Förslag? Del 2.

När solens färg började övergå från gult till rött i horisonten och skuggorna från segelbåtarnas master blev längre och längre kände hon hur värmen sakta men säkert försvann. Det hade varit närmare 30 grader varmt mitt på dagen och hon hade funnit det som bäst att ta en paus i planerna. Bikinin hon i all hast hade slängt med i packningen hade en gång i tiden varit snygg på henne, men nu kändes den bara trött. Det var en skön känsla att stiga i duschen på hotellrummet. 200 km vägdamm från morgonen följt av en eftermiddag på stranden gjorde att hon bara kände sig äcklig. Fast hon älskade sin motorcykel och friheten den förde med sig var dessa sommardagar inget som passade för åkande. Efter duschen drog hon pliktskyldigt på sig en slarvig make-up, satte upp det blonda håret i en lös hästsvans och smällde fast dörren efter sig. I hotellbaren beställde hon en pizza och en öl. När pizzan väl kom var hon inne på sin tredje öl och hon började äntligen känna sig avslappnad och ledig. Eller ledig och ledig. Imorgon var det Måndag. Senast framåt tiotiden skulle hennes mobil börja ringa. Troligtvis ringde Yvonne först. Hon lär ringa där vid halv nio! tänkte hon med ett bistert leende på läpparna. När allt kom omkring var Yvonne den enda hon kände att hon skulle sakna från kontoret. Sven-Erik, hennes chef, hade bara tittat fånigt på henne när hon begärt ledigt. Hon kunde lika gärna ha frågat om påökt eller att han skulle plocka ner månen åt henne. Efter de negativa svaret på hennes förfrågan hade hon helt enkelt bara åkt hem från jobbet på Fredag, fast besluten att aldrig återvända. Hennes tankar avbröts av att någon slog sig ner mitt emot henne. Mannen var rätt brunbränd, hade kortklippt, mörkt hår och hans vita tänder hade troligen aldrig smakat penicilin som liten, alternativt hade de kostat en dyr slant. -Hej! Jag heter Peter! Han sträckte fram handen för att hälsa. Hon tog en ny tugga av sin redan kalla pizza, en stor klunk ur flaskan och sa: Jaha. Och?
-Nä, jag är här ensam och det såg du också ut att vara. Tänkte vi kunde slå sällskap över en öl eller två.
-Glöm det! Jag har så mycket i bagaget som du inte känner till, inte VILL känna till.
-Try Me! svarade Peter och slog ner två Heineken på bordet emellan dem.

Detta var fortsättningen på berättelsen jag började på 14 December 2012. Vad borde hända härnäst?

Tack för ordet, ha en bra dag.
-