Vissa dagar har man medvind. Man har ett otroligt flyt. Saker ramlar på plats som av sig själv, solen skiner och chefen klappar dig på axeln och säger: bra gjort. Det är dessa dagar man spar i sitt undermedvetna för att kunna plocka fram vid ett senare tillfälle. Likt en sparad karamell när man var liten kunde man plocka fram den och njuta vid ett väl valt tillfälle. Onsdagen den 13.2.2013 var på god väg att bli en sådan. Döttrarna hade varit hjälpsamma och duktiga vid morgongöromålen, bilen skramlade mindre än vanligt. De nya vinterdäcken gav en kanske falsk men likväl en känsla av trygghet när de ljudlöst och välbalanserade rullade behagligt mot den hala vägen.
På jobbet hade jag gått och sneglat lite på en hylla som liksom var... liksom var lite fel. Grejerna på dem kändes malplacerade och det krävdes en ommöblering. Hyllan innehåller stift för stift- och spikmaskiner. En cirka tre meter lång hylla vars innehåll skulle flytta plats till en annan del av butiken, endast två meter bort, mot en vägg. Den nya hyllan hade jag redan rest, det var bara plocket kvar. Hade väl hunnit halvvägs när det hördes ett märkligt brak. Den nyss så ståtliga, välsorterade hyllan tappade ett ben och lutade för ett ögonblick betänkligt vartefter den vinkade, rakt mot en bloggskribent som stod på huk strax bredvid. Hann resa mig halvvägs och försökte springa undan, men halkade. Med hyllan och x-antal kilon med stift och spik kommande mot mig försökte jag sparka undan hyllan. Den var dock för tung, men sparken gjorde att jag gled iväg över betonggolvet, bort undan den helt fruktansvärda smäll som därefter följde. Min jobbarkompis kom springande runt hörnet. Han hade hört mitt rop och sett hyllans färd, men han såg aldrig var jag befann mig. Med pulsen på 790 slag/sekund satt jag kvar en stund på golvet och bara tittade på förödelsen.
Vartefter jag själv insåg att jag klarat mig undan med blotta förskräckelsen började jag lite mer kritiskt rannsaka situationen. Klart fall var att hyllan blivit lastad för full för sitt eget bästa. Det som dock gjorde att den gav upp var det ena benet som gav efter. Det hade dock inte gått sönder, bara lossnat från sin plats. Vet inte om det lossnat under min uppmontering av hyllan eller kanske redan varit löst en längre tid, bara just nu beslutat att nu det får räcka. Det jag med säkerhet kan säga är att jag blev fruktansvärt besviken. Besviken för det arbete jag satt ner, men även för det faktum att jag inte kunnat förutspå vad som skulle hända. En olycka är en olycka, men sånt händer inte mig. Sånt får andra syssla med. Duktiga jag är så förutseende att det är fullständigt otänkbart att någonting sådant skall få hända.
De materiella skadorna blev ganska så ringa. En par hyllplan gick jag genom verkstaden med och riktade upp. Några lådor stift fick jag plocka till sidan. Deras innehåll var lite utspritt runt golvet. Men inget värt att nämna. Tillbaka till ruta ett! hörde jag mig själv säga åt kompisen innan jag ånyo började resa hyllan. Som tur var fanns inga kunder i butiken under de mest kritiska minuterna av händelsen! kom jag nu att tänka på...
Om smällen av hyllan väckt upp hälften av mina arbetskamrater från deras förmiddagsvila ( ;) ) så beslutade jag mig för att det var dags att väcka resten också. Jag tog en borrhammare ur hyllan och borrade ett hål i betongväggen där jag sen kunde slå in en krok och fästa hyllan för att minimera risken för dylika makabra händelser. Nu är hyllan uppe, stadigare än förut, och det ända som tagit skada är egentligen min självkänsla. Fast jag egentligen vet att jag är bäst så tog händelsen nog lite av mitt ego.
Det kan ju hända att Ni, bästa läsare, kanske tycker att det inte var så farligt, det som hände. Precis som jag ju redan skrev var det egentligen inga skador på lösöre, ej heller kroppsliga skador förutom en lätt öm rygg efter min flygfärd. Men när man har en tendens att blåsa upp små saker till stora, då blir även en krackelerad butikshylla en svår nöt att knäcka.
Vill avslutningsvis dela med mig av en länk. Har kanske inget med det ämnet att göra, men passar mitt humör helt perfekt!
Tack för ordet, ha en bra dag.
Fattig bonddräng
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar