torsdag 16 mars 2017

2,9kg guld, kanske inte alltid gröna skogar men i det hela helt perfekt

Drog på mig en svart mössa och en svart jacka. På benen hade jag svarta collegebyxor och på fötterna ett par skor, svarta. Nej, jag har inte sorg. Ibland bara blir det så här. Klockan närmade sig halv åtta och barnen skulle iväg till skolan. Vi har cirka 300-meter till platsen där skoltaxin plockar upp dem, och i vanliga fall tar de självklart sig dit själva. Idag kände jag mig dock manad att föra dem. Vägen ut är vår privata, och vaktmästaren (jag..) har varken sandat eller skrapat. Idag har vi då en väg som påminner om en skrinskobana, förutom att det då dessutom är djupa spår. Vet inte heller hur mina barn lyckas, men de har dessutom lämnat sina sparkkälkar ute vid vägen hos vår granne. För att använda en liten ordvits, så kunde jag ju idag "curla" och köra ut mina barn meddelst bil över isbanan..

Är inne på vecka två av tre av min pappaledighet. Det är riktigt häftigt! Vi har haft och har en underbar tid här hemma. Både jag och frun njuter av varandra och framför allt att lära känna det lilla livet. Ja, lilla. Hon når fortfarande inte upp till den tydligen "magiska" gränsen 3,0kg. Oberoende storlek är Hon stor. Hon sprider stor mängd kärlek runt omkring sig. Hos oss, sina sykon, farmödrar och mormödrar, mostrar och farbröder.

För att även svara på frågor som vill dyka upp: Hon liknar sina systrar. Ja. Hon har till och med drag av sin fader. Det beklagar jag. Får Hon annars vara frisk så får man dock vara nöjd. Lite svårt att säga desto mer efter endast två veckor tillsammans, men so far so good. Hon verkar väldigt lugn och harmonisk. Sover och äter. Och till skillnad från sina äldre syskon så sover Hon faktiskt längre än 20 minuter i gången. Så så här långt har vi en riktigt harmonisk tillvaro.

Vad som sen händer efter att min pappaledighet tar slut ser man ju sedan. Hur det kommer att kännas att åka iväg på morgon lämna hem fru och dotter. Vet ju nu att man kan vara lite trött på morgon. Har Hon ätit och hållit på nattetid så fast jag inte har de fysiska möjligheterna att mata så blir ju nog nattsömnen rubbad. Men nu när man går hemma kan man ju slänga upp benen i soffan mellan varven. Svårare att göra det när man är på jobbet.

Det var faktiskt något jag har tänkt på. Jag vet ju hur tungt jag hade när jag mådde som värst. När jag inte sovit alls på natten och skulle iväg på morgon. Men känner likväl att detta är något helt annat. Att ligga vaken på natten och grubbla och stressa över livets fasor är betydligt tyngre än att ligga och höra på ett gnyende barn som äter med sin mamma. Ett betydligt hälsosammare trötthetstillstånd. Visst, vi behöver alla sömn. Har dock satt mig till med den vanan att jag börjar söka mig till sängs efter halv nio. Kanske inte somnar redan då, men åtminstone så att jag får varva ner med ett korsord eller något snickeriprogram från Sveriges TV4. Har insett att allt jag går uppe efter klockan 22.00 en vardagskväll är helt förkastligt. Ingen vits. Det är de tiderna på dygnet när resten av familjen sover. De är de tiderna när man har tomt i huvudet och är väldigt mottaglig för yttre påverkan. Och framför allt! Det är den tiden på dygnet jag sover som bäst. Bara jag släpper mig till det.

Så livet går sin gång. Trivs bra med tillvaron. Inte är väl allt guld och gröna skogar Nånej, långt därifrån. Har fortfarande både huslån och räkningar som förfaller. Har fortfarande gamla bilar som kräver service. Men det viktiga sakerna. De som räknas. Min familj. Där mår man bra.

Tack för ordet. Ha en bra dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar