Det var väntat. Kan inte alls säga att jag blev speciellt överraskad. Men nog hade det varit skoj om det gått vägen, bara så där. Pratar om det årliga som ganska många finländare står för. Vissa gruvar sig länge. Andra tar det med ro. Jag pratar om bilbesiktningen.
I vår familj är vi tvungna att ha två bilar. När vi åker iväg om morgnarna svänger frun vänster, och jag svänger höger. Vi bor ute på landet, men jag brukar säga att vi bor centralt. Centralt i det avseendet att frun kör 20 kilometer åt sitt håll och jag kör 20 kilometer åt andra hållet. Sen till kvällen sammanstrålar vi tillbaka "i mitten".
Men, tillbaka till bilbesiktningen. Plåtskorven jag kör med är inte speciellt ny. Den är byggd på förra årtusendet och har sett en hel del väg under åren. Köpte den för 1,5 år sedan. Vill minnas att den kostade €600,- och jag har under min tid fått 25-26 tkm på den. När jag nu i veckan körde ut från bilbesiktningen hade jag ett papper med texten "Underkänd" i passagerarsätet bredvid mig. Bromsskivorna var tydligen under all kritik och den stötdämpande funktionen framme var bara borta. Sen var det någon led där framme som glappade. Att avgasröret har åtminstone två hål, förutom det som finns där bak på bilen, vet jag inte om de alls lade märke till eller bara blundade för. Senare på dagen pratade jag med en par bekanta och min ringa framgång på bilbesiktningen kom på tal. Den ena av dem replikerade: "de där delarna kostar ju mer än hela bilen är värd! Och sen kommer ju arbetet till!"
Jag log snett. Visst, den klarsynte gentlemannen har kanske rätt. Räknade på kvällen att mina delar blir att kosta cirka €140,-. En eller två kvällar i garaget blir det också. Har dock inte för avsikt att betala någon vidare lön åt mig själv för jobbet jag skall utföra. Skulle jag skrota bilen på grund av detta skulle jag de facto vara utan bil. De 140,- jag då inte investerat i delar skulle jag sen kunna sätta på en ny bil. Utan att skryta alltför mycket så är jag rätt bra på att nosa upp förmånliga bilar. Men 140,- är lite väl lite för att hitta något vettigt.
Den klarsynte gentlemannen som klargjorde sin ståndpunkt i fallet kör själv en rätt ny bil. Troligen värd närmare €30k än €20k. Han skulle kanske inte frivilligt bli ertappad i en sån skrothög som jag kör med. Då är kanske 140 hårdskattade euron idiotiskt att satsa i den. Men med det bruksvärde jag ser i bilen, Edith som Hon heter, gör att 140,- känns surt men likväl vettigt att satsa. Får jag ett år till körning för den summan är jag rätt nöjd. Man kan trots allt bli tvungen att byta bromsar på en bil man nyss köpt för tiotusen också?!
Vart vill jag nu komma med detta? Har jag rätt och gentlemannen fel? Eller är det tvärtom? Inte vet jag. Jag vet bara att jag för tillfället finner det som mest vettigt att hålla igång skrammelvagnen ett tag till. Skulle gärna gå in i en passande bilaffär ock köpa mig en bil som skulle vara tio år yngre. Fast den vore femton år yngre vore den fortfarande begagnad. Men det finns många andra saker också i en familj som kostar. Då vill man inte skrapa ihop en hel hög med sedlar och satsa i en bil som sjunkit i värde med hälften bara man rullat ut den ur butiken.
Skall nu ta en drabbning på det världsomspännande nätet. Med litet detektivarbete kanske jag kan spara en tjugolapp på delarna. Men! Tjugo €! Det är väl en spotstyver! Ja, det är det. Men procentuellt av 140 så är det trots allt ganska mycket. Förmånligt, allt är relativt...
Tack för ordet, ha en bra dag.
PS. Namnet Edith (Piaf) på bilen kommer ifrån att Hon är en gammal fransyska med rätt grov "röst" DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar