I sovrummet råder lugn och harmoni. Det ligger ett svagt sken i rummet, format av den lampa som din fyraåriga dotter har lysande i sitt rum. Under nattens timmar skall du samla krafter inför den kommande dagens vedermödor och prövningar. Där du ligger på din vänstra sida, där har du trätt din kudde långt in under huvudet. Plötsligt rubbas din lugna nattsömn av någonting. Först vet du inte vad det är, men snart kommer det till dig. Vartefter du vaknar till blir det alltmer klart. Din älskade dotters beniga knän rör sig rytmiskt över din ryggrad. Hon har under natten kommit tassande och lagt sig till ro mellan dig och hustrun. Själv sover hon lugnt och harmoniskt, men hennes ben hålls mer sällan stilla. Att hon allt som oftast ligger i fosterställning, gärna uppkrupen tätt intill dig är i och för sig mysigt. Men att hennes ben lever sitt eget liv under nattens mörker är kanske inte lika trevligt. Med försiktighet flyttar du henne lite längre bort, för att sen åter inta din favoritställning, liggande på vänster sida, med handen under kudden. Efter vad som känns som ett par sekunder känner du ånyo hur dotterns fötter likt en hundrameterssprinter rör sig fram och tillbaka. Då stiger du upp, bär den fortfarande sovande joggaren till sin egen säng, i andra ändan av husets övre våning. Med en viss segervittring tassar du tillbaka till egen säng, stannar till, lyssnar, känns bra. När du ställt till för att fortsätta vistelsen i drömmarnas trädgård händer det. Sniff, sniff, men Paaappaaa!!! Ljudet av tassande fötter blir starkare och starkare. Snart ligger den söta varelsen bredvid dig igen. Med rytmiska rörelser åker sen de beniga knäna över din ryggrad. Du väntar en liten stund, för att låta henne somna in, innan du på nytt bär iväg henne till sin egen säng. Scenariot som sen spelas upp känns lite deja vu, man har liksom upplevt det tidigare. Sniff, sniff, men Paaappaaa!!! Snart är hon där igen, det lilla livet. Själv är du sen länge klarvaken, efter diverse promenader fram och tillbaka över golvet. Visst, som så många nätter förr ger du till sist upp och går och lägger dig i soffan. En fleecefilt jag fått i arv från min farmor värmer gott, och soffan är bevisligen rätt skön. Problemet är väl närmast att man redan är klarvaken...
Klockan visar 02.25, och sömnen känns som bortblåst. När du tycker att det faktiskt börjar gå vägen, att John Blund trots allt inte glömt bort dig, då, mina vänner, då skriker din mobiltelefon till bredvid dig. Med ett hånskratt förkunnar den att det är dags att stiga upp. Den retstickan!
När du då efter en tung kamp masat dig upp för trappan till sovrummet för att söka reda på kläder inför dagen finner du dottern skrattande i din säng. Visst vet man att hon absolut inte vill vara elak, men där och då känns det lite som ett hånskratt..
Tycker Ni jag låter bitter? Nääe, ja e int bitter! för att citera Robert Gustafsson citerande Tony Richardsson, en svensk Speedwaychaufför. Men lite så är det väl. Får man låta om lite känns det genast bättre. Och när allt kommer omkring, detta att barnen kommer tassande till er i sängen är övergående. Vet bara med mig själv. I somras när jag sov över hos mina föräldrar hade jag alls inga dragningar till att vilja lägga mig i madrasskarven mellan dem...
Allting här i världen är relativt. Små bekymmer kan i vissa fall bli stora bekymmer. Där och då på natten när man inte hittar sömnen, då kan små problem lätt bli stora problem. Har mellan varven lyckats rätt bra att styra "bekymren". Säger till mig själv, ibland riktigt på skarpen, att skjuta på tankarna till inkommande morgon. Att där, klockan 02.25 fundera kring fyllnadsjord kring garaget eller tömning av slasktanken gör egentligen ingen glad. När det inte hjälper att bara skjuta undan de dåliga tankarna väljer jag helt sonika att aktivt försöka tänka på andra, roligare saker. Ofta blir det då saker som vad dottern sagt för kul under dagen, eller vilka däck jag skall montera på motorcykeln när de gamla sjunger på sista versen. Om inte det heller hjälper finns en sak till man kan göra: sjunga!
Då menar jag inte att efterapa Pavarotti på full hals. Nej mera nynna för dig själv, ljudlöst på nånting sorglöst. Till exempel denna brukar jag ofta nynna på. Senast då somnar man... :)
Luka
Tack för ordet, ha en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar