onsdag 11 januari 2017

En upphängd TengTools-skruvmejsel, skum belysning och Radio Iskelmä

Trycker på brytaren och lysrören i taket blinkar först till för att sedan sprida sitt ljus och ge mina ögon lite hjälp på traven. Nu under den här mörka tiden tänker jag ibland på de lysrören som lämnat kvar i butiken. Jag visste redan då när min far, elektrikern och en riktig allt-i-allo kopplade belysningen att det inte räcker till. Men plånboken sade där och då att det räckte till. Nu har man kanske vant sig. Plockar lite slött med fastnycklar, skruvmejslar och skruvlådor. När vi byggde garaget hade jag en klar vision för hur det skulle se ut. Jag byggde en väggfast arbetsbänk som är ca 3meter lång, monterad i ett av hörnen. Fick även överta ett stabilt skrivbord från en begravningsbyrå som skulle flytta och inte längre behövde det. Har följaktligen 4,5meter lång arbetsyta. Man skulle ju tro att det finns rum för vilka utsvävningar som helst... men nej. Med det utrymmet är det tyvärr också väldigt enkelt att bara lyfta upp allt möjligt som annars skulle ligga på golvet..
Nå. Plockar in nån låda med 4,5x70 träskruv och muttrar i din 934 i en av många lådor under arbetsbänken. Gör egentligen ingenting. Bara plockar lite förstrött medan radion i bakgrunden levererar finska hits mellan varven de två radiopratarna försöker föra en rolig disskussion kring nått ämne jag redan glömt vad det var. Skönt. Riktigt skönt med en stund i garaget.
Motorcykeln står där upptryckt längs ena väggen och bara väntar. Skönt också det att jag egentligen inte behöver göra någonting åt den. Den är beredd som den är. Bara rulla ut och åka iväg bara det blir plusgrader.

Lite knepigt det här. Eller mer riktigt, det har varigt knepigt för mig. Knepigt att ta mig tid att göra ingenting. Bara för att jag själv vill. Har oftast tyckt att jag måste göra någonting annat. Någonting vettigt, viktigt, nödvändigt. Inser och vet att människan behöver tid av vila, av glädjen i att göra ingenting. Det är bland annat där jag kommit till korta. Det som gjort att jag under många år åkt med gasen i botten tills bränsletanken började eka tomt. Lätt för mig själv (kanske även för andra..) att klandra mig och tycka att jag borde förstått bättre. Hmm... sant. Som de säger på engelska. Could have, Would have, Should have..

Vill inte säga att jag till 100 procent klarar det ännu. Men är glad över att jag åtminstone i teorin förstått det. Det, mina vänner, är ett stort kliv framåt. Jag har lovat mig, både för mig själv och min familj att jag aldrig skall elda ljuset i båda ändar igen. Jag ska ALDRIG tillbaka till det helvete som kulminerade 2012. Därför är jag väldigt stolt över att, som sagt åtminstone i teorin, ha förstått mina tillkortakommanden. Små steg framåt.

Tror att jag fortsätter den här våren med för få lysrör i garaget. För å ena sidan är det lite mörkt i delar av garaget. Men jag försöker tänka positivt. Jag har ljusare på andra delar.

Tack för ordet. Ha en bra dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar