Finns mycket här i världen som hänger samman. Lite att det ena föder det andra. Årstiderna, till ett exempel. Vår-sommar-höst-vinter. Sen går det ett varv till. Vår-sommar-höst-vinter. När vi nu står inför hösten kan man kanske säga att klockan är någonstans mellan sex och nio. Sommartiden, på klockan mellan tre och sex, känns det som om klockan går lite snabbare, bara. När jag nu svamlar om klockan kan jag likaväl fortsätta. Många urverk går på batteri. ganska ofta är det 1,5 volt, modell AA. När batteriet sjunger på sista versen och klockan sen stannar står visarna rätt ofta på tjugo i sju. Inbillar mig att det är mest motstånd då, när batteriet skall lyfta upp visarna förbi det kritiska läget. Därför stannar klockan rätt ofta på tjugo i sju.
Om man överför klockan på livet kan man säga att klockan går tungt på hösten, för att sen till vintern, mellan nio och tolv sakta masa sig förbi tolvslaget för sen att äntligen bli vår.
Känner att jag själv lite befinner mig där tjugo i sju. Men samtidigt har batteriet lite ström kvar. Strömmen består i att äldsta dottern skall börja skolan, nånting hon sett fram emot jättelänge. Vidare får jag ström av att vårt garageprojekt äntligen har startat. Visst, nått år för sent, men ändå. Sen blir det lite semester, två veckor. Tror minsann min klocka skall orka över det kritiska tjugo i sju. Mitt 1,5 volts batteri är inte helt tomt.
Det kan trots allt vara vackert om vintern också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar