fredag 28 december 2012

A Perfect World

En film som var rätt populär i slutet på nittiotalet hette "Perfect World". Kevin Costner spelade en brottsling som rymde från fängelset. I något skede fick han med sig en pojke, minns inte om var han gisslan eller om  det var så att pojken kom med Costner pga att pojken ville bort hemifrån. Borde faktiskt se filmen nån gång, om inte annat så för de fina bilarna som användes...
.Hursomhelst, det jag kom att tänka på var en sekvens ur filmen där Costner och pojken kör bil. Costner kallar bilen en tidsmaskin. Trycker man ner gasen kommer man snabbare till framtiden. Vill man ta det varsammare bromsar man in, kanske till och med stannar om man trivs i nuet. Vill man åka tillbaka är det bara att backa.  En rätt så intressant synvinkel som den lilla pojken svalde med hull och hår. Nu är jag (tyvärr) kanske väl vuxen för att helt tro på den tesen, den teorin. Skulle onekligen vara kul ibland om man kunde påverka på det sättet.

Ibland när man lägger dottern till sängs. Hon har slappnat av i varenda muskel, ögonen håller på att slutas, då, just då, skulle man kanske sakta bromsa in för att  få njuta maximalt.  Alternativt när flickorna retas med varandra, härjar och lever rövare, disken sväller över på arbetsbänken och hopen med räkningar ligger och hånskrattar i arbetsrummet, då skulle man få tryck full gas framåt!

När allt kommer omkring skall man kanske inte tänka sådär. Händelser idag, igår och imorgon formar väl framtiden? Eller, har vi alls möjligt att påverka framtiden? Vill vi det? Visst vill vi det. Vi vill påverka hur våra barn har det. Vi vill väl att de skall få det så bra som bara är möjligt?

Tror nog vi påverkar mer än vi (åtminstone jag) tror. Händelser, till synes helt små och betydelselösa, påverkar mer än man tror. Och skulle man ha den där tidsmaskinen som Costner hade, antingen i form av den Ford Fairlane 1957 som han körde med, eller vilken Toyota Corolla som helst, kanske man inte riktigt vet hur man skulle göra. Är det månne bättre att gasa sig ur denna obekväma händelse i hopp om att det blir bättre sen? Eller blir det bättre sen om det inte varit sämre eller obekvämare nu? Just nu, sittande i en soffa halvt gömd av kläder, leksaker och garnnystan, då hade jag gärna bara stilla saktat in. Fast jag är medveten om att frun om några minuter öppnar ytterdörren efter sitt butiksbesök. Det sista, där strax efter puss älskar dig, som hon sade var att jag kunde ju plocka upp lite ifall jag hinner...

Jo, visst hade jag kunnat det, hade ju  bara kunnat gasa full fart framåt. Men jag valde att bromsa sakta in, njuta av nuet.

Tack för ordet, ha en bra dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar