måndag 19 november 2012

Materialismen kulminering

En stor lastpall med dockor. En annan lastpall med dataspel. En tredje med tågbanor. Mellan dessa hänger stora plakat med alla möjliga tomtar som önskar oss en god jul. Inte utan orsak man tappar lite lusten med allt vad jul heter. Köpmännen och marknadsföringsnissarna slår sina kloka huvuden ihop redan i Augusti för att planera julens kampanjer. Sen börjar postlådorna fyllas till bredden och höjden med färgglada reklamblad, TV-reklamer snurrar 24/7 och berättar för oss, men tyvärr allt för ofta ännu mera åt våra barn vad de skall önska av tomten.

Innan Ni stänger av och förundras över mitt gnällande vill jag framföra att jag tycker om julen. Jag tycker om julklappar, speciellt hårda paket! Det är klart att mina barn skall få julklappar. Kanske man vissa kvällar hotat dem att de blir utan om de inte är snälla, tror dock att de genomskådat det för länge sen. Det är klart att jag vill skaffa nått åt hustrun. Både sånt man kan lägga under granen vid svärmors, men eventuellt även något man kanske inte vill visa svärmor..

Vi försöker hålla en ganska sund syn på julklapparna hos oss. Visst accelererar det mot slutet och man konstaterar att det blev mer än vad vi tänkt från början. Vi försöker dock hålla fram detta med familjen, sammanhållningen, få vara tillsammans. I en familj med två vuxna och två barn där föräldrarna går till sina jobb, och barnen till sina dagis/dagmammor är julen en högtid där vi får vara tillsammans, kan ta hand om varandra. Ofta träffas vi då kring matbordet. Julmaten med skinka, kålrotslådor, lutfisk.. känner mig hungrig redan. Det är där jag känner att julen är! Där vid köksbordet när vi alla är samlade, vi pratar både mer och mindre vettiga saker, men vi gör det tillsammans. Till exempel blir det sällan av att man åker iväg till fruns syster som bor 50 km bort, men åtminstone på julen träffas vi.

För att återgå till rubriken: visst har julklapparna en mening. De har väl sitt ursprung ur det bibliska. Med risk för att jag pratar om sånt jag inte riktigt känner till, men jesusbarnet fick väl guld, rökelse och myrra? Han fick väl inte guld, rökelse, myrra, en tågbana, Playstation-spel, ett puzzel, nya slalomskidor..? Visst, jag överdriver något oerhört, men ville bara säga att när man ser runt sig och själv är där i julklappssvängen att det är helt ok med måttlighet. Har själv tänkt använda begreppet måttlighet, får se sen hur det gick...

Tack för ordet, ha en bra dag.

lördag 17 november 2012

Det kan vara viktigt att köpa stöpslar och sprayfärg.

När jag var liten och pappa till exempel skulle åka och tanka bilen var jag inte sen att hoppa in i baksätet. Vi hade väl 1-2 kilometer till bensinstationen, och med tankning och betalning tog väl hela proceduren cirka en kvart innan vi var hemma igen. Vi tankade som oftast på samma ställe. Minns inte vad han som jobbade på stationen hette, men minns att han hade glasögon och jag tyckte han hade små öron..

Inte var det väl spännande att se på när pappa tankade, egentligen. Men det var väl mera det att åka iväg, bara han och jag. Likadant var det när han skulle till soptippen eller och köpa motorolja. Man fick ha pappa för sig själv, utan varken bröder eller mammor som delade på hans uppmärksamhet. Ärligt talat vet jag inte när och hur, eller ens om, min bror hade samma outtalade behov av att göra dylika utflykter. Tror han hade det, åtminstone. Borde väl frågat honom innan jag skrev detta.. Nåväl, gjort är gjort.

När jag idag skulle byta bilstereon i bilen var ju förstås kontakterna lite olika, blev tvungen att ta en sväng in till centrum för att skaffa en passande. Frågade äldsta dottern (6år) om hon ville hänga på. Kunde glatt konstatera att hon snabbt var med på noterna. Kanske inte så spännande, egentligen. Sitta i baksätet i bilen för att sen gå in till Motonet och se på när pappa köpte lite elsladdar och två burkar sprayfärg. Men vi hade ganska mysigt. Vi brukar ofta (ja kanske mest jag..) sitta och sjunga i bilen, eller söka en viss färg på bilar vi möter. Många både mer och mindre djupa diskussioner har vi haft i bilen, hon och jag. Tror det är rätt viktigt att de får den tiden med ibland pappa, ibland mamma.

Tror nog de vardagliga sysslorna formar våra barn mer än åtminstone jag själv alltid tänker på. Jag minns ju själv hur kul det var att sitta ensam i bilen när pappa körde med bredsladd. Min första bil blev en Volvo 240, mycket troligt på grund av utflykterna med pappa. Hans Volvo var ju bäst av alla..

Dottern och jag har en liten saga vi alltid berättar vidare på varenda kväll före nattningen. Vi hittar på, lite allt eftersom. När man hör hennes förslag på vad historien skall handla om ser man ganska fort vad hon har haft för påverkan under dagen, varifrån hennes influenser kommer ifrån. Av någon anledning är pappan i historien lite småtokig. Men det bjuder man väl på!

Tack för ordet, ha en bra dag.

fredag 16 november 2012

En kärleksförklaring

Man har ju sett filmer. Hört hur män i århundraden förklarat sin kärlek till en kvinna genom allehanda hjältedåd. Ganska många, både män och kvinnor, har sett filmen Pretty woman. Hur Richard Gere istället för en vit springare kommer åkande i en vit limousine med ett paraply i näven istället för svärd. Men, hur är det med oss "vanliga dödliga"? Vi som varken har råd eller möjlighet till stordåd? Har vi möjlighet att påverka, imponera och övertyga en kvinna om vår kärlek och tillgivenhet?

Visst kan man stå och säga: jag älskar Dig! Men utan handling är det väl bara tre ord utan innehåll. Kunde lika gärna säga:Jepp, tjena, morgon.Tror personligen ett sätt att både säga Henne du älskar Henne, och även bevisa det, är väl handlingar i vardagen. Har Hon gjort kvällsmiddagen så diskar du. Vet du om att Hon inte vidare gillar att putsa golvbrunnen i duschen så är det ditt område att fixa det. En höst när det började bli kallare monterade jag, utan hennes vetskap, in en kupévärmare i fruns bil. Tror det var mer uppskattat än att ta hem en konfektask eller en bukett med rosor.

Som småbarnsföräldrar kanske inte romantiken alltid kommer i första hand. Sena middagar med tända ljus blir allt som oftast ersatta med att somna på soffan sen man fått barnen i säng. Men det kan också vara en uppskattad handling. Har Hon kanske varit länge på jobb eller annars kanske haft en lång dag är det väl en handling god som någon att ta barnen i säng och låta Henne slappa på soffan.

Vissa lördagsmorgnar när Hon gått ner med barnen och låtit mig ha sovmorgon fylls man av en härlig känsla av tacksamhet. Där sade Hon de tre orden utan att säga något. En handling osjälvisk och enkel.

Men en förklaring är väl egentligen inte nödvändig, när allt kommer omkring. Nånting man tar som självklart behöver inte förklaras. Man handlar i egenskap av det och det blir till det vad det blir.

Kan väl inte alltid säga att jag alltid handlar enligt ovanstående till hundra procent. En man kan ibland vara både självisk, trött, lätt egensinnig och allmänt bångstyrig. Sen kan väl yttre omständigheter spela in på hur det fungerar i praktiken. Men ibland, åtminstone...

Tack för ordet, ha en bra dag.

torsdag 15 november 2012

Höstvandring.

Löven tunna har för längesen ramlat.
Täcker den regnmättade marken.
Vattenpölarnas yta är istäckt.
Trycker händerna djupare i fickorna.
Bannar mig själv för handskarna som blev kvar hemma.
Tröstar mig med att det i alla fall är uppehåll.
Tänker tillbaka på sommaren som varit.
Få var de dagar vi kunde njuta av värmen.
Att vi nu står inför snö och kyla,
kan ju ge vem som helst leda.
Traskar dock vidare.
Inte så långt kvar.
Ser redan ljuset i köksfönstret.
Röken som sakta ringlar ur skorstenen
värmer mig redan.
Ökar farten ytterligare lite.
Har fått sällskap av husets katt.
Han har tydligen också kallt.
När vi äntligen öppnar ytterdörren
möts vi av doften av nybakat.
Hej!? När kom du? frågar frun undrande.
Jag hörde dig inte ens.
Nej. När jag körde blev däcket platt.
Har gått en bit, är nu matt.
Telefonen var mig fatt.
På hemvägen fick jag dock sällskap av vår katt.







tisdag 13 november 2012

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/4230281/?claim=ksjr48xes8f">Följ min blogg med Bloglovin</a>

En rik man.

På vägen hem från jobbet idag satt jag och mixtrade med bilradion. Försökte hitta mer en en kanal som det hördes någonting alls på. Kan sträcka mig så långt att jag erkänner jag blev smått frustrerad. Visst, köper man en bil för några hundralappar kanske man räkna med att den har nån defekt. Men då, just då gnagde det i mig att radion inte fungerade. Och visst var det någon vibration här och var som fortplantade sig rakt in i trumhinnan. Att det smäller när man kör i ett gupp hör väl till? Det störde mig. Det var inte alls skoj. Hade gärna suttit i någonting dyrare, häftigare, med mer stil och flärd. (?)

Hämtade barnen från dagmamman. Fick två stora kramar av två glada flickor. I planerna ingick att åka hem och förbereda för den annalkande kattungen. Flickorna kvittrade och skrattade i baksätet när vi körde hem. Då hade jag radion helt stängd. Lade knappt märke till vibrationerna som fem minuter tidigare varit fruktansvärt jobbiga. När vi sen varit och hämtat kattungen (han skall heta Åke, ifall någon undrade) var det full rulle hemma hos oss. Döttrarna var väldigt ivriga, jag och hustrun var inte långt efter. Dottern ringde sin kusin och berättade om den nya familjemedlemmen, varpå bror min sen ganska snart kom in med sina barn för att hälsa på den nya krabaten. En polare svängde också in, kattvän som han är.

När vi sen satt i köket allihopa, barnen jagade kattstackaren och vi satt och småpratade kunde jag inte annat än att börja skratta. Jag är ju rik! Helt otroligt rik. Vad spelar det för roll att radion är trasig, det kanske smäller lite när man kör över ett gupp? För tillfället struntar jag i att en Visa-räkning snart förfaller och den inte är riktigt liten. Jag är rik. För det är väl detta som är rikedom? Familj och vänner runt omkring mig. Tror det är den typ av rikedom som gör människan gott. Den andra vore kul, visst, men måste jag välja tar jag den rikedom jag har. Det är hälsosamt att ibland ta ett steg tillbaka och titta lite på sig själv. Inte se det som saknas utan försöka se det man har. Det gjorde jag ikväll. Gjorde mig gott.

Tack för ordet, ha en bra dag.

lördag 10 november 2012

Männens heliga ko.

Ni hör det på kafferaster på jobbet. På släktkalas och mellan grannar när de egentligen skall klippa gräset. Ett av de viktigare samtalsämnena män emellan. Vad är det? Jo, självklart pratar jag om BILEN! När det kommer till bilen är vi män ganska säkra på vår sak. Bilen vi har är inte helt sällan felfri. Valen gällande märke, modell och typ av drivmedel är det som oftast kommer på tal. För att inte tala om vinterdäcken! Där har vi ett stort behov att få framhålla det goda/vettiga i det egna valet. Gör någon annan tvärt emot våra egna föreställningar har vi ganska svårt att förstå den andra parten. Ofta vet vi även ganska mycket om andra modeller, fast vi knappt kört, än mindre ägt dem. Det hör till att vi skall ha en åsikt, känna till och veta, vi är ju män!

Emellertid finns en annan aspekt på det hela. Jag pratar om känsla, tycke och smak. Pratade här en dag med en person som hade svårt med nya bilar. Han tyckte nya bilar inte hade någon känsla. Varken känsla i pedaler, eller respons från motor och växellåda gav någon vidare mersmak hos nämnda person. Han skulle nog ha möjligt att köra rätt nya bilar, men väljer själv att hålla sig med äldre, mer personliga fordon. Säkert har han haft en och annan diskussion på kafferasterna på jobbet. Själv väljer jag att lyfta på hatten för dylika människor. De som vet vad de själva vill, och handlar därefter.

Fick här för ett tag sen möjlighet att byta den egna bilen. Valet föll på en gammal dieselbil. Kan konstatera att det valet har väckt diskussioner, frågetecken och en del höjda ögonbryn. Frågorna har gällt om det lönar sig med diesel, skatterna och priset på diesel som skenat i höjden. Om jag skall vara ärlig så vet jag inte om det är vettigare med endera bensin eller diesel. Man kan räkna hur man vill och få olika resultat, beroende vad man själv vill ha.. Här kommer vi sen in på det jag redan nämnt. Det egna valet är väl det som är bäst! Eller?

Köpte själv en diesel för att jag trivs med att köra diesel. Vill inte säga att det var det bättre valet, men det var mitt val. Bilen är en nödvändighet, åtminstone för oss som inte har promenadavstånd till centrum och mjölkaffären. Då kan man ha det man vill ha, åtminstone inom ramarna för vad ekonomin tillåter. Om någon sen ifrågasätter ditt val är det ju åtminstone ett bra samtalsämne. Den heliga kon, som jag valt att kalla bilen, blir aldrig gammal, alltid lika "på tapeten".  Nästa gång Ni går på släktträff, föräldramöte, julfest på jobbet, tror Ni inte den heliga kon lyfts på bordet i något skede?

Tack för ordet, ha en bra dag.