Hellre sittande än liggande

Bilen höll cirka 90 km/h. Han hade tankat igår och hade ännu halv tank. Den stora Citroenen svävade majestätiskt över vägen. Mötet han varit på idag hade gått rätt bra. Inga papper hade blivit underskrivna,men han kände hur handslaget hängde i luften. Han hade varit på tillräckligt många sådana möten för att veta var skon klämde. Han hade träffat fel person,igen.
-Varför skall de alltid skicka dit sådana som inte har befogenhet att slutföra affären? muttrade han där han körde vägen fram. Två dagar som i och för sig skulle ge resultat,men det hade lika gärna kunnat göras direkt. Som det såg ut nu hamnade han ett till varv till huvudstaden när de hade haft sina palavers färdigt.

Han hade aldrig mått dåligt av att köra bil. Han hade alltid rest mycket i tjänsten. Det blev ungefär 70 tkm/år när det var som mest. Nuförtiden var det betydligt mindre. Bil bytte han dock fortsättningsvis vart tredje år. De sista åren hade han varit det franska märket troget.

Han avbröts i tankarna av att mötande trafik blinkade med helljuset. Med foten på bromsen stängde han av cruisen och lät bilen rulla.Ja, rulla och rulla, automatlådan matade troget på och fartminskningen var minimal. När han körde över nästa krön såg han en blåvit bil bredvid vägen.  Han märkte rätt snart att det var en helt ordinär paketbil, inte alls statens raska gossar på jakt efter tillskott i statskassan. Han ökade pånytt farten och skrattade lite för sig själv. Vad folk skall vara lättskrämda, egentligen. Kör man nittio enligt cruisen så tittar de inte åt ens håll ens! tänkte han för sig sjä...
BOM!!
Smällen kom plötsligt,utan förvarning. Han hann aldrig reagera innan den stora älgen hade flugit upp på motorhuven, spräckt vindrutan och fortsatt sin väg över taket. Citroenen hade krängt till av smällen, höger hjulpar skar ner i marken bredvid den höstvåta, karga asfalten  Bilen slängdes tvärs över vägen och kanade över vägbanan och ner i diket på andra sidan vägen. Ett ögonblick satt han och stirrade rakt ut,liksom för att fatta vad som hänt. En bultande smärta över vänster axel skakade honom tillbaka till verkligheten. Han hade suttit lite snett,lite lojt i den bekväma stolen,och bältessträckaren hade stramat till över axeln och sidoairbagen hade slagit ut och lite felaktigt skuffat hans arm och axel framåt. Hans famn var full av vad som en gång varit en vindruta,och en stor del av splittret hade flugit honom rakt i ansiktet och på händer och armar.

Två månader efter händelsen satt han hemma vid köksbordet. På parkeringen utanför stod en ny Citroen,en svart den här gången. Han bredde ut dagstidningen på köksbordet. Det var det vanliga, mobiltelefonjättar som har ömsom dåliga, ömsom bra kvartalsrapporter. Vädret skulle visst bli sämre. Dagobert var ju i alla fall rolig. Han läste nästan alltid Dagobert-serien innan han alls tog tag i de andra nyheterna. Telefonen skrällde till på nattduksbordet bredvid sängen. Han tog tag i hjulen på rullstolen, snurrade runt men fastnade med den i köksbordet. Han svor högt för sig själv. Det smällde och skramlade när han arbetade sig loss från bordet och tog ny fart mot sovrummet. Telefonen hade för länge sen slutat ringa när han fick tag i den. Han ringde upp sin hustru för att kolla vad hon ville. -Hej! Var du långt borta? frågade hon när hon svarade.
-Nej! Men den här förbannade stolen gör mig tokig! Jag blir...
-Stopp! älskling! avbröt hon honom. Hellre sittande än liggande, minns du vad vi sa? Vi får fortsättningsvis vara tillsammans. Hellre sittande än liggande...

Tack för ordet, ha en bra dag.