Hej. I bakgrunden sprutar diskmaskinen vatten på tallrikar, bestick, glas och grytor. Den sköter sig själv. På soffan i vardagsrummet ligger Åke, vår yngsta katt, och tvättar sig. Han sköter sig själv. Datorhögtalaren gör sitt bästa för att göra Pink Floyd rättvisa. Det funkar inte något vidare. Men känner inte för att rigga igång stereon, så datorn får klara sig själv. Själv då? Vad gör jag själv? Inte mycket.
Hade jag varit på jobbet nu hade jag kanske suttit vid kaffebordet med mina arbetskamrater. Ofta pratas det om båtar, villaliv, fotboll... Sådär som det brukar gå till på en arbetsplats med idel män.
Men nu sitter jag inte vid kaffebordet på jobbet. Tyvärr, får man säga. Tyvärr sitter jag här hemma vid köksbordet. Förra veckans Fredag blev jag sjukskriven. IGEN! Hela hösten har varit en seg kamp, och nu orkade jag inte längre.
(För nyinkomna läsare som kanske i misstag snubblat in på mina skriverier:
jag var sjukskriven ett halvår 2012 för utbrändhet)
Det är fruktansvärt tungt att vara trött. Nu blev det där visst en dubbelsyftning, där det både är tungt och man dessutom är trött. Två ord som egentligen som sådana borde räcka att beskriva ett tillstånd. Men Ni förstår säkert vad jag menade.
De där visare människorna, de med ett stort skrivbord, vit rock med många pennor i bröstfickan och ett eller flera diplom på väggen sade åt mig att nu måste jag ta time out. Det funkar inte att nöta på effektreserverna i all oändlighet. De säger att jag behöver vila. Jaja, men om jag inte vet hur man gör?!
Om jag inte vet hur man sätter sig ner och tar det lugnt. Kanske sätter sig ner och läser en bok eller ser på en bra film på TV? Om det inte riktigt fungerar att göra så? Om man istället för att vila börjar tänka på ogjorda saker och göromål? Om man cirka 30 minuter in i en film eller en god bok måste gå och tömma ur en tvättmaskin, ta läsplattan för att kolla på bilannonser eller någonting annat livsviktigt? Det är lite så det blir när hjärnan går på högvarv. Då är det inte så enkelt att vila. Vila är något jag skulle behöva göra, det behöver vi alla. Men där har jag en stor post i mitt ringa välmående. Att sakna konsten att slappna av, göra ingenting och kunna njuta av det.
Är kanske lite konstig av mig som skriver ner sådana saker som jag gör. Man kan ju trots allt hålla sånt här inom sig, och inte skicka ut det i atmosfären så vem som helst får läsa och döma mig efter det. Sant, mycket sant. Men vet Ni vad? Jag bryr mig inte om någon tycker att jag är konstig. Det rör mig inte i ryggen. Mer skriver jag för att det är ett bra sätt att få ut saker som snurrar på hårdskivan.
Jag har ett klart mål framför mig. Ett klart mål på vad jag ska göra för att saker och ting ska börja fungera igen. Jag måste bättre börja känna mig själv. Börja veta när effektreserven börjar bli kritiskt låg, och det blir dags att tanka. Som det är nu, om man som den motorcykelnörd jag är vill dra en liknelse, så kör jag hårt framåt, märker knappt att jag vridit på reservkranen. Jag kör glatt vidare tills motorn hostar till en par gånger och stannar. I tillägg till bränslekranen med reservläge borde jag montera en stor, röd lampa som dessutom skulle tändas. Då, vid det tillfället när lampan börjar lysa, då kall jag sakta in. Kanske lämna ett projekt i garaget till nästa dag, lämna sista tallen i skogen ohuggen och okvistad.. U name it.
För att fortsätta min liknelse. Förr hade jag kanske 20 liters bränsletank. Nu, när jag är på väg tillbaka efter att ett tag varit rätt så nere på botten är min bränsletank kanske på 8-10 liter. Följaktligen är jag tvungen att göra mindre saker, kortare arbetsmoment innan reservkranen skall vridas på, och den röda lampan tänds.
Det är väl där största problemet ligger. När det är roligt, går lätt, då är det så enkelt att gasa vidare. Då vill man jobba, man vill göra saker. Bra där, det ska jag göra. Men inte för mycket, för länge i taget...
Tadaa! Jag har nyss löst alla mina problem! Det är är ju en barnlek, gör sådär så blir det bra..!!
Jepp, så är det. Teori och praktik. I teorin vet jag vad som är galet, men i praktiken har jag svårt att göra något åt det. Är inte det lättaste att ändra på ett beteendemönster.
Men nu har jag trots allt skrivit ner var det fallerar. Får väl sätta mig ner och läsa igenom detta svammel nästa gång det briserar, när reservtanken måste vridas på.
För, kära vänner, det är roligt att köra. Man måste bara känna sin hoj, (kropp) veta vilken bensinförbrukning den har och framförallt, man måste veta var det säljs ny bensin...
Tack för ordet, ha en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar