Hej! Det börjar vara länge sen (allt är väl relativt..) jag suttit med skallen full av tankar, beredd att knapra ner det och hoppas att någon vill läsa. Livet har snurrat sin gilla gång. Äta, sova, jobba. Ibland känns det som om man inte gör så mycket mer än just äta, sova, jobba. Men delar man in dygnets tjugofyra timmar så blir det väl inte mycket mer än så. Man är på jobbet åtta timmar per dag. Sen heter det väl att skönhetssömnen består av åtta timmar sömn. Då har vi åtta timmar kvar av dygnet. 1,5 timme av dem går åt på morgonen från att man stigit upp till dess man är på jobbet. Då har vi 6,5 timme kvar av dagen. På den tiden skall vi göra mat åt oss själva och familjen. Från att du börjar med maten till dess att tallrikarna är diskade och matbordet skiner efter Wettextrasans framfart har väl ytterligare 1,5 timme gått. Att klä på barnen pjamas, se till att de tvättat tänderna och sover i sina sängar kan det gå allt mellan en halv timme till fyra. Sätter man en timme, tyvärr rätt vanligt, på detta finns fyra timmar kvar av dygnet. På den tiden skall man hinna umgås med barnen, bygga Lego, lösa tvister mellan dem, kanske tvätta en maskin kulörtvätt. Inom dessa fyra timmar finns naturligtvis gott om tid till romantik man och kvinna emellan, vård av förhållandet samt tid för hobbyer, gymbesök och handla mat. Där har vi väl grovt räknat människans tjugofyra timmar: äta, sova, jobba.
Tycker Ni det låter konstigt? Kanske till och med brutalt? Visst, nog kan vi vara överens om att det inte hela tiden ser ut på detta viset. Men ofta. När jag nu sitter här, Söndagskväll, och vet med mig att imorgon snurrar karusellen igen. Då känns det bra att veta att helgen varit rätt behaglig. Lördagskvällen tillbringade jag i garaget med en polare skruvande med min motorcykel. En hel del service återstår innan Hon och jag skall ut och beta av grusvägar i vårsolen. Det är också nånting som givetvis ryms in på de tjugofyra timmar jag nyss redovisat för.. :)
Inte utan att man ibland med en suck ser på barnprogrammen med döttrarna, till exempel Emil i Lönneberga. Visst, Emils pappa kanske har lite problem med att tygla humöret, men systemen kan man väl inte klaga på. Mor och far i huset strävar sida vid sida, tillsammans med den lilla lott de har. Med pappa och drängen Alfred ute på fälten går sedan mamma och barnen ut med kaffeväskan ut till de kaffesnåla männen. Tillsammans föser de sen kor och målar lagården. De gör saker tillsammans, från morgon till kväll. Visst är det lite romantiserande, knappast alls lika idylliskt som fru Lindgren målade upp i sina böcker. Kan bara tycka att lite av det liv som målas upp i barnböckerna skulle vi må bra av att efteranamma. Kanske paltsmeten som Emils pappa får över sig inte är nånting vi behöver rätta oss efter, men simturerna Alfred och Emil tar, eller ur en helt annan saga, när Paradis-Oskar och Rasmus går på luffen. Där finns mycket vi borde lära av och ta till oss. Kanske lite svårt, rent praktiskt, men tänker man redan på det är mycket vunnet!
Tack för ordet, ha en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar