torsdag 21 februari 2013

Turbon laddar, men wastegaten släpper inte

Hade varit, som så ofta förut på Torsdagarna, med dottern på simkurs ikväll. På hemvägen svängde vi in via min pappa på en kopp kaffe innan vi åkte vidare hemåt. I bilen somnade dottern i baksätet och jag fick bära in henne och bädda ner henne direkt i sängen. Satt själv och tänkte på hur skönt det skall bli att lägga sig. Men nu sover resten av familjen, och själv sitter man här. Gick nyss till toaletten för att kolla in den egna spegelbilden. Trodde nästan att jag skulle få se rökutveckling ur öronen, för hårdskivan i huvudet snurrar på maxvarv. Finns viss risk jag tagit ut mig lite väl mycket denna vecka. Det har varit ommöblering på jobbet, inventering, dottern haft feber, en katt som fortfarande inte vet var toaletten är...

Tydligen räcker det till, för en vekling som undertecknad. När jag blir tillräckligt trött kan jag inte gå och lägga mig. Det snurrar på max i skallen och jag får liksom ingen ro. Då är det lika bra att lämna uppe och göra nånting helt annat, hoppas att det slutar snurra. Eller åtminstone såpass mycket så man kan lägga sig. Önskar bara jag så småningom skulle lära känna mig själv. Veta lite bättre var gränsen går. Hit men inte längre! Veta när det gäller att slänga arbetshandskarna i en mörk vrå och lyfta upp fötterna på bordet. Början på veckan gick som en dans. Senast igår satt jag och frun och pratade, hon sa att jag har en helt annan lyster i ögonen. Hon tyckte till och med jag såg glad ut. Visst, sa jag. Det är rent ut sagt skitkul! Jag har haft lite mer "drive", fått uträttat lite mer på jobbet, det har glidit på bra. Men idag sa det stopp. Likt en hink med kallt vatten över huvudet, en stenmur tvärs över motorvägen, stopp.

Blir bara så fruktansvärt besviken. När man börjat hoppas, att det skall börja löpa, det skall ljusna. Då tar jag ånyo för stora kliv och får en käftsmäll. Vet faktiskt inte hur jag skall hantera allt. Hur jag skall få mera krafter. Sova? I think not. Jag tillbringade halva sommaren sovande. Visst hjälpte det, men bara lite. Som det känns nu borde jag agera som en hjärtsjuk åttioåring med penetrerade lungor. Sakta, lite, vila, sakta, vila mera. Men jag är varken åttio år gammal eller har problem med varken lungor eller hjärta. Nej, jag är en trettiofemårig tvåbarnsfar. Ikväll när den äldre dottern ville bygga Lego med pappa somnade kraken på soffan. Hon säger inte så mycket, hon bygger själv då istället. Men är man själv stolt? Gissa tre gånger...

Har försökt att finna "tid" att åka och prata med min psykolog. Träffade henne en del under hösten, men det rann ut i sanden här före jul. Det har varit väl mycket annat. Hade i min barnsliga enfald tänkt försöka klara mig utan att åka. Vet inte riktigt varför. Troligtvis den finländska mannen och hans idiotiska stolthet nu igen. Stoltheten är väl det jag borde struntat i först av allt. Det är väl den som har ställt till det till att börja med. Jag har alltid varit för stolt att be om hjälp. Jag är duktig, jag reder mig själv.  Kan som kuriosa berätta att jag bar in kakelugnen (i bitar, dock..) själv från gårdsplanen in i huset. Både min bror och min svärfar bor rätt nära, men inte kan man ju störa dem med sådana banala saker. Då gör jag det hellre själv.

Nu känner jag att det räcker med elände, självömkan, bedrövelser. Som jag skrivit förr använder jag denna blogg som ett sätt att tömma skallen. Skriva av mig för att få fason på tankarna. Vill Ni läsa, vad kul!
Hoppas inte på vojvojande och ömkande från Er sida, dock. Nej, absolut inte. Jag skriver vad jag känner för, när jag känner för det. Kommentera gärna, ge råd, om ni törs! :)
Men inga ömkanden, tack. Det reder jag så bra ut själv...

Tack för ordet, ha en bra dag.

PS. Om någon lämnade att fundera över rubriken.
Wastegate är en ventil som begränsar ett turboaggregats laddtryck.
En wastegate fungerar genom att vid ett visst tryck släppa igenom en del av avgaserna förbi turboaggregatets turbin. Det leder till att trycket på turbinen avlastas vilket i sin tur leder till att turbons laddtryck ej överskrider önskade värden.
När laddtrycket når det förutbestämda värdet så öppnas en ventil med hjälp av en tryckklocka (intern wastegate) eller en kolv (extern wastegate). Intern är vanligast och sitter inbyggd i turbons turbinhus, medan en extern sitter monterad på grenröret. DS.


2 kommentarer:

  1. Hej!
    Det där låter som jag,för exakt 20 år sen.Duktigheten,stoltheten(kan finnas i den finländska kvinnan också),besvikelsen när man tog ett steg fram och två bakåt,känskan av att vara sämre än andra bara för att man inte orkar,hårda domar över sig själv.Tänk så onödigt att belasta sig med de tankarna ovanpå allt annat,kan jag tänka nu.När jag frågade min läkare om det kommer att bli bättre gav hon ett bra svar: Jag kan inte lova nåt,men hopp finns. Det hoppet klängde jag mig fast vid,och så småningom upptäckte jag att det fanns ett liv efter utbrändheten också. Det gick inte alls så snabbt framåt som jag skulle ha velat,men det gick framåt i sakta mak. Några bakslag,men det gick framåt.Livet blev inte som "förr",det blev annorlunda,absolut inte sämre,men jag började tänka annorlunda om mig själv,andra,livet. Om jag skulle ge dig råd i detta läge,skulle det vara : Ta upp kontakten med din psykolog.(Själv gick jag två år i terapi och tyckte det var det bästa jag nånsin gjort). Hur underbar familj man än har och hur väl de än stöder en,så är det inte deras ansvar att göra det som psykologen ska göra.Tänk positivt om dig sjölv och se med kärlek på dig själv. Du är ingen vekling eller krake,skippa de orden ur din ordlista.
    De psykiska och fysiska krafterna kommer nog tillbaka,det kan ta tid och hjärnan vill alltid mera än vad man sist och slutligen orkar. ta kroppens signaler på allvar,den är klok nog att sätta de gränser vi annars kör över.
    Gör vad du vill med mina råd,det är upp till dig att fundera över dem eller strunta i dem. Sköt om dig och låt också andra sköta om dig. Du kommer att få "ge igen" en vacker dag. Ta kontakt om du har lust och känner att du skulle ha nytta av ett bollplank a'la tant,som har en och annan erfarenhet i bagaget.Hälsn.Barbro P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Barbro. Skönt att läsa om andras funderingar också./Mathias

      Radera