Alla sover lugnt i det blå huset. Tystnaden avbryts dock av ett först stilla gurglande som escalerar till någonting grövre. Efter vads om känns som en evighet hittar jag kedjan till sänglampan och ser min kära fyraåring yrvaket tömma magen ut över nytvättade lakan. Det är dock inga stora mängder, men fruns: "det lär komma mera!" finns ingen orsak att betvivla. Med en fart som gjort en brandman imponerad flänger jag mina gängliga över sängkanten och flyger ut genom sovrumsdörren. Min balans, denna arla morgonstund, är inte den bästa och jag slår axeln i den tunna dörren som med en smäll åker in i väggen. Farten avtar dock inte, de tretton trappstegen ner från övre våningen tas som två och jag hämtar en plastskål modell stor. Upp tillbaka och skålen förs snabbt under den fortfarande halvsovande fyraåringens haka. Hon tömmer magen i skålen och jag kan inte annat än känna liten triumf mitt i eländet över mitt snabba agerande. Glädjen avbryts dock när jag ser vad som redan flyter omkring på huvudkudden...
-Det var min morgon så här långt. Hur har Din morgon startat?
Frun åkte iväg där vid sex-halv sju-tiden, sexåringen steg jag upp med, gjorde frukost och skickade iväg .henne till taxin som plockar upp förskole-/skolbarnen 07.40.
Det är tyst i huset, den unga damen som så abrupt väckte oss i morse sover nu lugnt. Är själv lite tom i huvudet. Hade inte riktigt planerat att sitta här. Vid denna tid har jag vanligtvis spenderat en halvtimme på jobbet redan. Nu får de klara sig utan mig idag. Förvisso tror jag nog de klarar sig, fast det kan sitta hårt in. Man vill ju hålla sig lite oersättlig, liksom att man måste vara där. Har dock väldigt bra arbetskamrater. Vissa har själva barn, andra har haft småbarn, numera stora barn som själva har småbarn. Det är inga problem när man hamnar i situationer där barnen inte är krya nog att åka till sina dagvårdsplatser. Som jag nämnt i nått av mina tidigare inlägg så är det väl mest jag själv som mår dåligt när jag måste stanna hemma.
Tittar runt mig och konstaterar att jag inte kommer bli sysslolös. Diskmaskinen, tvättmaskinen, dammsugaren, alla ställer gärna upp om jag känner att dagen blir lång. Vi får se. Tycker mig se att Moccamastern står först i tur på lite uppmärksamhet.
Tack för ordet, ha en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar