Ett inlägg om allts förgänglighet, ny teknik och en oro över morgondagen

Känner Du som läsaren någon skillnad? Märker Du hur texten liksom flyter på, texten rullar fram i ett näst intill ändlöst pärlhalsband? Nähä? Inget alls? Typiskt. Jag som skribent känner nog en tydlig uppsving. Men låt mig förklara.
Som namnet på bloggen antyder så sitter jag rätt ofta vid köksbordet. Inte så mycket för att äta, dock. Visst, jag äter nog. Men mer går det ut på att mina tankar och funderingar allt som oftast får fritt spelrum här och då. Vårt köksbord är ett sådant enkelt 6-personers med vita ben och lackad bordsskiva. Vi hittade det rätt förmånligt på rea och valde att köpa det redan innan huset var klart. Följaktligen stod det här redan innan de bruna gipsskivorna fått vare sig färg eller tapeter på sig.
Verkar vara rätt omständigt för mig att komma till poängen idag. Måste vara all julmat som inte bara sväller och jäser i magen. den kanske jäser lite på hjärnbarken också...
Nä, orsaken till att jag funderade kring om Ni därute känner någon skillnad är att jag nu skriver på nya grejer. Eller, hälften är nytt. Läsplattan är den gamla, men min underbara hustru skaffade ett tangentbord kompatibelt till redan nämnda platta. Känns lite ovant men ändå helt ok. Vår bärbara dator har sagt upp bekantskapen med oss och ligger för tillfället i molekyler hos en kompis. Då är detta ett väldigt smidigt sätt att få gjort något. Att jag sen även har en liten förkärlek till läsplattan hjälper väl också till. Det där med att starta upp en dator är ingenting som jag ser fram emot. Betydligt enklare och mer avslappnande är det att sitta med en läsplatta.
Sen känner jag en större prestationsångest med påslagen dator. I och med att jag nu driver denna blogg vill jag gärna prestera läsbart/läsvärt stoff också. Många är de gånger då jag startat upp datorn för att skriva om något "viktigt" som snurrat i huvudet. När vår långsamma dator väl är igång har den röda tråden många gånger antingen gått av, alternativt fått en knut på sig. Då sitter man där med kursorn som nästan gemen i sin uppenbarelse blinkar i vänstra hörnet av den äggskalevita rutan.
Det känns på något vis inte lika högtidligt detta, på något bisarrt vis.

Nu, kära vänner, kommer pointen med det hela. Egentligen hade Ni kunnat hoppa över hela texten och börjat här...
Jag vill skriva. Jag vill skriva dikt. Jag vill skriva korta historier. Jag vill skriva insändare, både sådana där jag kammar medhårs och sådant där jag ställer allt på sin kant och kammar mothårs. Jag vill skriva blogg. Det är både upprymmande och avslappnande att låta fingrarna glida över ett tangentbord och se hur det som snurrar inuti mig blir till text. Inte alla gånger bra text. Kanske inte ens publicerbar text. Men likväl text.  Frågan som många gånger kommer till mig är vad jag ska skriva om? Vad vill folk läsa? Ska jag sen skriva om sådant som folk vill läsa om eller sådant som jag känner är viktigt för mig? Sådant som jag själv vill skriva om? Många frågor. Kanske inte sådant man ska fundera över en juldag som denna. Men, kände likväl för att slänga ut en liten trevare. Väldigt gärna får Ni kommentera! Både gällande nuvarande, men även framtida innehåll.
Vad vill just Du läsa om?

Tack för ordet. Ha en bra dag.