Följaktligen hade mitt konto inte haft någon större hicka när bankkortet slank in i för det avsedda smala hålet och överförde äganderätten från köpmannen till mig.

Faktum kvarstår. Jag har tyckt om mina skor. De har suttit rätt bra på mina smala, platta fötter. Som extra detalj kan nämnas att jag är stolt över mina smala fötter. Designen på dem är likadan som på Italienska Racerbilschaufförers, på de bilarna där broms- och gaspedal sitter nära varandra och stora nordbors fötter inte alls skulle rymmas. Nu kör jag ju inte racing med varken Ferrari eller Alfa Romeo. Men känns betryggande att åtminstone mina fötter är med på noterna om tillfälle ges..

Men, skorna. Visst används de fortsättningsvis. Men inte är det lika trevligt att trä in fötterna i dem, nu när de är lite smutsiga. Fast funktionen är densamma. Lika bekväma som de alltid har varit. Men de är smutsiga.

Nu har denna höst inte varit helt ultimat att trippa runt i vita skor. Regn har avlöst regn och marken har varit både sur och mättad. Vattnet har samlats i pölar där marken har varit lite lägre. Moder Jord har ibland resignerat slängt ut sina armar och suckat över det faktum att hon inte kan svälja mera.

Ibland skulle jag också vilja stämma in i Moder Jords klagan. Höst och med det tillhörande regn är ingen höjdare. Och förutom att mina dragningar till vita skor inte riktigt går hand-i-hand med hösten är vetskapen om att vintern står för dörren också lite otrevlig.

Vad vill jag nu få sagt med detta? Att jag hittat skor på Rea? Att jag tycker om vita skor, men ogillar vintern? Och var det verkligen viktigt att berätta att jag har smala fötter?
Svar: Ja. Allt detta tänkte jag berätta för Er!

Sanningen är att vissa saker måste man ta för vad de är. Allt har inte en baktanke, någon undre mening. Ibland kan det sagda vara just vad det är. Till exempel kan man säga till en kvinna att hon är fin i håret, att hon är vacker. Det utan att jag vill något annat med det än att just berömma nämnda kvinna. Många gånger är det så självklart att saker och ting kan ha en annan mening, att det blir fel om det inte har det..

 Tack för ordet. Ha en bra dag.


fredag 26 september 2014

Tankar och betraktelser i vardagen


Hej alla!
Tänkte plocka in några "dikter" som jag tidigare presenterat i min Facebook-profil. Inom ""-tecken i och med att jag inte är helt säker på att det kan kallas för dikter. Kanske historier, kanske mer betraktelser. Ja, kalla det precis vad Ni vill. Det är tankar jag för tillfället haft och känt att jag velat dela med mig.

 27.9.2014


Med tunga steg ut på vår gård
Inför vintern den behöver vård
Trädgårdsmöbler tunga kånkkas i förrådet in
Kanske framåt eftermiddagen med gräsklipparen en spinn
Hjälper föga att över vintern sig ondgöra
Varje år den köldens täcke över oss föra

Kan inte sluta tänka på hur smarta djuren ärTänk på björnen, går i ide efter ett stort mål bär
Igelkotten en lövhög ofta tar till sitt paradis
Inte kämpar den mot snö och is!?
Du och jag, vi träget i detta eländet leva
Och den förbenade snön runt oss veva
Dock, jag tänka mig, det finns en mening med att vi nedfrysta vara
Likt bröd, kött och glass vi bäst i frysboxen kunnas bevara

18.9.2014

Drömmen om evig sommar går härmed i kras
Som att titta genom botten på ett uppdrucket mjölkglas
Med hösten kommer mörker, dimma och kanske sväng med humör
Men vet Ni vad? Det kan svänga till vår favör
Ty med mörker och kyla ser vi att allt riktigt prestera
För tänk om jorden plötsligt stannade till, runt sin axel ej längre rotera?


15.9.2014

Sverige får sortering i leden
Reinfeldt vackert fick ta i skeden
Svensk politik inte mer lika bli
Statsministern tog snabb sorti
Vi i Finland påverkas alltid av broder i väst
Fast vi säger att det inte spelar någon roll vem Niinistö får till gäst
Hoppas dock att Du kan lämna det politiska tänket för ett litet tag
Och likt mig kan konstatera, det blir en fin dag!
 


Tack för ordet. Ha en bra dag. 

lördag 20 september 2014

Urban borde klippa gräset

Han hade böjt sig ner för att binda skosnören på de bruna skorna. Skorna, som i övrigt sitter bra på hans fötter hade dock en liten defekt. De var väldigt trånga att dra på. Öppningen kunde de gott gjort lite större! muttrade han för sig själv medan hans tumme började ömma efter att den blivit trängd mellan hälen och det tjocka konstlädret. Men även denna gång gick han segrande ur striden Man vs. kängor och hans lätt darrande hand lyftes mot dörrvredet. När dörren med ett lätt gnäll gled upp möttes han av en kall vind. Med en suck tog han sin gröna luva ur korgen på hatthyllan. Nycklar till stugan i vänster ficka, bilnycklarna i höger, precis som det alltid har varit. 
Det hade regnat under natten. Gräsmattan var genomsur och såg ut att ropa efter hjälp. Men vad hjälpte det? Det hade regnat och regnat, klippa gräset hade varit en total omöjlighet. Men det långa gräset såg ut att följa honom där han gick mot bilen på parkeringen. Vi kommer att surna bort här, tänkte han medan han grävde efter bilnycklarna i fickan. Hans smutsiga bil var inte riktigt årets modell, men det hade aldrig varit något han eftersträvat heller. Men idag kändes den väldigt smutsig och utdaterad. Men samma sak här som med gräsmattan. Inte kan man väl tvätta bilen stående under ett paraply heller!?
När han sen vred runt nyckeln i tändningslåset gjorde startmotorn kontakt, vred runt svänghjulet samtidigt som tändspolen gav en signal till tändstiften och indikerade att det var dags. Bilen brummade igång med en ljudlig smäll. Ljuddämparen under bilen, den som ligger strax framför bakaxeln, flög upp i golvet på bilen. Det var den som gav smällen. Upphängningsgummina var totalt sluta och murkna, och lyckades inte alls hålla röret i schack. Suck. Jag borde verkligen städa i garaget så jag slipper in med bilen! Det var också något som låg på att göra-listan.

Detta var en kort historia om en man. Vi kan kalla honom "Urban". Urban är en helt vanlig man, med vanliga göromål och vanliga problem. Men det största problemet Urban har är kanske att alla små problem lätt blir till stora problem. Urban gick in i väggen, blev utbränd för några år sedan. Hans ork och krafter är väldigt små. Och när han inte riktigt orkar med de saker han tycker att han borde göra, då börjar han även se andra, ännu större problem. Problem som kanske inte är något problem, sådär egentligen. Men det hör till bilden. När Urban egentligen vill ha fint och ordning runt omkring sig, och han ser att han inte riktigt orkar med. När han kanske hellre borde göra mindre, lättare saker för att få känna sig tillfreds och på det sättet kanske få lite mer krafter för att sen kunna göra något annat. Nu ser han istället alla "stora problem" som en enda mörk, tung massa som han bär på sina axlar utan att alls kunna påverka det. Då blir istället ingenting gjort. Urban är väldigt ledsen för detta. Hans vänner och familj försöker nog att berätta och tala om för honom allt detta. Men, det sjunker inte riktigt in...

Tack för ordet, ha en bra dag.

söndag 14 september 2014

Jag är normal.

Mycket har man hört i sina dagar. Både positiva tongångar och sådant som kanske inte varit så värst smickrande. Men att få höra att man är normal? Är det bra? Och vad är sedan normal?
Men, vi ska ta saker och ting i rätt ordning. Jag går med jämna mellanrum hos en dam för diskussioner och vädrande av ide`er. Ett för mig trevligt avbrott i vardagen. Hon har vid ett flertal tillfällen hjälpt mig med diverse saker som snurrat på hårdskivan. Hon tituleras sjukskötare och har specialiserat sig på att botanisera i skallen på folk.
Eftersom jag gått rätt länge med min utbrändhet och därtill ihållande depression ville hon testa att skicka mig på ett test. Ett test för att bland annat kolla stresstålighet, men även för att få reda på om det ligger något mer bakom min situation. Träffade läkare vid ett par tillfällen, något jag för övrigt gör annars också. Läkaren bedömde att det inte behövdes något test. Han hade skrivit en sammanställning av mig där han bland annat skrev:
"en normal familjefar som dagligen lider av sin trötthet och depression.."
En normal människa. Det är jag det. Som jag redan nämnde i inledningen kan man väl kanske fundera på vad normal är. Men det är ju klart, kul på alla sätt och vis att de är av åsikten att jag är frisk. Depressionen ska gå att behandla. Och får jag bara bukt med den så tror jag nog att min trötthet skall släppa också. Åtminstone till en del. Att hoppas att jag slipper den helt är inget jag vågar hoppas på. Visst, inget jag hellre vill, men jag väljer att se nyktert på saken. Det blir till vad det blir.
En sak som kanske hänger ihop med sitsen jag sitter i är en oförmåga att se, eller ens vilja, se andra människor och deras problem. Många gånger är jag så upptagen med mig själv att jag inte ser att det finns andra runt omkring mig. Människor som kan ha det vida värre än mig. Människor som kanske behöver hjälp, men där jag varit oförmögen att se saken i sin helhet.
Frun, till exempel. Nu sitter jag inte och säger att Hon har problem av något slag. Nej, inte alls på det viset. Nej mer det att Hon får dra det största lasset här hemma. Matlagning, barn, städning.. U name it. Har Hon sen, som säkert alla människor kan ha, en dålig dag har jag ofta svårt att tackla det och vara där för Henne. På ren svenska utan omskrivningar är det en riktig skitkänsla. När man sen märker att man borde gjort saker annorlunda. Där och då, när en situation uppstår är det ofta svårt att se vad som borde göras.
Nu är min hustru godheten personifierad och hon går genom eld och vatten för min skull. Det, mina vänner, är en underbar känsla. Men samtidigt kan det som sagt vara svårt när denna underbara supermänniska någon gång mellan varven visar sig mänsklig.
Som Ni hör har jag allt möjligt som jag funderar på. Ingenting som jag kommer att lösa över en natt. Men är fast besluten att inte ge mig. Min fru, våra barn, är den vitaminspruta jag behöver när de mörka molnen tornar upp sig och tankarna går från dur till moll. Idag har saker kanske gått lite i moll. Är väl ur det denna självutlämnande skrift kom till.
För övrigt noterar jag att det varit över 10.000 besök på min blogg. Mitt ödmjukaste tack till Er, Ni som läser mina skrifter och följer med mitt dravel. Tänx! :)

Tack för ordet. Ha en bra dag.