Någonstans långt bort i bakgrunden hördes en enträgen fluga som med all makt skulle ut genom fönstret. Att det fanns 6mm smutsigt glas emellan flugan och friheten förstod den tydligen inte. Det flugan däremot lyckades med var att väcka henne där hon låg. Lakanen och hennes ben hade fört en ojämn kamp under natten och benen var nu ihopvirade och hopplöst fastbundna. Vartefter hon vaknade till liv kände hon den bekanta känslan i huvudet, helt i klass med en cementblandare. Ljuset som sken in genom det smutsiga fönstret var för mycket för hennes ögon, så hon beslutade sig för att blunda ett tag till. Sakta men säkert började hon komma ihåg vad som hände igår kväll, polletten sjönk ner, och snart var hon klarvaken.
På något vis hade Peter lyckats med konststycket att få henne intresserad. Hon som annars hade svårt med nya bekantskaper. Redan när hon åkte iväg hemifrån hade hon högt för sig själv förkunnat att detta var HENNES semester, hon skulle vara själv. Efter att hon ätit upp sin pizza hade Peter burit in två öl till. De hade pratat om allt möjligt. Han hade till och med berättat vad hans mamma hette. Hon visste inte riktigt då om det var charmigt eller lite beklämmande. Hur som helst hade hotellinnehavaren i hennes tycke allt för fort kommit och torrt påpekat att han stänger nu, de fick flytta sig någon annanstans. Hon hade hoppats på att Peter skulle bjuda upp henne på sitt rum, men Peter hade bara önskat henne god natt och gått in till sig.
När hon nu låg kvar och lät ögonen så småningom vänja sig med ljuset funderade hon på vad som egentligen hänt igår kväll. Inte hade hon väl gått och blivit lite småförälskad i Peter!? Hon som var så stark. Så självständig. Hon kunde väl ändå inte vara så vek så hon tillät sig själv bli förälskad!? Längre hann hon inte komma i tankarna innan det bultade på dörren.
-Vem är det? frågade hon lite oroligt medan hon klädde på sig.
-Det är Peter! Öppna!
När hon öppnat stod Peter utanför. Hon som hade förväntat sig ett bländande leende fann istället ett askgrått ansikte med tårar rinnande ner för kinderna. Peter trängde sig in i rummet och slet fast dörren.
-Hotellägaren är död! De fann honom i morse! Vad skall vi göra?!
Detta var del III i min följetång. Har Ni förslag på fortsättningen?
Tack för ordet, ha en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar