1984. Jag var sju år gammal, hade nyss börjat första klass. Jag var näst kortast av pojkarna, hade blont hår och var väl som alla andra pojkar kär i min lärarinna. Susanne hette hon. Skolåret var efterlängtat, jag blev ju stor då. Men nånting tråkigt förde 1984 också med sig. Min morfar somnade in.
Morfar ja. Skall sanningen fram vet jag allt för lite om honom. Vid sju års ålder får man kanske en bild av en person, en bild som kanske, kanske inte, ändrar när man blir vuxen. Bilden jag har starkast är väl av morfar sittande i gungan i trädgården. Vi brukade trä smultron på strån, där sittande i gungan. Morfar satt mest. Under hans militärtjänstgöring förfrös han tårna och blev tvungen att ta bort dem. Efter det gick han med käppar. Men vad annat? Jag vet att han tävlingscyklade som ung, att han jobbade på meijeri, han var en duktig snickare och var rätt stolt. Han var ej heller speciellt brydd i pengar. När han gjorde något för någon var det för att hjälpa, han ville inte ha betalt. Men han ville samtidigt att andra skulle göra likaledes.
Jag vet också att han var envis. Han grävde bland annat ut en hel källare under huset för hand, med spade och järnspett och en vilja av stål. Huset han byggde åt sig och sin familj står kvar. Det sköts bra om av familjen som köpte huset av min mamma i början på nittiotalet.
Ikväll, när jag var och hälsade på mina föräldrar i sin nya lägenhet kom "moffa" på tal. När mamma sorterat några gamla lådor dök diverse medaljer/priser upp från cykeltävlingar på 1938 och 1939. Det stämde inte riktigt överens med våra uppgifter. Veterligen var han då redan utan tår och inte alls med på cykeltävlingar. Vems är priserna då? Nån av hans bröders? Egentligen spelar det ingen roll. Men hittar man nånting liknande vill man gärna veta mera. Det börjar dock vara rätt tunnsått med folk som var med 1938. Och även minns vad som hänt.
Lovade mig själv i kväll att lite bättre börja följa med. Vara noggrann med att fråga upp, om jag lämnar att fundera. Vem vet, en dag står kanske min dotters pojke och tittat mig djupt i ögonen och frågar: Morfar? Var bodde din morfar? Vem var han?
Alla dessa dagar. Inte visste jag de var livet.
Tack för ordet, ha en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar