Egentligen vet jag bättre. Det är inte speciellt hälsosamt, ej heller gör det underverk för att hitta sömnen. Likväl sitter jag här, efter 21.00, och glupskt svänger i mig skivat blandbröd med rövarstek på. När jag besökte butiken ikväll hittade jag först Rövarsteken. Ett paket på 300 gram jag för det mesta har svårt att lämna kvar på kroken i butiken. När jag sen kom till brödavdelningen ramlade liksom pusselbitarna på plats. På brödpåsen står det skivat blandbröd på svenska. Den finska texten säger "piimälimppu"-surmjölkslimpa. Blev tvungen att ögna igenom innehållsförteckningen, hittar dock ingenting om surmjölk. Det är hursomhelst en av mina favoriter, speciellt när den som i kväll är riktigt mjuk och nästan smälter i munnen. Detta med kvällssmörgåsar är nånting som följt mig under en ganska lång tid. Där vid femton-sexton års ålder var det rätt vanligt att jag under reklampauserna på TV kom nedstörtande för vindstrapporna för att slänga ihop en hög med smörgåsar som jag sen tog med upp på rummet. Min mamma sa ibland att det kändes som hon hade ett fotbollslag, inte EN son, boende på vinden. Men som den goda mor hon både var och för all del fortfarande är bar hon hem mat vartefter jag tömde kylskåpet.
Innan Ni får den uppfattningen att jag är ett ständigt hungrigt matvrak (hoppas min fru inte kommenterar detta..) så skall jag säga att det blivit lite mindre med smörgåsarna. Men fortsättningsvis blir det ätit lite väl sent om kvällarna. Kan kanske sträcka mig så långt så att det är avslappnande att sitta stilla med en smörgås, ett glas kallt kranvatten och musik från Spotify med nån melankolisk herreman med hes stämma. Ensamheten är också något som jag värdesätter högt. Missförstå mig rätt nu. Vetskapen om att mina flickor sover i sina sängar, frun ligger i vårt sovrum, katterna ligger mest överallt, det är en underbar känsla. Lugnet här vid köksbordet är som balsam för själen, om Ni vet hur jag menar.
Apropå balsam för själen. Jag pratade med en polare ikväll i vars garage jag har magasinerat min motorcykel över vintern. Jag skickade ut honom för att sätta laddaren på batteriet för att vi skall kunna rulla ut hojarna nån dag inkommande helg. Att sen stå utanför garaget och höra två hojar glatt smälla och puttra på tomgång är också en slags balsam. Har en del service innan hon igen är beredd på nya utflykter, men starta upp kan man ju alltid göra...
Tror alla människor har, åtminstone borde ha, någonting som fungerar som balsam. Ofta någonting som är helt annat än det vardagliga. Är det sen att snöra på sig löparskorna, valla skidorna eller ta en tur med motorcykeln.
-Var har Du din balsam? Nu menar jag inte att Ni skall svara på den frågan. Eller, det menar jag, men inte åt andra, berätta åt Er själva. Och ser Ni att er livskamrat börjar ha lite mindre i tuben, försök se om Ni kan skaffa nytt balsam någonstans ifrån...
Tack för ordet, ha en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar