tisdag 15 januari 2013

Tisdag 15 januari

Mobiltelefonens nästan hånaktigt stilla pipande övergår till ett surr som snart eskalerar i både takt och volym, Vartefter man sakta kommer till medvetande känner man av det hemska, men ack så bekanta bultandet innanför tinningen. Känslan av att någon virat fem meter rostig järntråd hårt kring ditt kranium. Jag var en rätt liten palt när jag första gången klagade för mamma om huvudvärk. Migrän ligger i släkten, och varför skulle jag vara sämre? Hade betydligt hellre ärvt min fars noggrannhet, eller min mors goda kunskaper i att sortera och tvätta kläder. Ni vet, sådär så t-skjortorna ser ut som nya fast de blivit tvättade ungefär en triljon gånger? Kahvi naamaan ja menoksi! tänkte jag och slängde mina lurviga över sängkanten. Golv och tak bytte plats, stjärnornas krig fladdrade förbi mina ögon och magen gurglade. 

När jag snubblat ner för trapporna och hustrun såg mig ryggade hon tillbaka. Nej! sa hon. Tillbaka till sängs, du åker ingenstans! Valde att snubbla vidare till toaletten där en tom mage blev ännu tommare..
Min fru och jag firar tioårig bröllopsdag till sommaren. Hon känner mig utan och innan. När hon såg mitt förvridna ansikte visste hon precis. Hon har sett otaliga av mina migränanfall, otaliga är de gånger hon hämtat ett ämbar att sätta bredvid sängen, hämtat vatten eller bara annars tagit hand om mig. I morse när jag kommit ut från toaletten tog jag telefonen för att meddela jobbet om mitt frånfälle. Ljuset var lite väl starkt för mina irriterade ögon och bokstäverna bytte plats, så frugan skrev enligt min diktamen.

Fyra-fem timmar senare steg jag upp. Försökte koka lite kaffe, men hann bara tömma halva Muminmuggen innan jag ånyo tömde magen. Valde att lägga mig ner ett ögonblick, för att vakna till tre timmar senare. Nu hade migränen släppt, endast den molnande värken susade kring mellan öronen och berättade för mig om vad som varit. Där lagom vid 16-tiden när resten av familjen kom hem började jag vara mig själv igen.

Bävar för den dagen någon av mina flickor kommer till mig och klagar över huvudvärk. De kan få vad som helst annat av mig. Mina platta fötter, stora öron... U name it! Men inte detta. Det är väl tyvärr så, att vi föräldrar inte kan påverka arvsanlagen desto mera. Inte mera än att vi kan välja vem den andra parten blir, fadern eller modern. Nu råkar jag leva i ett underbart förhållande där modern är den bästa av mödrar. Skulle döttrarna allena gå efter henne skulle jag vara rätt nöjd. Nu finns elaka tungor som påstår att mina döttrar liknar mig också, både till sätt och utseende. Väljer dock att tycka att de är söta för det.

Nu sitter man då här, dygnsrytmen svängd upp och ner. Kroppen känns som en brottningsmatch med en bläckfisk i en torktumlare. Är rätt glad ändå. Lade ena flickan, berättade sagan om Jan och hans födelsedag. (en påhittad historia, vi tar lite varje kväll) När hon somnat med handen på min kind gick jag in i sovrummet där frun nyss lagt sig. Lade mig bredvid hene, vi pratade ett tag innan hon somnade, tätt intill mig.

Konstaterar att detta kommer bli en kort natt, blir troligtvis inte många timmar sömn. Men vet Ni vad? Det gör inget. Har kommit till en punkt där jag sover när jag kan, är vaken där emellan. Ikväll blir det tydligen att vaka ett tag. Men känner mig ändock rätt nöjd.  Är glad över damerna i mitt liv. De hjälper mig både att orka och att även se framåt. Tror jag nu ska gå upp på vinden och dra täcket över den yngre. Den här tiden på dygnet har hon troligtvis sparkat täcket på golvet... God Natt.

Tack för ordet, ha en bra dag.

2 kommentarer:

  1. Hördu, du har för låga tankar om dig själv. :-) Hoppas på att döttrarna är en bra blandning av er båda. Och de flesta av de dåliga egenskaperna (om än inte migrän) är ju sånt man kan jobba med och förbättra.
    Ha en bra dag, utan huvudvärk!
    /A-K

    SvaraRadera
  2. Ibland har man låga, ibland realistiska tankar om sig själv. Och visst är döttrarna en salig blandning av oss båda. Och dagen blev bra, tackar så mycket!/MB

    SvaraRadera