Mjölken är slut

Med ett litet ryck öppnar jag kylskåpsdörren. Ketchup, smör, ost och lite skinka. Samt en öppnad burk med majonnäs. Enligt min mening har jag nyss varit till butiken. Med knogarna släpande i marken under den oerhörda tyngd som fyra kassar med mat ändå för med sig så skulle man tycka att det borde finnas någonting kvar i kylskåpet. Men nej. Vi har ingen mjölk. Och smörpaketet som jag nämnde i början av mina skrifter var just bara det, ett smörpaket. Skulle inte ha räckt till för att tillgodose en halv skiva knäckebröd med erfoderlig mängd. Jag handlade ju nyss..
Säkert fler av Er som känner igen sig i åtminstone delar av min inledning. När barnen, kanske även föräldrar, varit hemma så har det satt helt andra proportioner och krav på kylskåpet. Vi har tre barn. Frun som jobbar som lärare har jobbat hemifrån. Själv har jag inte lyckats hitta något nytt jobb ännu. Så fem personer under samma plåttak. Fem personer betyder i runda slängar femtio fingrar i brödkorgen. Då kan kylskåpet ibland vara tomt. Fast man tycker att man nyss varit till butiken.

Nu har skolorna öppnat igen. Är det hög tid? Är det för tidigt? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att tiden som varit är någonting som jag aldrig kommer att glömma. Absurd på alla sätt och vis. Jag vet att jag och min familj är en fluglort i sammanhanget och jag vet också att vi absolut inte varit ensamma om detta. Men jag väljer i mitt inlägg att berätta om oss. Berätta om vår familj och om vad dessa två månader har fört med sig för oss.
Jag lyfter på hatten åt min hustru. Hon har haft det riktigt tufft med distansundervisningen. Det där med åtta timmars arbetsdag är inget som lärarna kunnat anamma i dessa tider. När de inte kunnat ha undervisningen på plats i klassrummen för sina elever har det krävt en hel del extra i materialtillverkning och förberedelser för att ha någonting att presentera för kottarna följande dag.

Men tillbaka till vårt kylskåp. För att vårt lilla samhälle, vår familj, skulle fungera under vardagarna så försökte jag göra det lilla jag kunde. Hålla kylskåpet fyllt och ugnen och stekpannan varm. Är inget proffs inom offentlig förvaltning men tänker mig upplägget lite såhär: Samhället Vår familj! har bestått av kommun- och undervisningsdirektör Hustrun, arbetsgrupper Barnen och jag själv som Bespisningsansvarig. I det stora hela har vårt miniatyrsamhälle funkat helt okej. Bespisningsansvariga har ibland upplevt både frustration och ide`torka men då har kommundirektör Hustrun ofta haft ett ess eller två i rockärmen. Och, igen utan allt för stor insyn i funktionen hos offentlig förvaltning, det är väl så som ett samhälle skall fungera? Alla ha sina egna roller men tillsammans bildar man en fungerande helhet.

Sen tänkte jag också nämna arbetsgrupperna Barnen. Även dem lyfter jag på hatten för. När 11 och 13-åringar fråntas sina hobbyer, sin fotboll, sina kompisar, sina vanliga liv så ställer det nog en stor press på både dem och resten av samhället (familjen). Jag är riktigt stolt över dem och hur de har kunnat anamma livet och den stundtals rätt tröga rytmen som vi har haft här hemma. Visst, vi har nog ropat åt varandra. Vi har smällt i dörrar, kanske även muttrat bakom varandras ryggar. Men samhället som sådant har vi fått att fungera. Vi har hittat någonting som vi kunnat ta fasta på när det har varit tungt. Kanske sett en film tillsammans, tagit en promenad i skogen eller byggt nått pussel.

Vi är kanske inte helt ur skogen ännu med detta virus. Jag har inte någon vit rock med en liten ficklampa och penna i bröstfickan, eller framför allt heller ingen kristallkula, men jag känner ändå för att säga att vi har tagit oss igenom en period av matchen. Är det två, tre, eller fyra perioder vet jag inte. Men perioden vi har gått igenom är jag både stolt och tacksam över att ha fått tillbringa i just det samhälle som jag har varit medlem i.

Tack för ordet. Ha en bra dag.



bestått av kommundirektör Hystrun,

Tredje gången gillt

Vi tackar för Ert intresse för vårt företag. Tyvärr har vi för tillfället alls ingen nytta av Er..
Tack för att Du sökt tjänsten hos oss. Denna gång föll valet på en annan person (.cause U suck..)
Vi sänder härmed ut ett universiellt NEJTACK!! brev till i princip alla sökande av den lediganslagna tjänsten. Den var vald redan för länge sedan, men det är kutym att man lediganslår innan man anställer..

En både tjock och sarkastisk början på dagens blogginlägg. Skall vi vara ärliga så är det inte riktigt såhär bedrövligt. Jag har haft både givande och intressanta diskussioner med flera arbetsgivare. Det har dock inte riktigt nappat ännu. Inte så att jag känner mig helt ute. Men det skall sägas, det är tungt att få mail där man får reda på att man nu är tillbaka på ruta ett. Att någon annan blivit vald i mitt ställe. Till saken hör att jag kanske inte alltid gått igång på gällande jobb heller. Jag söker jobb på bred front. Ni vet hur man med vissa hästar använder skygglappar för ögonen? Sådana svarta som gör att hästen ser framåt, och inte ser så mycket vad som sker runt omkring? De skygglapparna har jag slängt i soptunnan. Jag försöker ha ett öppet sinneslag och tänka brett.

Hade ett väldigt givande samtal med en arbetsgivare. Vi satt länge och disskuterade, både personliga och självklart jobbrelaterade ämnen. Kändes nog som att vi var på väg mot en bra lösning. Jag valde dock att dra i handbromsen och parkera min jobbansökan. Jobbet som sådant hade absolut inga större fel. Det var dock inte riktigt rätt. Visste att hade jag börjat på nämnda arbetsplats hade jag förr eller senare börjat söka mig bort. Vän av ordning kanske säger: VA?! Tackade du nej?! Du är arbetslös och hade fått jobb Svar ja. Jag tackade nej. Jag sade åt representanten av företaget att det inte känns rätt, vare sig för dem eller för mig. Att de skulle satsa tid och pengar på att skola upp mig för uppgifter som jag inte går in för till hundra procent. Det skulle vara slöseri av resurser på flera plan.  Hade samvetets alla kval där jag såg bilder av mina barn, min familj flimra förbi och där något inom mig sade: ta jobbet. Ta det och börja förtjäna uppehälle åt din familj.
Samtidigt sade samma röst att jag inte skulle ta jobbet. Att jag skulle hitta ett jobb som jag verkligen ville ha. Att det sist och slutligen är någonting som man gör en tredjedel av dygnets timmar. Är på jobb.. Ifall man inte trivs så är det inte i långa loppet någon bra lösning. En trött och frustrerad pappa är ingen kul och trevlig pappa. Men en motiverad, om än ibland efter dagens förvärv lite trött pappa, är i min värld en betydligt bättre prick att ha med sig. Hänger Ni med hur jag tänker?

Hur som helst, tillbaka till ruta ett. Vi kämpar vidare. Har en bra känsla idag. Tror att detta kommer att lösa sig så småningom. Har ett par ansökningar inne. Gör sådana små projekt här hemma som kanske inte annars blir gjorda. Som att utföra service och fixa med motorcykeln i garaget. Vadå?! Trodde Ni att jag skulle sortera klädskåp och tapetsera om..? :)

Har kanske inte så mycket mer på agendan idag.
Tack för ordet. Ha ett bra liv.

Har storleken ingen betydelse?

Det går hit, det går dit, den startar på en kick det är en makalös manick. Kanske inte helt ordagrant, men ungefär så gick texten när Professorn beskrev sin Evighetsmaskin. Finns på Youtube ifall Du inte hört den förr. Den är bra!
Nu var det kanske inte så mycket barnsånger som skulle behandlas idag. Men texten i sig är relevant. Det går hit, det går dit..
Har inte hittat något jobb ännu. Har sökt ett par, mest för att. Men har inte desto mer något att berätta om. Har lön från gamla jobbet ännu, men det tar ju också slut vad det lider. Dagar när man tycker att allt är dåligt så funderar man ju självklart på familjen, på ekonomin. Sen tycker man också, dagar när solen skiner och humöret är rätt så bra, att det fixar sig. Det ordnar sig. Jag har nytt jobb på kommande. Vet bara inte när, eller var ännu.
Kanske kunde man prioritera annorlunda. Men vi köpte ett nytt TV. Vi har två apparater och den ena hade börjat rulla bilden och vägrade visa kanaler. Netflix fungerar av någon anledning?! Hur som helst, vi köpte ett nytt. Absolut ingen värsting med välvd ruta och extra allt. Men när vi funderade mellan två stycken så tog vi den större. 6" större och x-antal Euron dyrare. Vi skulle bra ha klarat oss med den mindre. När det kommer till kritan så skulle vi ha klarat oss helt utan nytt TV också.

Så: Har storleken någon betydelse? Har det någon betydelse, det att vi köpte ett nytt TV?

Tänker lite såhär. Vi har kanske inte så mycket pengar. Men vi klarar oss bra. Vi klarar oss bra, även om vi köpte ett TV. Fast jag inte har något jobb för tillfället. Tänker hellre att, hur barnsligt det än må låta, att det känns bättre med ett nytt TV. Känns kanske lättare att hålla humöret uppe med ett nytt TV. Inte så mycket att jag tänker ligga på soffan hela dagarna under en filt och titta på TV. Nä, har sällan på Tv:n dagtid. Men kanske mer att man känner sig mer hel, mer som en karl, när man kunde hämta hem ett TV till familjen. Då är det också lättare att söka nya jobb, när man känner sig mer hel.

Kan hända att Ni tycker att jag läser in väl mycket i vår platta apparat. Att jag gör en hel åsna av en fjäder, eller hur ordspråket nu gick. Men vet ni vad? Jag vågar nästan påstå att all Ni som är pappor därute kan åtminstone till en viss del relatera till vad jag påstår. Är väl lite ett arv som hänger kvar från när grottmänniskorna bodde spartanskt och mannen i huset gick ut och jagade för att släpa hem dinosaurier och älgar åt barn och familj att äta av. Jag hämtar inte hem några älgar. Handlar mat i butik. Och TV-apparater.
Sådana tankar idag.

Tack för ordet. Ha ett fint liv.

detta skulle inte drabba mig. Eller en krux i statistiken

Hade haft en gnagande känsla av att detta inte kommer att gå helt smärtfritt förbi. Hade varit med om det 3-4 gånger redan. Men nu kom det mycket närmare, mycket mer överhängande. Blev kallad till min förman. Hans förman satt också i samma kontor för dagen. Hade suttit många gånger på samma stol som jag nu blev erbjuden. Vi hade alltid haft ett gott sammarbete med min förman. Följaktligen hade det alltid varit enkelt att bara gå in i hans kontor, slänga upp fötterna på bordet och framföra mina tankar och åsikter. Idag var det lite mer annorlunda. Luften var lite tjockare, belysningen inte lika klar, liksom lite mer unket. Visste nog redan innan vad som komma skulle.
"Det här är en av de dagar man hellre hade stannat hemma." Jo visst. Jag höll fullt och fast vid orden som mn chef sade. "Den här gången drabbas du. Vi blir tvungna att låta dig gå.."

Vi hade haft samarbetsförhandlingar flera gånger på företaget jag jobbade för. Börsnoterade företag som går kräftgång framåt med sämre lönsamhet blir tvungna att ta till metoder för att minska på kostnader när inkomsterna inte är vad de borde. Denna gång var det jag och en annan som stod för kostnaden. Varken vill eller kan skriva desto mer om hur saker hänger ihop i dylika sammanhang. Faktum kvarstår. Jag fick packa ihop mina tillhörigheter, lämna telefon och nycklar på skrivbordet och gå hem. Sparkad. Avskedad. Bortsparad. Entledigad. Bortrationaliserad. Jag hade blivit en i statistiken. En i statistiken över arbetslösa i Finland.

Och hur känns det då? Skit. Fyra bokstäver som även beskriver det som lämnar mäniskan när all näring ur söndagsmiddagen har bivit taget tillvara. Men som också beskriver en känsla. Ber om ursäkt för min något neandertaliska utformning av mitt tillstånd. Men skit. Det är lite så det känns. Vet innerst inne att jag inte har gjort något fel. Vet att jag inte har varken stulit från jobbet, kommit för sent eller sålt varor på minus.Vet att jag var, och är, åtminstone ganska omtyckt av kolleger och kunder. Det är inte där felet låg. Det var på ett högre plan. Bortom min möjlighet att påverka utgången. Men S..t. det är så det känns.

Har lämnat in ett par jobbansökningar. Har funderat, svängt och vridit på min situation. Funderar på vad jag skulle vilja göra. om jag bara kunde peka och säga: detta ska jag börja med. Har också haft dagar där jag bara gått ut i garaget och städat arbetsbänken. För att det just då behövde göras. Sade en dag åt frun att jag skall gå ut ofta på promenader. Försöka få frisk luft, lite motion och kanske med det ett lättare sinnelag.
-Hur har det gått med det då tycker du? Sådär. Blir en konstig känsla när man inte vet om man ska börja jobba om två veckor, en månad eller två. då är det lätt att gräva ner sig i sin situation och inte få någonting alls till stånd. Skulle man inte gräva ner sig i sin situation så skuylle det finnas större möjligheter att påverka den samma. sådär i teorin är det ju så. Och Ni som varit eller är i en dylik situation kan säkert relatera. Hjärnan och kroppen är komplex på det viset.

Försöker att göra middag på kvällarna när frun kommer från jobbet. Försöker att åtminstone få det gjort. Hon ser dock rätt snart igenom hur det står till. Ibland spelar jag musik på hög volym, grytorna puttrar och jag har tömt diskbänken och skurat toaletten. Men tyvärr kommer det också de dagar när det inte spelar någon musik. Plattorna på spisen är kalla och jag har "städat arbetsbänken i garaget" istället för att skura toaletter och diskbänkar. Då hjälps vi åt med middagen. Eller rättare sagt, Hon gör den. Jag hjälper till..

Vet inte helt fick jag sagt vad jag menade med detta inlägg- Vet inte helt vad jag menade säga heller. Tänkte kanske bara berätta hur det står till, här vid köksbordet. Har en kompis på intågande nu. Han kör buss och har en lucka mellan körningarna och har en påse bullar med sig. Det är kaffepaus. Vi får återkomma när vi har något att återkomma till.

Tack för ordet. Ha ett bra liv.