Ibland gör man bara något. Något man kanske ångrar strax efter. Det kan vara ett infall man får, som man känner är jätteviktigt. Skulle man veta resultatet av sina handlingar skulle man kanske låtit det vara ogjort. En sådan händelse var jag med om för ett par veckor sedan. Jag gick förbi den vid ett flertal tillfällen. Sneglade som hastigaste, men valde att titta bort. Men då, en par veckor sen hände det plötsligt något. När jag tvättat tänderna, på väg att lägga mig, låg den bara där. Lite lojt verkade den viska till mig: "Kom, kom, stig fram!" Jag blundade, steg på, svalde, tittade ner. Visst hade jag misstänkt. Det kändes. Det till och med syntes. +8000 gram! Min vikt hade stigit med 8 kg, och det bara det senaste året. De som känner mig vet att jag aldrig varit speciellt stor. Har av elaka tungor blivit kallad mager. Och visst, hade det inte varit för att elefanten Dumbo lånat mig sina öron hade jag alla tider kunnat gömma mig bakom närmaste flaggstång. Men nu har jag då svält med 8000 gram. Inga gram har uppkommit i form av svällande muskler, tyvärr, utan det har samlats på fel ställen.
Det senaste året har jag varit en hel del hemma, ensam. Maten jag gjort åt mig själv har i första hand varit enkel att tillreda, allt annat har jag inte orkat med. Uppvärmt, mycket färdigmat. Har också ätit medicin för mitt svajande humör. Allt detta har tagit ut sin rätt. Att man känner sig äcklig mellan varven är ofrånkomligt. Förstå mig rätt, jag är inte äcklad av övervikt, har inte ideal som jag följer. Nej, den äckliga känslan infinner sig när byxor blir för spända, luften tar slut när man snör på sig skorna.
Min underbara hustru stöder mig. Hon går genom eld och vatten för mig. Hon hittar alternativ till mina micropizzor och varma smörgåsar. Och visst har trenden vänt. Byxor passar bättre, jag orkar bättre. Frågan som följer mig lyder: -Kan man "banta" fast man inte är överviktig? Siffrorna som syntes på vågen är i själva verket passande siffror för en man av min längd. Då är det väl inte något problem? Nä, skulle gärna hålla siffrorna på samma nivå. Hade dock varit bättre om magen blev till muskler istället. Vän av ordning säger väl: -Vad stoppar dig?
Ingenting. I planerna ingår ett hälsosammare leverne. Tänker inte ställa för höga krav på mig själv, men för min hustrus skull, mina barns skull men framförallt för min egen skull skall saker och ting ändra. Inser själv och vill gärna berätta för Er också, det finns verkligen inga 100% riktiga ideal, former och sanningar. Vad som känns rätt för Dig kanske inte är rätt för andra. Jag är inte överviktig men väljer att se över mitt leverne för att må bättre. Ni kommer aldrig se bilder på mig uppladdade på Facebook där jag visar mina muskler i spegeln. Nä, det känns inte som jag, riktigt. Däremot kommer jag att göra något för min hustru, för mig. Förhoppningsvis har vi flera tiotal år tillsammans. Och resten av dem börjar Nu! :)
Tack för ordet, ha en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar