torsdag 3 januari 2013

Det kostar på att vara på topp

Barndagvårdsavgift, telefonräkning, bilförsäkring, elräkning, Visa-räkning... Skall jag fortsätta? Tänkte väl det. Ni vet vad jag menar. Fast man egentligen vet att alla dessa räkningar kommer, ingen av dem är ju någonting överraskande. Likväl när man sitter med högen bredvid sig och hyperventilerar kan man ibland fråga sig: Måste det vara så här dyrt att leva? Är det bara jag, eller blir det mer och mer som kostar här i världen? När blir det skatt på frisk luft?

Vet med mig själv att jag gnäller en del. Och man kan ju faktiskt sätta de flesta räkningar på direktdebitering, så behöver man inte handskas med dem. Men där bromsar jag. Dels är det bättre att betala dem manuellt, för om sanningen skall fram, är jag ingen krösus. Då kan det ibland vara bra att svänga räkningarna lite, flytta lite ordningen på dem så inkomst kontra utgift åtminstone går jämnt ut. Helst skulle väl inkomstposten vara högre än utgiftsposten,har jag för mig. Det är väl då man kan börja med något som kallas för sparande, kanske till och med börja bygga upp en förmögenhet. För tillfället riktar jag in mig på att det skall gå jämnt ut, och det verkar gå vägen.

Men frågan jag ställde var: Måste det vara såhär dyrt att leva? Finns det möjlighet att påverka räkningsflödet? Visst, vi behöver alla tak över huvudet. Vi behöver mat i magen, elektricitet för våra mörka årstider. Det är väl basbehov, kan tyckas. Men det finns ju så mycket mer.

Hemma hos oss har vi en stor post som kostar. Vi är tvungna att ha två bilar. Frun och jag skulle kunna samåka två kilometer.Sen när vi kommer ut till Europaväg 8 svänger hon vänster och jag svänger till höger. Så var det med den samåkningen... Även fast våra bilar inte är speciellt nya eller dyra så kostar både bränsle, försäkringar osv. Kling-Kling går räkneverket.

Sen har vi valt att bo i egnahemshus. Där kommer fastighetsskatter, elräkningar, gräsklippare osv. Kriterierna vi har för vårt boende är att vi och barnen skall kunna vara både inne eller ute, vi trivs med naturen nära inpå. Det gör att vi bor ute på landet. Följaktligen är avstånden sådana att bilen är i rätt flitig användning. Kling-Kling går räkneverket.

Tycker själv vi har en rätt bra inställning till kostnader, frun och jag. Vi har inte tagit vidare stora lån för att förverkliga vårt drömhus.Vi har byggt ett hus för vår familj. Ett hus där döttrarna har egna rum, frun har det kök hon behöver. Men ingenting överdådigt. Fast jag själv tycker vi är rätt sparsamma är postlådan likväl fylld med allehanda fönsterkuvert. Måste det vara så?

Det finns ett uttryck som lyder: Det kostar på att vara på topp! Skulle kanske kunna mynta ett nytt uttryck: Det kostar att bara vara med...

Tack förordet,ha en bra dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar