Parkerade vår Renault Laguna utanför snabbmatsrestaurangen. Ur bilbarnstolen hör jag vår dotter fråga: mamma? Jag svarar: Mamma är kvar på BB med din lillasyster. Vi åker dit sen. Ser i bakspegeln hur underläppen på dottern darrar, vibrerar lite. Ser hur de små lungorna samlar in luft. Vet med mig att detta nu är lugnet före stormen... MAAAAMMMAAAA!!! Ur baksätet, forftfarande fastspänd i bilstolen vrålar dotern rakt ut. Ser hur paret som går förbi vår bil liksom hoppar till av avgrundsvrålet som plötsligt skär igenom luften. Mina förklaringar om att lillasyster inte riktigt ännu, drygt ett dygn gammal, kan äta hamburgare vinner föga poäng hos den milt sagt arga damen i baksätet. Efter åtta förklaringsförsök och tio, nej tjugo, sch!, vi åker tillbaka sen! så har dottern slutligen beslutat sig för att åtminstone för tillfället ge med sig och lugna ner sig.
En pappa med värkande öron och dunkande huvud går nu med lätta steg in på rstaurangen
Min yngsta dotter är nu två år gammal. historien i "preludiet" har dock inget med henne att göra. Nej, den lätt arga damen i bilstolen fyller snart tretton. Hon tittar på hockey på TV:n nu och har precis lackat sina naglar. Den som då var nyfödd har nyss fyllt tio och spelar idag fotbollsturnering.Tiden går fort. Ni som har barn kan säkert relatera till följande. Barnen fyller ett, tre sju tretton, femton och aderton. Där emellan tycks tiden gå jättefort. Först när man som jag gör idag låter tankarna gå tillbaka som man märker vad allt som har hänt. Vad allt som man får vara med om.
Detta att jag fick tankarna att börja vandra var det att mellantjejen fyllde tio. En stor händelse. Tvåsiffrigt. Tyckte jag också när det begav sig. Då när Ryssland var synonymt med Gorbatjov och man var cool när man kunde lyssna på C-kassetter i sin Sony Walkman.
Minns att jag var rätt medtagen när den mellersta dottern föddes. Hade inte riktigt förstått då ännu hur det var ställt och hur jag mådde. Hade fortfarande tron på att en stor mugg kaffe hjälpte mot allt och att det var full fart framåt som gällde.
Säkert också det som gör att dessa tio år känns som typ 4. Eller fem.
Jag VET att frun hade en stor roll i att ta hand om våra två döttrar. Jag var nu mest bara med. Även om man kanske inte ska använda sina barn som något att fullfölja sig själv genom kan jag nog erkänna att så var fallet mellan varven. Det var ju de som lyfte upp mig när jag bara låg. De som många gånger fick mig att inse att livet går vidare. Så ja! Jag HAR dragit personlig vinning av mina kottar.
Är väl lite så här det fungerar. Ibland går livet lite snabbare. Ibland går det kanske lite långsammare. Idag står jag mestadels upp. Även om jag själv somnade idag när jag lade tvååringen så står jag mestadels upp. Livet snurrar på. med rätt full rulle med tre barn varav två har rätt tidskrävande hobbyer, en använder potta (ibland..) och sånt. Vanliga grejer. Livet.
Känner att detta inlägg är kanske varken välformullerat eller väl genomtänkt. Vet inte helt förstår ni vad jag pratar om. Har lite huvudet fullt ibland av tankar och funderingar. Ibland till och med väl mycket. Och vid dylika tillfällen, som nu denna tioårsdag, är det lätt att man tittar tillbaka. Kommentera gärna om det var luddigt..
Tack för ordet. Ha en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar