Är det ok att vara rädd?

Har gått och funderat på en sak. Ja, inte grubblat mig fördärvad, men tänkt lite på´t ibland.

 När kan en karl säga att han inte vågar? När får en karl säga att han är rädd?  Jag är det  ibland. Rädd för att pengarna tar slut före nästa löning.(iofs inget att vara rädd för, det gör det ju alltid...) Lite skrämd över det faktum att frun har en lång väg till jobbet och det kan vara skitväder ute. Kanske lite spänd när dottern skall på astmakontroll och jag vet hur hon avskyr allt vad sjukhus heter, till och med mer än far sin gör. Och om jag själv skall till läkare sover jag knappt en blund natten före. Mörkrädd utav bara den var man som liten, och fortfarande trivs jag bäst med ljusa sommarnätter. 

Men frågan är när det är ok att säga man är rädd? Har Ni någon gång känt Er rädda för något, men inte riktigt velat erkänna? Knappt vågat erkänna för Er själva. Än mindre säga åt någon annan att Ni inte vill, inte vågar. Kan rakt ut, här och nu, erkänna att undertecknad vid flera tillfällen varit där. Stått med en väldig klump i halsen, ben med hallongelé istället för muskler och ben. Känt hur en droppe salt vätska sakta rinner ner för pannan. Och detta samtidigt som dina händer varit kallare en en isglass i Februari. Sen bara sagt: Äsch, vadå? Lite skit under naglarna har väl aldrig skadat någon!?

Vill bara säga att den här rädslan tror jag är ganska nyttig. Förutom överlevnadsinstinkten, det är hälsosamt att vara lite smårädd när man tex. möter en älg på kvällspromenaden. Rädslan tror jag hjälper oss att ibland tänka efter en extra gång.  Att vara lite rädd tror jag stärker sinnena, hjälper oss att prestera det där lilla extra, det som kanske behövs för tillfället.

Tycker själv det är bra att säga: Hjälp, det här skrämmer mig. Har vid flera tillfällen sagt åt frun att jag är rädd. Tror inte Hon tycker jag är mer eller mindre manlig för det. Nä, tror nästan Hon tycker jag är mer manlig som vågar erkänna.  (hoppas det åtminstone..)

För att återgå till den inledande frågan: När kan en karl säga att han inte vågar? Närsomhelst, om det känns så. Har själv drömt om att sitta och skriva ner mina tankar vid köksbordet, men, jag har inte vågat...;)

Tack för ordet, ha en bra dag.