Datorfläkt. Denna lilla snurra som ska förse en bärbar dator med kylning och förhindra att hela maskineriet får en total härdsmälta och att data blir till en oförståelig gröt. Tycker ibland att den där lilla snurran är lite arrogant. Den snurrar och låter, liksom för att berätta att den är beredd, redo för allt som jag vill slänga på den. I vanliga fall är det inte störande alls. Men till exempel när du sitter med en bunt räkningar bredvid dig och försöker fundera hur i hela friden ska man få kvitterat dessa?! Då känns den där fläkten lite arrogant. Eller som nu, när du vid morgonkaffet kände att du hade något jääätteviktigt att skriva ner men sen när datorn, och fläkten, väl är igång så är det bara tomt. Också då känns det som att fläkten är lite arrogant...
När man nu tittar ut genom fönstret och ser hur daggen dröjer sig kvar i gräs och buskar och temperaturen envist håller sig under 20 grader Celsius så får man väl konstatera att sommaren börjar vara över. Veckor av högsommarvärme där man egentligen kunde ha haft en egen liten arrogant datorfläkt monterad över huvudet är väl nu ett minne blott.
Förutom dagg i gräs och buskar ser jag också annat, kanske inte lika vackert, utanför mitt fönster. Jag ser en lekstuga som fortsättningsvis har sin blekgula nyans och färgflagor som sakta bryter upp med sina paneler för att försöka hitta ett bättre liv någon annanstans. Den hade jag/vi tänkt måla i sommar.
Ser också hur gräs och ogräs har levt sina egna liv och liksom låtit rabatter och gräsmatta bara växa ihop till en symbios ganska svår att bryta. Röjsågen ligger lite småsårad på garagegolvet och funderar vad den har gjort för fel när jag inte har bjudit upp till dans så ofta som den har velat och omgivningarna skulle ha krävt denna sommar. På tal om sårad. Min lilla gröna Honda står bredvid röjsågen i garaget även den. De har säkert haft långa förtoerliga samtal där de har funderat på vad de har gjort för fel när jag inte har lekt med dem desto mer.
Enda maskineriet som egentligen har varit igång något vidare är väl Briggs&Stratton-maskinen i vår gröna Rally-traktorgräsklippare. Men också den bara ibland där man med höga varv på motorn och klippbordet justerat rätt högt upp bara mejat ner det värsta
Det blev nu bara en sådan sommar. Min semester tillbringades mestadels på sommarstugan. Barnen tillbringade timtal i vattnet och själv satt/låg man på stranden och flämtade som en halvdöd gös på båtbottnen. Fanns varken ork eller inspiration till så mycket mer. Känslan sådär efteråt är kanske lite tvetydig. Å ena sidan har det varit ett sätt att försöka slappna av. Förutom barnens fotboll så har det inte blivit gjort så mycket mer. Försökt slappna av. Å andra sidan så känner jag en liten stress som kryper upp för ryggraden på mig nu när hösten är här. Ser på det ogjorda, det halvfärdiga som även denna sommar gör sig påmint. Har alltid haft svårt med hösten. Jag älskar färgerna, temperaturerna, men har svårt med hur sommarens känslor som jag har satt åt sidan så småningom kommer ikapp.
Hade en jättetung dag igår. Mådde faktiskt ganska dåligt. Hade ångest, något jag inte haft på väldigt länge. Såg hur resten av familjen kände igen mina symptom. Såg hur de både led med mig, men även var lite bekymrade över vart det här tar vägen. Tror.. nej, jag VET, att det inte tar vägen nånstans. Det var en sämre dag igår. Jag hade ångest. Jag hade en klump i halsen. Jag grät inombords.
Känner dock idag att jag har kontroll. Det var bara en sämre dag igår när allting bara ramlade över mig. Röjsåg, lekstuga.. U name it. Det är väl så här det är. Min depression, min ångest är nått jag bara får ha med mig. Igår ville den göra sig påmind. Är fortfarande trött och lite loj. Men ger den inte lika stort spelrum idag. Jag är "chef" över mig själv. När man har bättre dagar så har man bättre dagar. Men som igår så kan det komma sämre dagar. Jag VET att jag inte är riktigt 100%. Vete sjutton blir jag någonsin 100% igen. Men jag får köra på 85% då. eller 95%. Precis som med allt annat här i världen så blir det till vad man gör det till. Om man bara ger sig själv möjligheten att försöka se de bättre tillfällena så ser man dem. Inte ger de sämre tillfällena så mycket spelrum.
Det var väl kanske min grundtanke med detta inlägg. Att berätta om hur vi alla formulerar våra egna liv. Både direkt och indirekt. Medvetet, men, ack så viktigt, även omedvetet.
Tack för ordet. Ha en bra dag.
