söndag 26 mars 2017

En liten dotter och en liten Honda har rätt mycket gemensamt

Känslan när de perfekt avvägda kurvorna kommer i en aldrig sinande ström. Dina små inputs på styret gör att motorcykeln lutar sig ner och smiter genom kurvorna snabbare än en avlöning på bankkontot. Motorn smattrar under bensintanken gladare än aldrig förr och svarar blixtsnabbt på alla mikroskopiskt små rörelser i högerhanden. Känslan man har när dagen har varit het, för het för att köra. Nu när klockan passerat nio på kvällen har dock hettan lättat lite. Fortfarande värmer solen starkt på ryggen och ger små strilar svett mellan skulderbladen. Visiret på hjälmen är nedsmutsat av diverse småkryp som i oförstånd lämnat sina leriga tuvor på åkrarna och flugit ut över landsvägarna.

Du vill aldrig sluta köra, men vet att euforin du nu känner tyvärr inte varar för evigt. Du vet att du småningom borde styra framhjulet hemåt, väl medveten om att klockan kommer att ringa 06.00 påföljande morgon. Men bara en kort omväg till. Bara några kurvor till..

Lite samma känslor jag har idag. Har dock inte kört en meter motorcykel. Känslan är dock lite likadan. Mina tre veckor Pappaledig börjar lida mot sitt slut. Vi har idag en vacker Söndag som gör sitt bästa för att ge oss frusna nordbor ett smakprov på vad som är på gång. Våren och SOMMAREN! Känslan är som sagt den samma som i ovanstående scenario. Har tillsammans med hustrun haft en skön tid hemma. Vi har fått vara tillsammans och gemensamt lära känna vår dotter. Har kunnat ta korta promenader med barnvagnen. Vi har kunnat ta en 5-minutersvila på varsin soffa medan Hon har sovit. Det har varit riktigt skönt. Kan drista mig till att använda ett av fruns och hennes systers vanliga uttryck: Ljuvligt.

Från och med imorgon kommer jag att börja jobba igen. Klockan ringer 06.00 veckodagar. Vet redan nu att det inte kommer att bli helt enkelt att stiga upp när man hör hur dottern ligger och snusar i spjälsängen. Kan även vara så, att det inte är helt enkelt att stiga upp, pga att samma dotter har hållit oss vakna x-antal timmar under natten. Sammanfattningsvis, det drar ihop sig till Vardag.

Det är ju ofrånkomligt. Vardagen kommer ikapp oss alla, förr eller senare. Känslorna är dock lite blahaa. För att återigen återgå till början av mitt inlägg. Bara en kurva till. Ett backkrön till..

Tack för ordet. Ha en bara dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar