Visst har man fyllt trettio, till och med för ett antal år sen. Man har egna barn och kanske även fått en par-tre gråa strån i tinningen. Är kanske inte pensionärstatus på mig, men känner ändock att jag har en viss erfarenhet som jag saknade när jag var tjugo år. I egenskap av denna erfarna man skall jag försöka mig på att reflektera över en sak.
Gick på stan en dag här förra veckan. Lite ärenden, som till exempel söka regnkläder åt dottern och födelsedagspresent åt min kära hustru. Det blev örhängen, ifall någon nu undrade. Kom ut ur hissen i en butik inne i centrum. På golvet utanför satt två flickor, uppskattningsvis 14-16 år. De var svarta i håret, utrustade med fullkomlig krigsmålning där ögonen knappt syntes bakom den svarta mascaran. Deras uppsyn var allt annat än trevlig. De försökte se ut som om de inte brydde sig om något, de var tuffare än tåget. När jag kommit cirka 4 meter från hissen, på väg bort från de "söta" flickorna utbrast den ena av dem: "Nätti perse! (fin bak! för Er som hellre läser svenska). Det fanns ingen annan än jag och flickorna där, så följaktligen var kommentaren ämnad åt mig. Hur dessa tjejer tänkte när de kommenterade en främmande mans bak, dessutom väl gömd bakom en tjock, lång vinterjacka är för mig ofattbart.
Vartefter jag fortsatte min vandring på jakt efter kläder passande för utevistelse i regn samt även frossa i vita och blåa pärlor att förgylla min frus örsnibbar med började jag även tänka på min omgivning. Massor av unga flickor med byxor låga så underbyxorna syntes. Att de sen även har urringning djupare än Svarta Havet är mer eller mindre självklart. Allt detta toppat med ett ansiktsuttryck som säger: jag bryr mig inte, jag är omotiverad, missförstådd och sur. Inte utan att man suckar djupt.
-Varifrån har denna utveckling kommit ifrån? Vad är det som gör att dessa unga, söta flickor plötsligt börjar klä sig såpass utmanande och även ställa sig med sin uppsyn? Skulle jag som pappa se min dotter i dylik mundering skulle jag utan att tveka föra hem henne, för att sen gå igenom hennes garderob lite mer noggrant. Nu kanske någon tycker jag är hjälplöst mossig, gammaldags. Att det är dagens stil. Förvisso. Men, med kanske en dåres envishet hävdar jag att det är vi vuxna som hjälper till och formar hur stilar och utvecklingar formas. Är det sen en sund utveckling när små flickor försöker se sexiga ut, kan man väl fråga sig. Nu kan jag inte/vill inte säga var gränser går, där snygga kläder passande en tonåring blir våpiga och utmanande. Valde bara att reflektera över ett, åtminstone i mitt tycke, lätt märkligt fenomen.
Att våra barn går runt och försöker se "vuxna" ut känns bara så fruktansvärt tråkigt. Osunt, om man så vill. Låt barnen vara barn! Tror ganska många av dessa flickor inte ens vet vilka signaler de sänder ut. Är de sen beredda på vilka konsekvenser det kan föra med sig? Knappast.
Lite reflektioner ur min vardag. Hur har Ni haft det? :)
Tack för ordet, ha en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar