fredag 15 augusti 2014

Här borde stå en rubrik, men jag kunde inte bestämma mig för vad..

Över golvet rusar en gul hårboll med ett klart mål: bläckpennan. Hårbollen tar tag i bläckpennan och slänger den upp i luften. Strax efter har hårbollen pennan i ett hårt grepp och sparkar hejdlöst på den med bakbenen. Rakel, vår cirka tre månader gamla kisse lider uppenbarligen inte av morgontrötthet.
-Rakel! Släpp sladden till datorladdaren!
Klockan ligger på kvart före sju, och det kändes som det enda rätta att slänga spirorna över sängkanten och stiga upp. Vaknade idag till med en hög puls och dunkande hjärta. Inte lönt att försöka somna om då. Som bonus fick man se naturens skådespel där den tidiga morgonsolen driver daggen ur gräset på åkern utanför köksfönstret. Kaffet har runnit klart och dagens första kopp ger kraft åt musklerna som försöker förstå vad som händer. Varför dåren stiger upp vid denna arla morgonstund?! Lördag.
Förvisso har jag egentligen ingen skillnad på om det är Lördag eller Tisdag. Går fortfarande sjukskriven. FPA (FolkPensionsAnstalten) har betalat mig sina dagar, och jag blev tvungen att ansöka om Pension! Nåja, nu är det väl inte så brutalt som det kanske låter. Det är ansökt från samma instans, och när svaret kom stod det att jag beviljats invalidpension. Det är dock tidsbestämt rehabiliteringsstöd som det gäller. Hur som helst en lite svår nöt att knäcka. Fyller 38 år inom några dagar, och hade kanske tänkt mig en lite annan livsgång en den jag nu genomgår.
Men livet i övrigt går väl sin gilla gång. Den äldre dottern har börjat på andra klass i skolan. Hon är både lycklig och stolt över det faktum att Hon inte längre är yngst i skolan. Och med sin mors längtan efter struktur i livet är Hon glad över att skolan börjar och Hon har saker att göra, och så vidare. Den yngre damen har fått börja på Dagis. Ännu i våras var Hon hos dagmamma, men nu blev det dags. Åtminstone enligt sig själv har Hon blivit jättegammal och vis efter att varit dagisbarn en hel vecka. Frun har också börjat på. Som lärare har Hon en del att ta ihop dagarna innan barnen släpper sol och bad och söker efter sina skolväskor igen.
Däri tror jag en del av min Down-period ligger: livet går vidare. För de andra, inte för mig. Det har gått rätt bra nu i sommar, med familjen hemma. Vi har bott på sommarstugan, badat, bara varit. Men nu, när hösten  och nystarten för resten av gänget står för dörren är det lätt att bli lite låg. Vad ska jag ta mig till? När ska jag finna kraft till att börja på igen? Mina krafter som bara varit frånvarande har fortfarande inte hittat tillbaka till min spensliga lekamen. Både läkare och den samtalspartner jag träffar en gång i månaden säger att min kropp behöver vila. Jotack, jag vet det. Men känns som om det ligger ganska långt borta. Det där att hitta vila. Kan inte säga att jag får gjort vidare någonting här hemma. Inte helt ovanligt är att jag på morgon lovar hustrun att göra det eller det under dagen, följt av kvaljkänslor när jag märker att jag inte ombesörjt för saken och Hon kommer hem efter avslutad arbetsdag. Inte så att Hon kräver någonting av mig. Nej denna övernaturliga, underbara människa orkar överösa mig med kärlek, även med mina kortakommanden. Hoppas och tror att Hon vet vilken klippa och stöd Hon är för mig.
Idag ska vi försöka färdigställa dotterns rum som genomgått en liten renovering. Hon var viktig med att framhålla att hennes rum sett likadant ut sen Hon var fyra, och att Hon nu går på andra klass. Sagt och nästan gjort. De rosa och röda tapeterna  fick stryka på foten- Nu har frugan nyss fått spacklat och målat väggarna i en fräsch, vit kulör. Listerna hängde jag upp igår kväll- Nu ska vi försöka möblera rummet och eventuellt måla till en stjärna eller två på någon passande plats. I Sveriges TV, Barnkanalen sänds ett program som heter Fixa Rummet, en favorit. Borde väl skicka iväg ett mail och "tacka" för att de sår griller i huvudet på inte ont anande åttaåringar... ;)
Å andra sidan skulle jag nog vara mer brydd och orolig om Hon inte brydde sig alls.
Vi har lite trevande målat lite annat också denna sommar. Hjälpköket har fått ny kulör. Så även toalettens paneler. Vi har bott i huset sedan 2008 och känner nog att vissa delar börjar kännas både slitna och lite utdaterade. Men, de enklare sakerna börjar vara gjorda, och nästa steg blir både dyrare och tyngre. Resten av utrymmena är både större och lite svårare att fixa. Vardagsrummet sitter ihop med köket och kanske inget som fixas på en liten kvällsstund. Får se vad det blir till.
Tror jag nu ska slänga upp benen på soffan och lyssna på lite musik. Resten av familjen ligger ännu. Det är min tid nu.
Hoppas och tror att mitt nästa imlägg inte ska dröja så länge. Har haft lite semester från min blogg. Vill inte skriva bara för att skriva. Men känner nu att det börjar kännas bättre att sitta vid datorn.

Tack för ordet. Ha en bra dag.


måndag 11 augusti 2014

Lite tankar i nattens sena timma

Hej på Dig! 
Detta är något som snurrade i mitt huvud senast natt när jag inte kunde sova.

Vaken, naken, inför nattens mörker jag är 
Undrar, tänker, varför finns just jag här?
På denna plats, på denna jord
Tankarna finner inga ord

Utan att veta, alls någonting
Det kan bli svårt, när jag vet ingenting
Att morgondagen möta, med friskt mod
Stark i själ, men svag i tanken jag stod

Det blev en till, en till ny morgon klar
Men inte heller då fick jag svar
På frågan som på mina läppar bränt
Säg mig, hur är det bevänt?

Visst, i dunklet av natten ingen grubbla bör
På smått eller stort, som: vad händer när vi dör?
Sömnen borde ges allt den vill ha
Och mer därtill, för en ny morgonda'

Nu jag likväl grubblat mig trött
Och en tanke har i mig fött:
Om jag denna natt ej får tänkt allt klart
Går livet likväl sin gång, så underbart!

Tack för ordet! Ha en bra dag!